Den där om dagen då döden döden kom och tog min morbror

Mamma ligger i soffan och gråter. Jag slingrar mig in mellan ledsna armar välklippta naglar ben i hög med min sexårskropp mot magen, trycka , trycka hårt intill. Jag bara ligger där med en knubbarm över hennes hals den andra under min kropp. Jag vet att det nu är förbjudet att säga saker det gäller att vara tyst. Det har ringt i telefonen och mamma ligger i soffan och gråter. Hennes tårar trillar ner på min hals och kliar och mitt hår breder ut sig över mitt ansikte, men jag ligger still.

För bara någon månad sen har Olof Palme blivit skjuten och jag vet att det är fel. Varje morgon har jag slingrat mig in mellan mina föräldrars sovkroppar och viskfrågat i pappas öra om de fångat Olof Palmes tjuv. Det har de aldrig. Jag vet vad död är. Det är då vi gråter. Det är därför mamma nu ligger på soffan och gråter.