Var ute med mina jobbkompisar (!) igår. Vi är åtta som började samtidigt, som gått utbildning nu i tre veckor och som ska börja på riktigt på måndag. Alla har samma pluggbakgrund, och trivs bra med varandra.
Efter att ha förvillat oss på vägen till Allmänna Galleriet och druckit de obligatoriska fem ölen gled diskussionen in på pojkvänfylla. Jag sa att jag har alkoholism i släkten och är skiträdd för att min pojkvän ska bli det, lämna mig psykiskt och börja dricka (efter att ha sagt att jag själv har kontroll över mitt drickande med de fina orden "jag vet när jag ska sluta" och "jag har kontoll över det"). De sa att de hade samma problem. Allihopa.
Jag som trodde att det bara var jag som var rädd. Och sur. När han kommer hem och är full och jag är nykter. Försöker att inte visa det, men han vet om det ändå för han läser av mig trots sin fylla. Och jag skäms för att jag känner så, att han inte får, men för mig är det helt okej.
Vi funderade lite på vad det berode på, för för pojkvännerna är det helt okej om vi kommer hem dräng när de är nyktra, det är till och med lite mysigt att få hålla hår medan man ulkar över toaletten. Vi kom inte på något.
Ni som kan: varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag kommer inte på någon anledning heller. Men känner igen det där obehaget med pojkvänsfylla jag med. Det är obehagligt, särskilt när man vet att HAN har alkoholism i blodet...
Jag håller mig till den andra sidan; Det har aldrig varit ok för mina pojkvänner om jag kommer hem drängfull och de får hålla mitt hår. Aldrig. Det gick så långt med mitt ex att jag bestämde mig för att aldrig bli sådär full mer, och sjukt nog har jag lyckats hålla mig borta från det. Jag har också alkoholism i blodet och jag har mest varit rädd för att jag själv ska ha alkoholproblem, än att jag skulle vara med nån annan som har det (vilket jag iofs har varit; med exexet i Karibien).
Jag fattar ändå inte hur det kan bli så, att jag aldrig känner igen mig i sånna här situationer? Vad träffar jag för killar egentligen?
Min kille nu vill vara hemma och mysa på helgerna, baka bullar, inte festa och istället åka till IKEA eller kolla affärer. Va?
fy fan vilken banal diskussion. den är så futtig, så ogenerös, så obegåvad.
hjälp. det finns sannerligen inte mycket talang i cyberspace.
Dra åt skogen, anonym!
Fast han borde ju vara den som är orolig om det är du som har det i blodet...eller?? Så är det här iaf...det finns i mitt blod och mannen är orolig..inte jag dock för jag..har hittat min gräns och allt det där....bla bla bla...
Min teori; Snubbarna blev, då de var yngre och dräggfyllorna ofta, aldrig arga och sura på sina polare som betedde sig som galningar, medan vi tjejer hade lättare för att bli det. Kanske. Jag vet inte. Det känns som om brudar då de är yngre har lättare för att skämmas över varandra, medan killarna backar upp varandra no matter what. Fast det gör såklart vissa tjejer också, men allmänt liksom. Äh jag vet inte, men det är i alla fall min teori.
"det finns verkligen inte mycket talang i cyberspace" men herregud, oh no! Detta är ju domedagen, en anonym person på internet har uttryckt sitt missnöje. Dags för oss alla att skärpa oss genast! Eller...nej just det, inte ett dugg. Som maggan så fint uttryckte det, dra åt skogen!
Ang inlägget: Well jag har faktiskt en teori, däremot så tycekr jag inte om den eftersom den representerar just såan som jag vill slåss mot men here goes: hur lite vi än vill det så är vi betingade att bli omhändertagna och att känna oss trygga både själva och för våra barns skull med den man vi valt att leva med. OM han då uppvisar tecken på att inte vara trygg så finner vi det obehagligt.
Att vi har så svårt att förstå varför bevisar ju bara hur långt bort från vår betingning vi står ideologiskt sett, vilka egenskaper vi förvärvat trots samhällets (o?)medvetna ansträngning att pressa oss in i en mall och det är bra, du är ju en stark tjej fullt kapabel att ta hand om dig själv, med eller utan ungar :-)
Skicka en kommentar