20 juni 2011

Den där om oron

På onsdag ska vi till vår barnmorska. Jag är så himlahimlahimla nervös för tänk om något går fel? Jag läser om döda barn i magen och om missfall i vecka tretton och om barn med hjärtfel som måste tas bort och jag blir alldeles kall. Tänker att om man berättar om denna oro för barnmorska så kanske hon bjuder på ett ultraljud där allt är fint och hjärtan slår som de ska? Så får jag på fest veta att kompis är i vecka fjorton, väntar tvillingar och det bubblar i kroppen. Det kan gå fint och bli bra också.

Men samtidigt, pratar med Stolte mannen om oron och han tänker likadant: vi vågar inte riktigt prata om att vi kanske ska ha barn för vi tror båda att det ska gå åt helvete var eviga dag. Idag är det en månad tills jag tänkte berätta för er här på bloggen.

1 kommentar:

My sa...

Åh åh åh, grattis till er. Du kommer ju bli bästa mamman, helt klart. Vettigast och bara bäst och allt kommer gå supersmidigt, önskar jag med hela hjärtat!
Kram!
My