Helgen och mitt hjärta har slitit mitt hjärta itu två gånger. Som de där räkningarna jag river när jag betalt dem: ritch, ratch, utan filibom. Lördag. Går med Finaste som valt att inte gå i tåget det har blivit lite för mycket homo på sistone. Jag vill umgås med lite hetero. Jag nickar och vi går och tittar på lite homo. Eller ganska mycket homo faktiskt. Bredvid oss står en gubbe med mustasch från Tyskland och vi översätter skyltar åt honom medan han blir imponerad. Till och med sjuksköterskor och läkare i tåget? Wow. Själv står jag och håller tillbaka tårarna och mitt lilla hönshjärta tickar inne i kroppen. Marching for those who can't ger mig en sjuhelvetes käftsmäll och jag sväljer. Sväljersväljer. Det är så. Käftsmälligt.
Käftsmäll två kommer när jag trillar in hos japanen runt hörnet, där jag brukar handla sushi, han som säger "susie" precis som alla andra japaner (och min mamma) och får mig att fatta att det nog är så det ska uttalas, men jag vågar bara uttala det sushi själv. Han har stått och spanat ut genom fönstret och i lokalen är det tomt. Gamla japanherrar och gamla japan amer får mig att gå sönder, de är så vänliga och ursäktande att det ibland är jobbigt att gå in till dem. Han smugglar ner en mazarin med Vickan och Danne på, som jag hittar när jag kommer till parken. Han kan ju inte veta att jag går på wedding diet (ja, sushi är väl inte så bra det heller...).
Jag vet inte var jag ska göra av mazarinen. Det känns som ett svek mot gubben om jag slänger den. Så jag tar med den hem och fryser in den och ingen kommer att äta den och nästa sommar kommer vi att flytta igen och då kommer Stolte mannen att slänga den när han flyttstädar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar