04 december 2011

Den där om att gå ner i vikt

Det är 2001 eller så och jag tittar på Oprah där Celine Dion är gäst. Hon har precis fött en son och Oprahs gäster oohhhhh! och aaaahhhh! när hon berättar att hon har gått ner i vikt under sin graviditet. Oprah tittar på med tindrande julaftonsögon och utbrister att det är AMAZING! att hon kan gå ner i vikt under en graviditet. Duktiga, duktiga Celine! Jag sitter i soffan och kastar en kudde på tv:n.

Det är 2011, tio år senare, och Stolte mannen häller i vispgrädde i grytan vi ska äta. Extra smör. Jag kommer in i köket och säger att det där kommer bara att göra att jag kommer vara en sticka men försöka föda ut ett bautabarn.

Folk frågar mig följande just nu: hur mår du? ska du verkligen jobba till så snart före förlossningen? vet du vad det blir? samt hur mycket har du gått upp i vikt?

Jag svarar bra. ja. jag hoppas på en liten fjäril som flyger ut lätt. jag har gått ner i vikt.

Och jag vet inte vilket svar de blir mest förvånade av.

Man ska gå upp i vikt när man är gravid, man ska mysa runt med sina kakor och väcka sin partner mitt i natten och begära spenvarm mjölk. Man ska äta för två och man ska ha en choklad i väskan. Men vad händer om det blir tvärt om? Om man aldrig är hungrig, om man kräktes arton veckor i sträck, om man kan äta några tuggor, sen får det inte plats mer, och man vill verkligen inte äta kakor, för det är väl inte det man borde äta när man knappt får i sig något?

Folk blir imponerade. Säger att jag är duktig som inte går upp i vikt. Stolte mannen orosrynkar sig bakom min rygg och gillar inte att han kan se mina revben. Han stryker en hand över dem och adderar mer smör i maten. Barnmorskan ber läkaren göra en extra koll på ultraljudet så att Fimpen växer som Fimpen ska. Fimpen växer som Fimpen ska och alla andas ut.

Det här är min mammakropp. Jag kommer i kläder som jag inte kommit i på kanske två år. Jag försöker ducka när folk tycker att jag är duktig som går ner i vikt, för inuti blir jag stolt över det, men vet att jag inte borde, skäms över min stolthet.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Ack. Vi är ju så tränade i att bli stolta över viktnedgång att vi för det mesta inte ens tänker om det är bra eller dåligt, bara "titta hur numren minskar!". Det är ju ändå bra konstigt, hur alla köpt in i idén om att smal = rätt/frisk/the only thing that matters.

Susanna sa...

Jag minns. Det var samma för mig. Kräktes oavbrutet till vecka 26. Ville inte äta något. Viftade bort det "men det beror säkert på magsäcksoperationen, det är ingen fara". Folk tyckte jag var så duktig som inte lät en graviditet komma i vägen för min viktminskning. Visst, JÄTTEBRA (not), och sen minskade magmåttet och tillväxtultaljudet visade att bebis var liten och blev mindre. Han fick komma ut i vecka 37, för de vågade inte chansa. Han var inte så liten som de hade trott. Skönt. 2900 gram och 46 centimeter.

OBS! Ej mening att skrämma dig. Du har ju gjort TUL och det såg bra ut.

MissParker sa...

När jag väntade mina tvillingar så gick jag upp typ 25 kg (i slutet satte sig varenda vattendroppe). Det konstiga var väl att 14 dgr efter förlossningen så hade jag gått ner 32. Dvs jag vägde som när jag var 15 år gammal (inte jättemycket...)
Ungarna sög verkligen musten ur mig. Jag åt 4 frukostar varje morgon, för efter en timma så kurrade det i magen igen.

Ibland gör ju kroppen som den vill! Och så länge som ni mår bra, båda två, så är det ju bra vilket som :)

Caroline sa...

Hur MÅR du då? Behöver du gå upp i vikt för att må bra så kanske det trots allt går att äta lite till efter att det är fullt. Behöver du gå upp i vikt så kanske det går att föra in ett extra mål mat. Men om inte du tycker att du behöver gå upp i vikt för att må bra, och bebisen bevisligen mår bra, så kan man ju gå lite upp eller lite ner som det blir eller passar. Jag själv skulle inte kunna gå ner i vikt som gravid, jag tror jag hade upphört då...

Love-li sa...

Hur ska jag uttrycka mig utan att det här låter som en förolämpning? Det är det verkligen INTE menat som, men: kan det vara så att det fanns en del att "ta av" från början? Kanske därför du får komplimanger, eftersom att samhället tyvärr ser ut så. Stor = ej bra, smal = bra, men för för smal = också ej bra. Tänker att du fått bekymrade kommentarer om du varit för smal?

(Jag har hört att bebisen tar de resurser den behöver fram till sista trimestern, innan dess är det bara du som går ner i vikt.)

Linnéa i Colorado sa...

Det är konstigt vad mycket åsikter man måste ta del av som gravid... kanske är det en intro till hur alla sedan kommentarer hur man ska vara "rätt" mamma?

Jenny sa...

Jag mår bra. Om man tänker på att jag är höggravid och har de vanliga gravidgrejerna, som inte har med vikten att göra. Och jo, det fanns en del fet att förbruka, annars hade jag nog brutits på mitten, Stolte mannen har... fettat på mig, så att säga.

Men många kommentarer kommer från folk som inte kände mig innan jag blev gravid (nya kollegor). Och man SKA ju gå upp i vikt när man är gravid, på riktigt alltså, har inte hört om många, förutom mig och Celine som gått ner under den tiden. Efter, okej, men under?

Och ja, det kommer bli jobbigt att bli mamma, med tanke på alla kommentarer. Jag tror faktiskt inte att man kan göra rätt.

Susanna sa...

Jag gick ner 13 kilo i början av graviditeten. Av de 13 kilona gick jag upp 4 på slutet och slutade således på -9 kilo.

Johanna sa...

Oj, jag trodde inte det var möjligt att gå ner i vikt under en graviditet! Inte när man är höggravid liksom. Men jag känner ändå att vad häftigt att man kan det - och att det fortfarande liksom är okej med bäbis och mamma och så.

Rebecca sa...

Jag gick också ner av att vara gravid, under graviditeten - inte efter, och det berodde ju på det som Love-li säger här uppe: det fanns att ta av. Sen hjälpte det också att jag inte hade några som helst gravidcravings utan bara åt stadigt och tvingades lägga av med alla partykalorier.

Och det är sjukt men jag är nästan lika stolt över det som produktionen av en (och senare en till) hälsosam unge. Att bli smal är något av det bästa som hänt mig. Men som du hade jag aldrig trott att graviditet = viktnedgång.

Sandy De Luxe sa...

Det viktigaste är ju att du mår bra!
Lycka till!

Jenny sa...

Älskar bloggen! Man bara "jag är ensammast i värlllllllden!" och ni bara "äh, så var det för mig med!"

emmy sa...

hej! jag ska ha barn 2 dagar efter dig, och först nu har jag lagt på mig lite. jag gick ner massor i början för jag kräktes av allt. sen har jag inte haft nån aptit, inga "cravings", stressigt jobb där jag inte hinner äta mer än lunch. folk är på mig också. "vad liten du är", "äter du som du ska?" osv. men bebis mår bra och växer som den ska. det är ju inte meningen att inte gå upp i vikt, det är väl bara så min kropp funkar just nu. man får försöka att slå det ifrån sig. så länge man mår bra, och inte låter bli att äta med vilje!

Elin sa...

Man kan ju inte låta bli att bli avundsjuk när man sitter här en månad efter förlossning och fortfarande har typ 15 kg kvar till startvikt. inte skönt att gå upp över 25 kg. Men det viktigaste av allt är ju att bebben kommer ut och mår som den ska, allt det där med ens egen kropp kommer ju från och med nu komma i andra hand. Bra att du har lite julmat att sätta i dig innan BF nu iallafall :)

Therés sa...

Har du tappat mycket i vikt är det största oron säkert att du har mindre ork till den ansträngning som din kropp kommer gå igenom. Så länge ditt barn mår bra och växer som det ska, och du i övrigt mår bra - är det nog ingen större fara. Förstår dock typ MVC och så att de vill kontrollera så att allt flyter på som det ska för ditt och barnets skull.

Jag hade en normal graviditet, inge illamående, inge kräkningar och mådde skitbra. jag gick upp 1 kg med min första son, och med min dotter som idag är 6 månader gick jag ner 1kg. Jag åt inte mindre, snarare mer, och mycket godis. Min barnmorska blev fundersam och frågade om jag inte åt som jag borde. Tills hon tittade i gamla journalen och såg att jag inte gått upp nämnvärt då heller.

Vi är alla olika helt enkelt. Man MÅSTE inte gå upp i vikt för att det ska vara ok.

Hoppas allt går bra och att du i fortsättningen få må bra. och Lycka till med bebisen! :)