Det är när vi ligger ihopgjutna på bryggan efter att alla har gått och lagt sig, årets längsta natt som det känns i hela kroppen: det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas ut i varje fingerspets. Så självklart och bara vi och där. Jag vill vara med honom, bara honom alltid, alltid. Jag vet hur insidan av hans hand ser ut, jag vet hur den ser ut när han har burit något tungt, som tidigare den dagen. Jag vet hur han brukar titta på insidan av sin hand och jag vet hur han känner för den, hur han vill att den ska se ut. Han stryker mig över håret och tittar upp i himmelen som aldrig blivit mörk och han berättar för mig hur våra barn kommer att vara om kanske tre år, när de kommer. Hur vi kanske kommer ligga så här om tre år med en liten koloni mellan oss.
Det är så här det var menat. Alla de där åren när jag firade midsommar i tält och det regnade som faen på mig när jag kräktes i busken. De där åren var färden och nu är jag i mål.
6 kommentarer:
Du underbara härliga tjej som jag följt genom åren!!
Är så in i hjärtat glad för din skull :)
Vi hittar nog alla "hem" till slut...
Varmaste midsommarkramen fr en som kunde ha varit din "mamma" ;)
Herregud så vackert. Ni är en sån jävla saga.
ååååh, KÄÄÄRLEK!!!!
Säger som ovanstående, fast inte att jag skulle kunna vara din mamma. :-) Kram!
Mmmmmm....fiiint <3
Du är inte riktigt i mål än. Du ser målsnöret och springer i slowmotioion mot det. I mål är du sen när kolonin är där. Då är det - tro det eller ej - ännu bättre! Bästa finaste mannen, bästa finaste knyttet, bästa finaste livet.
Önskar dig all lycka!!
Skicka en kommentar