14 mars 2009

Den där om att vinflaskan var tom när jag kom ner

Oh no! Jan vill bli vän med mig på Facebook! Jan har blivit flintskallig! Utropstecken!

Jan och jag träffades och hängde en del i högstadiet, ungefär då när Babylon Zoo hade en jättehit med Spaceman. Jag var kär i hans kompis Klas och antagligen var det därför jag hängde med dem, även om min bästis var tillsammans med Klas och en natt klättrade upp på hans balkong, genom att snubbla uppför ett stuprör. Väl på balkongen öppnade Klas pappa balkongdörren och undrade vad hon sysslade med.

I alla fall. En kväll var vi på hemmafest och de spelade den djävla Spacemanlåten och jag drack antagligen vin direkt ur flaskan och hade på mig något för kort, antagligen den där kjolen där man såg min rumpa när jag böjde mig fram och antagligen böjde jag mig fram en del. Jan tog tag i min handled, eller om det var min arm och vi började hångla.

Mitt värsta hångel någonsin (förrutom Martin på mellanstadiet, när vi hånglade i ett tält och behövde vända på kudden efter en timme, för att han dreglade så mycket) ledde till det sämsta sexet någonsin. Vi låg i hans pojksäng i hans pojkrum och det var rycka på axlarnasex, och han kom på min mage medan jag tittade på hans julstjärna och funderade på var jag ställt min vinflaska. Sen ville han mysa och kramas och jag svarade glöm det! och gick ner till de andra.

Allt det här hade jag glömt fram tills idag. Tack för det Jan. Och nej, jag vill inte vara vän med dig.

8 kommentarer:

Emma Esteban sa...

Omg det är mycket dreggel! Shame on you Jan!

Jenny sa...

I och för sig var det Martin som dreglade. Men skäms ändå!

Emma Esteban sa...

Just ja. Men ändå, inte ok!

Anonym sa...

Hahahaha OMG! Såna där minnen har man ett eller två. :D

Jenny sa...

Liilife: Jo tack!

Anonym sa...

Jag har en gång önskat mig ngt eternal sunshine of the spotless mind. det jag inte minns har inte hänt (fast risken finns att det nuförtiden förevigas och sprids på facebook).

många pussar
L
ps presenten?

Anonym sa...

Ja, det är ju det där som är nackdelen med facebook. Alla dessa
männiksor som man tror sig ha glömt, som man absolut vill ha glömt men som ändå får en chans att göra sig påminda. Fy fan....
:-)

Jenny sa...

Lisa: Det blev en prenumeration på DN och en italiensk herrbetjänt från 50-talet. Fintfint, men dyrdyrt!

Johannes: Fy fan! Och att de kommer ihåg en också.