Den där om när hände detta och varför märkte jag inget?
Men hallå, när gick jag från att läsa singel-vi-ska-ta-stan-bloggar till att läsa barn-mest-hela-dan-bloggar? Växte vi upp eller ändrade jag läsning utan att märka det?
Samma. Tänk vad tydligt det faktiskt blir hur livet ändrats när man går tillbaka och läser riktigt gamla inlägg, både av folk som jag fortfarande läser och mig själv. Hur jag undrade om det skulle bli jag och J, hur jag passade på att hångla med andra ifall ifall vi ändå inte skulle bli ihop, hur helgen gick ut på drinkar och dans. Och helt plötsligt kan jag inte stå emot att skriva om min unge. Snart börjar jag väl lägga upp recept också. Hur du var sjömansfull, gifte dig med mexaren, tappade bort ringen, erövrade Stolte mannen och nu ska du bli hans fru(!). Nu blev jag helt nostalgisk och skrev allt för långt.
Jag har läst din blogg då och då i smyg i evigheter. Och eftersom jag just blivit dumpad och känner mig misslyckad och halvt galen så gillar jag inte alltid att du är så jävla lyckad nuförtiden. Men iallafall. Jag läser och måste nog erkänna att trots lyckan, så gillar jag. Du är grym!
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
4 kommentarer:
Samma. Tänk vad tydligt det faktiskt blir hur livet ändrats när man går tillbaka och läser riktigt gamla inlägg, både av folk som jag fortfarande läser och mig själv. Hur jag undrade om det skulle bli jag och J, hur jag passade på att hångla med andra ifall ifall vi ändå inte skulle bli ihop, hur helgen gick ut på drinkar och dans. Och helt plötsligt kan jag inte stå emot att skriva om min unge. Snart börjar jag väl lägga upp recept också. Hur du var sjömansfull, gifte dig med mexaren, tappade bort ringen, erövrade Stolte mannen och nu ska du bli hans fru(!). Nu blev jag helt nostalgisk och skrev allt för långt.
Jag har läst din blogg då och då i smyg i evigheter. Och eftersom jag just blivit dumpad och känner mig misslyckad och halvt galen så gillar jag inte alltid att du är så jävla lyckad nuförtiden. Men iallafall. Jag läser och måste nog erkänna att trots lyckan, så gillar jag. Du är grym!
(Obs! Insåg att det där lät mer bittert än vad som var menat! Jag ville egentligen bara säga att jag gillar din blogg och så.. Ja.)
Jag fick tipset om din blogg av dotter och följer dig regelbundet. Jag tycker så mycket om ditt sätt att skriva. Det är så befriande.
Sen, ett råd: kom ihåg att äta och dricka den dag du gifter dig. Jag har sett så många blåhungriga brudpar, som nästan svimmat under vigseln.
All the best!
Skicka en kommentar