Här, vänner, kommer en fin liten bildserie om saker som stör mig som vuxen individ i mina föräldrars hus, som får mig att vilja uppfostra dem.
Ofärdiga saker, som aldrig blir gjorda till hundra procent. Det här är mina föräldrar ganska så duktiga på. Vi pratar oftast renovering, men det kan även vara att köpa ett gymkort och bara gå en månad, eller bara baka bullar av halva degen, för sen orkar man inte. På bild ovan är hela rummet tapetserat (ungefär år 2005) och bård är uppsatt. Men det saknas en meter. Listen är faktiskt uppsatt nu, men fattades i ungefär ett år.
Varför? Varför?
3 kommentarer:
det där med att känna att man "växer" om sina föräldrar kan vara en smärre kris. personligen har jag för längesedan insett att det är något man bara måste acceptera och inte kommer att kunna ändra på. men visst är det irriterande. (har inte tittat in till dig på jättelänge, hunnit byta bloggadress och allt, vilket misstag. skönt att jag hittade din länk nu då. i lajk din blogg so much!!) kram
Men varför? Varför växer man om sina föräldrar? Vad är det som gör att man känner sig bättre, mognare? Är man bättre, mognare? För fortfarande kan jag plötsligt bli fem igen, när det krisar eller jag är fattig. Glida in i den där rollen jag ibland har när jag är hemma i föräldrahuset.
Och ja, välkommen tillbaka!
Skicka en kommentar