Den där om röd bordellsoffssammet

Jag sitter på jobb och han essemessar att jag ska bränna upp hela Djurgården åt honom, för Hammarby håller på att förlora. Jag ler för mig själv, är fortfarande ett enda stort fjortonårsfniss runt med honom, och essemessar tillbaka och frågar om han vill ha ett gäng döda pingviner från Skansen på sitt samvete.

Senare, runt ett på natten, möter han mig när jag är på väg hem från jobb, ser honom på långt håll, där han sitter på en mur och fyllehälsar och prata med folk som går förbi. Vi lägger oss på trätrappa och röker och tittar på stjärnorna och han stoppar lurar i öronen på mig och lyssna på den här då! Men... den här måste du älska! När jag säger att jag inte gillar Bowie. Jag berättar om kompis, gemensam för oss, som i helgen sa att han och jag var så lika, han har haft sex med så många i Studentstaden och det vet ju jag hur det är. Han skrattar och jag fjortonårsler. Han påminner mig om en kärleksförklaring jag kärleksförklarade på fyllan. Om du lämnar mig nu så sparkar jag in knäskålarna på dig!

Han vill bada badkar och dricka champagne. Jag vill sova, för jag ska börja jobba tidigt dagen efter. Vi kompromissar och han fylleskjutsar mig, på min cykel, ner till Årstaviken, där vi dricker äppelsprit, badar näck i skitigt Stockholmsvatten och råkar spotta det på varandra varje gång vi försöker kyssas.

Jag lägger mig på rygg och flyter och allt omkring är mörkt och tyst och stjärnor - vem visste att de fanns i Stockholm? Och allt blir så där tryggt och sommarnattigt och en sån där sak som man kommer minnas för evigt, som tryggt och sommarnattigt, och klockan börjar närma sig fyra när jag skakar av köld medan han torkar mitt hår med handduken och DET ÄR JU SÅ HÄR DET SKA VARA!

Han hoppar upp på cykeln, men är fortfarande lika full, så vi bestämmer oss för att gå istället. Ibland slänger han cykeln åt sidan och passionskysser mig sådär så att jag tappar andan och på vägen hem snor vi en DN av en som delar ut. Han ber mig läsa högt på vägen och jag läser att Djurgården gått upp i serieledning och han fyllemuttrar håll käften, kanske mer med en punkt än med ett utropstecken, men jag är så trött att allt blixtrar till och mitt på Söder står vi och bråkar för att ingen säger håll käften till mig och herre Gud, ge dig! Och det där trygga försvinner och jag är millimeter från att börja gråta och jag tror att du ska sova i din egen säng ligger på tungspetsen, fast att jag vill att han ska ligga nära, nära och cykeln är mellan oss och ivägen och han tar tag i min arm, men jag slår honom från mig. Jag tjurar. Jag går på andra sidan vägen och han leder cykeln med den där sura minen målad över hela kroppen och vi kommer hem och jag måste svälja och svälja och jag kryper nära honom, men han muttrar mutter och jag tänker snällasnällasnällasnällasnällasnälla!

Sover tre timmar och vaknar av väckarklockan, släpar mig upp och tittar på sovande, finaste och måste gå till jobb. Klarar mig till elva, sen essemessar jag mjuka ord. Inga förlåt, för jag tycker inte att jag gjort fel. Ingen säger håll käften till mig. Biter ner naglarna i timmar, för han svarar inte.

Klockan två får jag svar. Han har precis vaknat i Jennysäng. Jag måste gå ut och röka, säger jag, men egentligen måste jag fullipa lite på avstånd. Han svarar med mjuka ord. Mjuka, som röd bordellsoffssammet. Och det slår mig hur mycket jag kommer förlora om jag förlorar honom.