07 november 2007

Den där om påfågelsfjädrar

Jag har knappt märkt att det har blivit höst. Jag snubblar fram i för stora skor på gatan tittar upp och fast att jag faktiskt bytt jacka så stannar jag till, tittar upp och... när försvann sommaren som egentligen inte kom?

Värmer händerna runt temuggar och i pojkarmhålor och planerar jobb över jul och uppsatsskrivande över december. Fasar över pengabristen i Indien och köper tjockare strumpor. Pratar i telefon med den där som jag börjat kalla pojkvän och han säger att han kommer sakna mig i helgen, när jag ska resa hem till Skåne och träffa släkt i fyra dagar, för så länge har vi inte varit borta från varandra sen i juli. Och mina känslor till honom har gjort att jag inte kan skriva eller få ut det där jag vill få ut här. Det blir inte bra. Inte som jag vill. Jag läser Trassel och börjar gråta, för känslorna ligger så nära huden, ibland utanpå, som påfågelsfjädrar.

3 kommentarer:

ajja sa...

Återföreningen kommer bli sweetare än sweetast. RivpåryggensårochHÅRDApussar!

mumma.

trasselfia sa...

jag tänkte på dig när jag valde titeln, fina jenny.

vad hände med sommaren ja? vad hände med hösten? när kom julpyntningen upp? ibland (rätt ofta) känns det som om hela världen springer om mig. jag som hatar att bli omsprungen.

Sofia sa...

Att värma sina händer runt tekoppar är fint. Din blogg är fin.