27 juni 2011

Den där om att om man inte har katt får man bli kompis med spindeln


Han springer där på golvet framför mig när jag klär på mig på morgonen. Jag trampar nästan på honom och bannar Gustav, nu stannar du i hörnet, jag kan inte hålla på att tippa förbi dig hela tiden! Gustav förstår och springer åt sidan när jag kommer farande med plattången och borsten och mascaran och juiceglaset. Han piper ursäkta, frun, ursäkta. Står med hatt i handen och sparkar i gruset.

Så springer jag in till Stolte mannen för att pussa hejdå hejdå, bråttom iväg! och trampar såklart på Gustav. Han bryter två ben. Vad var det jag sa! skriker jag. Ursäkta, frun, ursäkta... jag lyfter upp Gustav i fönstret, tänker att han får ligga och vila medan jag jobbar.

Så kommer jag hem. Slänger upp dörren. Ropar. Han ligger där i fönsterkarmen. Armar och ben ihopslingrade. Stendöd.

3 kommentarer:

MissParker sa...

Men. Vad gulligt! På riktigt!
Beklagar förlusten av din husspindel :)

bubbelbubbel sa...

Vilken tur att det inte är likadant med katter. Det var exakt samma historia fast med Mårran igår. Försenad-till-jobbet-stressad och hon var runt bena hela tiden och så trampade jag henne på tassen så hon skrek till och sprang under soffan. Där låg hon och vilade tills jag kom hem. Fast hon överlevde alltså. Katter är mycket bättre än spindlar.

Jenny sa...

I höst får jag trampa runt på katter istället!