I helgen var jag nere i Studentstaden och träffade mina gamla studentvänner. Och blev smittad. Alla var gravida (okej, två av nio) och det var en massa stormagar, småkläder, barnvagnsprat och känn på magen!ar. När jag kom hem igen levde munnen ett eget liv om småstrumpor, overalluvor och bästa godnattvisorna.
Sen hörde jag mig själv liksom utifrån och slutade.
Tills jag började igen. Bilderböcker, bästa namnen, vilken tid på året som är bäst att föda, kan de så kan jag, gul vs grön i genusfärg, vem ska stanna hemma?.
Jag måste bli avsmittad. Måste se lite på Unga mödrar på femman. Måste åka tåg längelänge med en småbarnsfamilj. Måste ringa upp kompisen med kolikdottern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja huga, samma här!
ja men usch det ar helt galet att kroppen ar konstruerad pa detta satt. Nu ar alla mina svagerskor gravida, IGEN, och jag tycker mest synd om mig sjalv for att jag inte ar det. Ska nog oxa se om det gar att akutladda ner lite unga modrar.
Eller löpa linan ut...
Skicka en kommentar