Jag vaknar bredvid honom och puffar armbåge. Idag är stora planeringsdagen! IDAG ÄR STORA BRÖLLOPSPLANERINGSDAGEN! Idag ska vi hinna med allt vi måstemåste planera, allt kul. Som till exempel göra vägskyltar, måla målarfärg. Ut på fältet och fnissstjäla vete.
Han mumlar mummel och stoppar in sitt huvud under min haka. Jag fingersteppar på hans rygg, är otålig. Otålig och stressad på landet. Han är bakis. Så där bakis så att det gör ont att tänkasittaliggastågårörasig. På vår planeringsdag. Och jag är så besviken att jag vill gråta. Och när vi går på tur ut i skogen och letar vete så blir jag så biten av broms och knott och mygg på sommarknän att jag faktiskt börjar gråta.
Det är så djävla jobbigt. Jag vill inte längre gifta mig, för det är inte kul. Det är bara jobbigt just nu. Och han är bakis när vi har så mycket att göra. Vi kan inte köra till vårt hotell och dubbelkolla allt vi ska, som vi planerat i hundra år, för han är för bakis.
Och när jag surat och tittat på ett program om svalor medan han sovit och jag rivit sönder mina knän kommer jag på att jag har pms. Helvetespms. Och det blir så klart och såklart! Allt liksom faller på plats och jag blir lugn. Allt kommer att fixa sig. Jag kommer att fixa det här. Vi kommer att fixa det här. Men mina knän kliar fortfarande.
Han mumlar mummel och stoppar in sitt huvud under min haka. Jag fingersteppar på hans rygg, är otålig. Otålig och stressad på landet. Han är bakis. Så där bakis så att det gör ont att tänkasittaliggastågårörasig. På vår planeringsdag. Och jag är så besviken att jag vill gråta. Och när vi går på tur ut i skogen och letar vete så blir jag så biten av broms och knott och mygg på sommarknän att jag faktiskt börjar gråta.
Det är så djävla jobbigt. Jag vill inte längre gifta mig, för det är inte kul. Det är bara jobbigt just nu. Och han är bakis när vi har så mycket att göra. Vi kan inte köra till vårt hotell och dubbelkolla allt vi ska, som vi planerat i hundra år, för han är för bakis.
Och när jag surat och tittat på ett program om svalor medan han sovit och jag rivit sönder mina knän kommer jag på att jag har pms. Helvetespms. Och det blir så klart och såklart! Allt liksom faller på plats och jag blir lugn. Allt kommer att fixa sig. Jag kommer att fixa det här. Vi kommer att fixa det här. Men mina knän kliar fortfarande.
4 kommentarer:
Kram!
Det kommer att fixa sig! Och när dagen väl kommer blir det fantastiskt. Lovar.
Den där känslan alltså, när man kommer på att man inte är biopolär, inte har klinisk depression och INTE är en fjant - man har PMS - got to love it. Och samtidigt hata't.
Dessutom tar det alltid ganska lång tid innan polletten trillar ner för mig. Så man hinner må dåligt ganska länge först. Att vara "Kvinna" alltså, u a gött!
/mallan
Varit på två bröllop på kort tid. Såna fixade trerätters hej och hå-tillställningar. Fan slappna av. Hellre softa till det och inte tänka på allt, utan bara fokus på varför ni vill gänga er. Gästerna kommer ha trevligt oavsett. En av brudarna kräktes hela kvällen innan samt fram tills vi sminkade henne, vete fan om det är värt?
Annars, grina hellre igenom hela talet, om ni nu ska hålla tal, än att läsa innantill. Det är känsla!
Det kommer gå strålande.
/P - Som om jag nån gång gifter mig tänker ta det lunchtid på rådhuset.
Skicka en kommentar