Den där om nyårslistan

Och eftersom pojkvän lagar mat hinner jag skriva obligatoriska listan med:

Årets bästa skiva: Fleet Foxes - "Fleet Foxes", Glasvegas - "Glasvegas" och Vampire Weekend -
"Vampire Weekend".

Årets bästa bok: Alltså... jag minns inte riktigt vad jag läst för några bra, det har mest varit kasst. Kan bara komma ihåg Khaled Hosseinis Tusen strålande solar, som jag läste på en tio timmarlång resa i Indien, men det var ju i januari, måste ha läst någon mer bok som jag tyckt varit bra. Fick för mig att läsa 1000 böcker som fanns med på någon lista över böcker man borde läsa, men när de tre första var skitkassa gav jag upp. Och i juni låg jag på en strand och grät bakom solglasögon till En sorts kärlek. Den var lite speciell.

Årets bästa film: Kommer inte på någon bra. Måste fuska och kolla på DN vilka de har listat. De ofrivilliga vill jag skriva, men jag har inte sett den än. Fler jag vill se, men inte sett, som jag tror är bäst: Baader Meinhof Complex och I’m not there. Kom Juno i år? Då väljer jag den.

Årets bästa dag: Måste ha varit i somras. Någon vanlig vardag, när solen lyste och vi var och badade, även om det var en skitsommar och det regnade nästan varje dag.

Årets sämsta dag: Midsommarafton. Jag hade kramp i magen, fått reda på dagen innan att jag var gravid, alla var fulla, jag var ledsen, det regnade, ville bara hem och gråta.

Årets nyhetshändelse: Obama. Obama!

Årets besökta land/stad jag gillade bäst: Slovenien. Fantasktiskt oväntat vackert!

Årets bästa konsert: Var både på Popaganda och Accelerator. På Acc var det sol och fint, på Pop kallt och blåsigt. Bäst var nog Vampire Weekend på Acc.

Årets blogg: Den här kan jag faktiskt inte svara på. Nya kärlekar har kommit och gamla har hoppat av. Kolla här till höger istället.

Vad säger ni? Vad var årets bästa?

Den där om 2oo8

Hejdå 2oo8, det bästa och sämsta året på länge. Ungefär som 2oo6, som också var ett bästa och sämsta år på många sätt (2006 = bli lämnad och lämna en nästan fyra år gammal relation, bli världsdeppig, gå ner ca femton kilo, se sin förre detta flytta ihop med nya efter tre månader, då hon flyttade in hos honom dagen då vi skulle ha firat fyra år ihop. Flytta till Mexiko och hitta sig själv).

Hejdå 2oo8, med det bästa: kärleken! Kärleken! Massor av resor med kärleken! och med kompisar. En pojkvän som tänkt fria till mig nu i jul, men som fegade ur och berättade det för mig på fyllan några dagar senare. Tre veckor i Indien med bästa vännen. Älskade mig runt i Berlin och halva Östeuropa. Aldrig, aldrig har jag varit så här förälskad i någon som är så bra för mig. Och så har jag fått ett jobb! Ett jobb! som faktiskt har anknytning till mitt jobb och där jag får hjälpa och vara viktig och slå i lagboken. Och blivit sambo. Det var fint.

Hejdå 2oo8, med det sämsta: aborten. Jag och pojkvän diskuterade igår vad som varit det bästa med det här året, när vi varit som lyckligast och han svarade att hans lyckligaste var de där två första sekunderna när vi fått reda på att jag var gravid. Två sekunder av att flyga upp till himlen och var dunderlycklig för att sedan trilla ner igen. Hårt. Sen låg vi på golvet och var ledsna hela juni, juli och augusti. Hela sommaren i kras.

Går man tillbaka ett år i min blogg (älskar att jag har skrivit det här inslaget i så många år nu, kul att gå tillbaka och kolla) så står det:

"Det här vill jag ska hända 2oo8:

Åka till Indien (eftersom min resa redan är beställd och betald är det rätt svårt att undvika), få bra betyg på min d-uppsats, säga till pojkvän att jag älskar honom när jag är nykter, läsa Mästaren och Margartia, köpa mig en nässköljare så att jag slipper gå runt och vara snuvig hela tiden, styra upp min ekonomi, göra klart den där ekonomiutvärderingen från 2004, bjuda min pojkvän på en dunderfödelsedag, skriva världens bästa tal till min pappa när han fyller sextio, plugga mer, fortsätta knulla mycket, tvätta håret oftare och inte tänka att det inte syns att det är smutsigt, sluta hemlighetstycka att Jöbacks låt om Stockholm är fantastisk, inte sakna Finaste för mycket fast att vi inte kommer träffas på flera månader när hon är på yogautbildning i Indien och jobba på att inte bli så irriterad på min mamma."

Det som står i fett var det som faktiskt hände.

2oo9 ska följande hända:
Jag ska jobba på att vara sämre (dvs inte försöka vara så duktig hela tiden: inte dammsuga bara för att det ska komma folk, inte jobba över obetalt, osv), byta jobb/tjänst, börja spara, läsa Mästaren och Margartia, läsa böckerna i min bokhylla och inte köpa nya istället, speciellt ska jag läsa följande: Capotes In coold blood, Roberts Shantaram (har börjat läsa den och har bara 836 sidor kvar), Hustvedts Vad jag älskade, Murakamis Kafka på stranden och Pessls Fördjupade studier i katastroffysik, resa med min pojkvän till Sicilien eftersom han fick det i julklapp av mig, ställa till med stort partaj på min födelsedag, fira nästa nyår utomlands, möjligenmöjligen tänka på att bilda barn i slutet av året, tända mer ljus i lägenheten, även om det bara är måndag, gå ner mina sambokilon, våga gå på Step-upen även om det är en svår klass, börja springa igen, göra klart min d-uppsats, träffa mina skånekompisar mer och höra av mig till alla mina kompisar oftare, använda min cykel mer, köpa nya skor och laga mina trasiga byxor!

Den där om en julsaga

Jag ringer och hör hur han handfumlar med telefonen innan han anfåddssvarar. Vad tusan gör du? frågar jag och han fnittrar. Han som aldrig fnittrar. Avbryter hans fågelkvitter med att jag måste veta var jag kan hämta bilen som vi ska låna. Kan du komma till Kungsholmen? frågar han och jag undrar vad han gör där. Jag är hos henne. Han är hos henne och det är dagen innan julafton. Hemma är hans fru och hans barn och klär granen.

Jag hopppas att hon är värd det säger jag till hans ansikte när vi träffas. Han tittar upp mot ett höghusfönster och nickar. Det är hon.

Den där om att vs saker

Idag skulle vara stora fixardagen.

Jobba över
snabba förbi postensomintelängreärpostenutanentobaksaffär och hämta sista julklappen
snabba förbi Mc Donald´s för jag hinner inget annat, är duktig och beställer morötteriställetförpommestack!
slå in skitjulklapparna (som faktiskt blev bra! och inte alls skit)
göra det sista julgodiset
Janssons!
packa
städa
diska

och lyssna på the Priests julsånger, för annars slår jag ut i julstress, de här går typ att meditera till.

Ungefär mellan julgodis och Janssons! ringer pojkvän och öl? och där sitter jag med chokladiga händer och några djävla präster som sjunger och tänker att va faen, kan han så hinner jag! Så nu skiter jag i det här och går och dricker öl med Regina Lund istället, för vem faen bryr sig om vi har dammsugat köket när vi ändå inte är hemma?!?

Den där om smärta, topp fem

Jag har börjat må illa igen och Finaste halvskojar om att jag är gravid igen. Jag skakar huvud åt henne och skyller på stress. Går Folkungagatan fram, tipptipp först, sen klampklam i högklack, okynneshandlar fler julklappar för att jag kan, och i l l a m å e n d e får mig att tänka på mina topp fem ont i kroppen någonsin. Har ju de vanliga smärta i hjärta, men de här är de mer fysiska, utan ordning:

Ett). Jag och ex-M är och reser runt i Sydöstra Afrika, i Malawi, stannar till i Lake Malawi National Park, för att kolla lite djur, åka lite lastbil, vara turister. Tills en av parkvakterna undrar om vi vill gå runt i parken istället (här snackar vi inte nån liten söndagstur, på Wikipedia, som alltid har rätt står det att "Lake Malawi National Park does include a fair amount of land, including several small islands in Lake Malawi..."), men okej, ex-M blir glad som ett barnkalasbarn högt på fiskdammsgodis, så vi bestämmer oss för att göra det.

Jag går i mina sandaler. Det är runt 40 grader varmt. Solen står som högst. Vi har inte med oss något vatten.

Efter ungefär två timmar kommer kommentaren "oh, look, tsetse flies!". Efter tre laddar parkkillen sin AK-whatever och berättar att vid det här stället händer det att folk blir dödade av elefanter. Jag skrattar lite nervöst och försöker slicka bort fradgan som kommit i mina mungipor av att jag inte druckit på så länge.

Senare orkar jag bara inte mer. Vi har kommit till ett hotell som ligger i området och jag klarar inte av att gå mer. Ex-M tar in mig på en toalett, där jag svimmar och när jag vaknar ligger jag i ett badkar och han duschar mig över kläder och allt. Sandalerna har grävt sig in i fötterna som blivit jättesvullna av att jag inte druckit på så länge och är uttorkad.

För att göra en för lång historia kort: jag klarar inte av att ta mig någonstans, vi får skjuts av en sydafrikan hem till vårt hotell och jag kräks och har feber två veckor efter det.

Två). Jag är ute på en katamaranbåt mitt på en sjö, någonstans i något slags Mexikanskt rikemansområde (Valle de bravo), med min rumskompis från Kanada och hennes mexikanska kompis som är skitrik och har en segelbåt, en motorbåt och en katamaran. Nu är vi alltså ute på en sjö och på den senaste varianten. En segelvariant, som måste ha vind för att kunna komma någonstans. Mitt på sjön slutar det så klart att blåsa och det börjar regna istället. Har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Måste huka mig för att seglet ska till höger. Till vänster! Ja visst ja, till höger! igen.

Halkar till och trillar på något vasst så att jag skär upp en del av nedre benet och det blöder ganska så kraftigt. Börjar få panik och tänker att Hajen ska komma (vi är på en sjö). Försöker att inte titta på såret, som är ganska djupt och man ser liksom flikar där huden gått isär.

Och vi kommer verkligen inte någonstans. Mexaren börjar prata om att han hör att det börjat åska och vår mast är den högsta punkten på sjön och ungefär då börjar jag kräkas. Jag vet inte hur länge vi är på den där sjön, men till slut kommer sjöräddningen till vår räddning, eller om det var rikemansclubben, någon i alla fall, och hivar in oss till land. Jag blir sydd på en privatklinik av grannen, som är plastikkirurg och jo, kräks en hel del till.

Tre). Jag är fjorton år och det är sommaren 1994, varmaste sommaren någonsin, bästa sommaren någonsin. Jag träffar min första kärlek - all time favvo och är fjorton årskär. Är på stranden med honom och vänner varje dag och en dag är jag där för länge.

Kommer hem och går på släktkalas, mår inte så bra och ska därför gå ner på nedanvåningen och lägga mig och vila lite, när allt blir svart och jag trillar ner från trappan och när jag vaknar står halva min släkt runt mig och skriker. Har varit avsvimmad i kanske tre minuter och pappa får gå hem och hämta bilen och köra mig hem. Hemma klär mamma av mig kläderna och ser att min hud på ryggen håller på att trilla av för att den är så bränd. Hon hämtar kalla handdukar som hon lägger på min rygg, men det gör för ont och jag ligger och skriker - och kräks - hela natten. Någon vecka senare är hela min rygg full med blåsor som senare spricker och det rinner vätska. Oh, lord!

Fyra). Jag är på en av mina första dejter med Stolte mannen. Klockan är sex på morgonen och vi har varit ute och festat hela natten. Vi går över en kohage och jag får för mig att klättra upp i ett träd. Trillar ner från träd och landar på mina revben på en sån där småländsk gärdesgård av sten. Tänker inte så mycket på det just då: är full och med mitt blivande livs kärlek. Dagen efter. Dagen efter! Vaknar med en enorm smärta och går förbi min spegel och ser att jag är vitgrå i ansiktet. Trodde verkligen inte att man kunde vara det, men det var jag. Går in på toaletten och - kräks - vilket gör så djävla, djävla ont. Sen ligger jag och gråter i tre timmar i min säng. Gråter ännu mer när jag blir röntgad och de säger att de inte kan göra något åt det, utan att jag måste vila och låta det självläka.

Lovar Gud att om han bara låter mig vara smärtfri i ynka fem minuter ska jag donera all mitt csn till kyrkan. Gud uppfyller inte min önskan, men sänder mig lite citodon.

Fem). Jag fick för cirka ett år sedan influensa och var tvungen att ligga i sängen i cirka en vecka. Rörde jag mig det minsta så höll kroppen på att ramla av yrsel och jag svettades så mycket att Stolte mannen var tvungen att byta lakan varje kväll när han kom hem till mig. Var ynkligast i världen och kunde inte må sämre. Trodde jag. Tills jag fick ryggskott och influensan samtidigt. Eftersom jag legat stilla så länge så passade kroppen på att ge mig lite skott med.

Första kvällen Stolte mannen kom hem efter jobb till mig när jag hade båda dessa två hittade han mig på golvet där jag låg och snorade och grät och yrade om att jag hade velat byta lakan själv tills han kom hem. Morgonen efter skulle han till jobb och jag behövde kissa innan han gick (kunde inte gå själv, utan kröp mest överallt, eftersom ryggen inte pallade att jag stod upp eller gick). Han var stressad och jag blev stressad och råkade hasta för mycket. Så jag svimmade. Och när jag var svimmad passade min kropp på att kissa på sig. Den var ju på väg till toa, den tänkte väl att det var lika bra att passa på.

Så där låg jag i hallen, med ryggskott och influensa och var avsvimmad och påkissad. Inte min stoltaste dag, kan jag säga. Stolte mannen stannade hemma för "vård av anhörig" och jag sov bredvid honom när han kollade på film hela dagen. Jag försökte kolla, men somnade alltid en kvart in i filmen.

Jag kräktes i alla fall inte.

Det var mina fem höjdpunkter, så här före jul. Vad har ni varit med om? Vilket är ert värsta smärtögonblick?

Den där om att välja rätt väg

Äldre nära vän sitter vid ratten jag sitter bredvid, skruvar upp radion, sjunger med. Vid rödljus vänder han sig mot mig och mellan läpparna: jag har en älskarinna. Jag stannar mellan åt helvete med och himlen.

Say what?

Han har en älskarinna, han som har hus, fru och två barn i börja skolåldern. Och han rycker på axlarna och säger att han blivit kär. Och jag fattar det inte. Var på deras bröllop, de är ju kära? Lyckliga? Båda kanske jobbar lite väl mycket, han reser på företagsresor någon gång i månaden, hon dras åt tre olika håll varje dag.

Hur gick det så? När gick det så? Var gick vi fel och vilse?

Jag vill inte ha det här. Så där. En dag, när jag vänder mig om till min yngre kollega i bilen, säger att jag träffat någon annan. Hur fan gör man? Vilken väg går man för att inte gå vilse när man börjar närma sig 4o?

Vaknar mitt i natten och måste väcka Stolte mannen. Ber honom säga att det inte ska hända oss. Att vi inte är som de är, att vi inte kommer hamna där. Ber honom hålla min hand så hårt att jag inte kommer på aviga vägar, bort från honom.

Den där om vad som händer vid diskbänken i kväll

Han står vid diskbänken, torkar disk, medan jag måttar upp sirap med ögonmått: ett ögonblick, han ger mig en blick. Är det här en deceliter, kakan? Han nickar. Lite mer!utropar.

Vi kanske har överhuvudtagit oss att göra julbord till hela min släkt frågetecknar jag. Stryker trött mjölhand över panna, lämnar vita spår i lockhår. Han smeker mig över vänsterkind, säger jag jobbar för hårt, kan han göra något, göra mig glad?

Du gör mig glad motler jag honom.

Den där om ett mail från Stolte mannen

Jättebra utvecklingssamtal, tog två timmar istället för schemalagda en. Han frågade till exempel om jag hade några resor inplanerade nästa år, han ville boka in mig på besök på utlänska kontor. Var vill du åka?
Amsterdam
Budapest
Frankfurt
Helsinki
Kista
London
Moscow
Paris
Prague
Warsaw
Washington DC
Vienna
Och så får vi förstås lägga till asien.

Mitt svar: Kista!

Den där om ett uppdrag

Hejhopp, vet att jag har blivit skitdålig på att blogga och på att kommentera på alla bloggar jag läser. Så därför: imorgon ska jag kommentera alla bloggar jag läser, även om det är supermycket på jobb. Det är mitt uppdrag, vi ses imorgon!

Den där om att gråta på Folkungagatan

Det slutar med att jag går i röda klackskor på Folkungagatan och gråter så mycket att jag hulkar.

Det börjar med nu är det jul igen och en bror som ringer och säger att han inte har råd att köpa biljetter till My fair lady i föräldrarjulklapp och jag som blir julbutter: vi skulle ju! I mitteln, mellan början och slutet, har jag varit på födelsedagskalas och druckit för många polkagrisshots, säkert tio i långrad, drick nu! Snabbt! och plötsligt sitter jag där och ramlar åt sidan på rödmattan, säger åh, jag är för full för det här! med kalasmössa på huvudet som ständigt åker på sne.

Så går vi ut och till Debaser Slussen, står i kö och fnittrar tjejfnitter och någon har fått med sig tejp, som vi tejar älvöron med. Kommer fram i längstframkö, och vakten tittar på mig och säger att du kommer inte in! och jag börjar ifrågasätta och vara lite för högljudd och bästa kompisen sccchhh, Jenny och jag frågar vakten om det är för att jag är tjej och för fnittrig, för högröstad och han nickar. Blir skitsurjenny och höjer rösten ytterligare, frågar honom om han vet att han begår tjänstefel och vänder mig om med argtårar i ögonen, borrar in ansikte i pojkvänsbröst. Säger här står jag i partyhatt och är ledsen.

Vakt säger förlåt och tar mig på axeln, jag fräser till honom att du rör mig inte! och vi får komma in ändå. Står vid bardisk och snabbdricker öl, en hand på pojkvänsskrev. Stämningen totalt förstörd, går ner på honom för att lätta upp den.

Vid tre går vi ut och bort och hamnar på Mc Donald´s och häpp, så blir vi utkastade därifrån för att vi är för glada (sjunger Beirut - Sunday smile). Så står vi där och det är slutet: jag är full och trött och har för höga klackar på Folkungagatan och jag fjortonårshulkar för att man inte får vara glad i Sverige. Kommer inte in på ett ställe för att man fnittrar, blir utslängd från nästa för att man sjunger. Snörvlar att snart, snart så måste vi flytta någonstans varmt.

Den där om att vara inne

Jag är inne! Jag har medlemskap i den hemliga tandläkarklubben!

Var igår, hade inga hål, pojkvän som är extremt rädd för tandläkaren och inte har varit där på åtta år följde med, satt i ett hörn och ilsketstirrade och petade mig på benet då och då, antagligen för att ge mig mod.

Det bästa var att när vi var klara så blev jag ditbjuden igen, det var som om jag blivit accepterad. I'm in! Och sen hinner jag inte skriva mer, för nu måste jag jobba!

Den där om att förhöja lusten

Såg igår l word för första gången någonsinnågonsin med bästis och pojkvän. Vi satt alla tre och skruvade oss i soffan. Efter pilotavsnittet frågade jag om det var någon annan som var kåt och bästis nickade, åkte hem till sin flickvän och jag och pojkvän slängde oss i sängen.

Mer l word, I say!

Den där om att det inte hade varit lika kul om han shotat ur en fitta

Igår var jag den där tråkiga flickvännen på fest. Jag hatarhatar tråkiga flickvännen. Hon som dricker vatten efter andra glaset, för att hon kommer att få leda sin apfulla pojkvän hem. Hon som står och diskar upp efter killarna kvart i tolv på nyår, för att ingen annan gör det. Förra nyår stod typ alla flickvänner och diskade när killarna drack öl och fuldansade. Jag gick in till dem och fylleskrek att se på er! vad faaaaaen gööööör ni? Sluta nu diska och kom och dansa med mig! Det gjorde de inte.

Och jag brukar vara den ROLIGA, den som festar hårdast, till exempel på ett bröllop vi ska på sommaren nollnio, på ett slott, då är vi redan placerade i ett hotellrum som ligger i anslutning med festlokalen, för ni ska väl ändå inte sova så mycket?

Igår shotade min pojkvän tequila (fast att han hatar tequlia och spydde som en sjöman när han var femton och drack det sist) ur sin kompis navel och lät sin kompis göra det på honom. Sen shotade kompisen ur tredje kompisens punghud. Precis innan min pojkvän skulle slicka på tredje killens kuk vände han sig om och frågade mig om det var okej. Jag sa nej och blev tråkigast på festen.

För okej, låt dem göra sina småkillsgrejer, det har jag inget emot och jag vet att de är kompisar och inte gay och inte tända på varandra och det ÄR ganska kul. Men jag lovade Stolte mannen att jag inte skulle hångla med mina kompisar mer, för nu var det han och jag och skulle det vara en killkompis hade det inte varit så kul för honom (enligt honom) och då blev jag sur för att det borde betyda lika mycket om jag hånglade med en tjej och...

pust...

hade han shotat tequlia ur en fitta så hade hela festen gått i taket och det hade inte varit kul. Alltså för någon - festen hade nog dött ganska så snabbt. Sen, vid fyra gick vi hem, och jag var skittjurig och jag hatar att vara det utan att någon märker något, det är som att gå runt som ett djävla martyrmonster. Så typ, vid Götgatan frågade han vad som var fel och vi kom in på nån konstig diskussion om getter och Afrika. Och han avbröt mig hela vägen hem och till slut var jag tyst och nekade pussar och sa att om han inte kunde föra en vettig diskussion behövde vi inte prata alls. Så spillde han dressing på sina svarta byxor och satte sig på en bänk bara för att lyssna på vad jag ville säga och så sa jag det framför hans fylleögon som typ gick i kors. Sen gick vi hem och skedade.

Imorse hade han ångest och mindes ingenting om vårt getbråk, så jag fick förklara igen och säga att jag sket i att folk tyckt att jag var tråkflickvän, jag drack i alla fall tequlia hela kvällen och inget djävla vatten.

Det bästa var ändå idag när mamma ringde från Tyskland och berättade att de hade köpt en flaska tequila till oss där, för det gillar väl ni ungdomar?

Den där om ensamheten

Ett inlägg skrivet av veckat gör att jag får ont i magen och minns typ enda gången då jag verkligen känns mig ensam, och då var det bara i en dag, kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att ha det så hela högstadiet.

Femton år och bortåtlängtade. Bestämde att mina föräldrar skulle få betalskicka iväg mig på språkresa till Brighton, vilket de tyckte var perfekt, eftersom jag inte direkt var den lugnaste tonåringen: känslor utagerades som om jag vore en kille - okej att skrikasupaslåss.

Bussen hämtade upp mig i Malmö. Utanpå stora tonåringar kramade sina redan saknakänslorsföräldrar. Jag stod och slog upp grus med stortån. Sneglade på de andra. Kom in i bussen och visste inte var jag skulle sätta mig, valde till slut ett säte bredvid en ganska mesig tjej, som knappt pratade med mig. Alla andra i bussen kände varandra. Alla andra i bussen pratade med varandra.

På båten över till Danmark sprang alla runt och höll varandra i händerna och skrattade. Jag satte mig inne på toaletten och grät. Var ensammast i världen. Ville var fem år igen och åka hem till mamma, kunna krypa in i hennes famn och att allt var glömt och förlåtet. Det gjorde så djävla ont i magen den dagen och jag var övertygad om att alla där ute kände varandra och att jag var utanför och att de följande mådanerna skulle bli helvetehelvetehelvete.

Så kom vi till Paris och jag valde att byta plats och sätta mig bredvid Anna istället. Anna var tuff och häftig och senare, i Brighton, gick vi på svartklubbar och blev påkomna av våra ledare och vi satt på stranden och drack med äldre killar. Och hon lärde mig hur man köpte e och vi blev skithöga på det.

Men den där dagen glömmer jag aldrig. Dagen av ensamhet, som tack, tack, i princip varit en i mitt liv.

Den där om drömjulklappen

Bara så att ni vet det: är ni flickvän och runt 28 år så önskar ni er följande i julklapp enligt denna sida:

- Ett duschdraperi med en dödskalle på (behöver inte betyda något, det kom upp när man kollade pojkvänsklapparna också).
- Bilden av hästen: en bok för hästfantaster med vackra bilder.

- Ett sopset, format som en prins och en prinsessa.
- En nalle: som en vetevärmare, fast myyycket gosigare!

- Bröllopsalbum "Magnolia". Ett vackert album för att spara bröllopsbilderna i.

Det här är som att titta på det danska programmet om unga mammor som går på femman på eftermiddagarna.

Den där om hjälp sökes!

Vad köper man till en pojkvän som redan har typ allt, som önskar sig en ny kökskniv, men det vill man inte köpa för det är tråkigt?

Jag googlade julklappstips, kom in på en sida där jag kunde fylla i kön och ålder och då tyckte de att jag skulle köpa ett sånt här pengabälte. Ett pengabälte? Det är humor det.

Funderar på den här plånboken istället.

Den där om det där föräldrarmötet som aldrig blev av

Vi ligger och sover när det ringer första gången. Hans mammaröst svag och rädd på andra sidan, berättar för honom att pappan ligger på sjukhus, sjukhusspring, apparater som piper, en kroppspulsåder som är på väg att brista. Det handlar om timmar och icke-leenden. Under täcket blir han stel mot min mage. Jag känner hur han försvinner bort och får lite dunka dunkapanik.

Mina föräldrar sover på andra sidan Stockholm, i en företagslägenhet, ett stenkast från stället där min morfar föddes. Jag vill ringa dem. Kolla så att de är okej, kom hem rätt när vi hade lämnat dem, pekat ut gröna linjen.

Så de träffades aldrig: mina föräldrar och hans föräldrar, när mina var och hälsade på i Stockholm. Hans pappa låg inne och lagade en trasig åder av en specialistdoktor. En annan dag... säger vi och vet att ingenting har någon betydelse alls i hela världen om man inte har någon förälder att träffa.

Den där om alla han älskat med och hur de tog på honom

Står i duschen och fylleduschar: mitt huvud mot hans bröst, för att hålla mig uppe och inte fyra på morgonenihoptrilla. Plötsligt kommer det ur min mun, hoppandes hur många har du legat med och frågetecknet växer mellan kakelväggarna i badrummet.

Jag vet inte, baby svarar han. Fyllenöjer mig inte. Vill veta. Men ungefär? Över hundra? skojar jag, klart jag skojar, vem har legat med över hundra? Han sträcker upp armarna över huvudet, in i vattnet, nervöst. Rycker på axlarna.

Han har haft sex med över hundra. Slickat, bitit, kysst, blivit kysst. Jag ler lite mot honom, osäker. Så djävla osäker. Och jag ångrar att jag frågade.