15 december 2011

Den där om mina internetbästisar

6. Berätta om bloggarna du läser.

Jag och Stolte mannen kommer in på restaurangen där de andra sitter. Vi är såklart sena, för vi är alltid sena nu för tiden. Jag rör mig långsamt och har försovit mig. Promenaden Medborgarplatsens tunnelbana - restaurangen tar tre gånger så lång tid som den normalt skulle ta.

Där inne sitter de på rad. Inte skyldig, Egon, Stambyte. Med killar. Med killar! Jag och Inte skyldig har skojat om att det inte är en parmiddag, utan en storfamiljmiddag, för det känns bättre så. Världens bästa Linn skulle också varit med, men är förhindrad. Min internetfamilj. Och det är så konstigt att jag hittat de här personerna, att jag kan vara trött så jag nästan slår knut på mig själv, men ändå vill iväg och träffa dem. Att min man kommer överens med alla och när jag kommer tillbaka från toaletten så sitter han och skrattar med båda ögonen av något som någon sagt.

Att vi vågade det här: släppa in och låta gå och faktiskt träffas. Vi som läst varandra väldigt länge, eller kanske lite kortare tid. Att vi bor i samma stad och har långa, långa förvirrade konversationer i mailkorgen på Facebook. Heja internet. Heja mina internetbästisar!

11 kommentarer:

Linn sa...

*ett sånt där hjärta duvet*

Jessica sa...

Vad fint! Och att ni tog med era män också, lite extra fint!

Johanna sa...

Internet alltså, fantastisk grej! Folk som inte bloggar verkar inte fatta riktigt, och ibland tycker jag lite synd om dem. De går ju miste om något fantastiskt!

egoistiska egon sa...

Åh! Det var den bästa storfamiljsmiddagen någonsin.

egoistiska egon sa...

Och jag ÄLSKAR våra konversationer på facebook.

anydaynow sa...

Åh, kunde jag trycka LIKE på detta så skulle jag göra det. Fantastiskt fint!

Den där Jenny sa...

Ja, jag saknar den där like-knappen på bloggar. Det händer jätteofta att jag vill likea, innan jag kommer på att det oftast inte går.

sandra sa...

Hallå jag skulle ju också va me! /mobbad

Colombialiv sa...

Så himla himla fint!

Den där Jenny sa...

Men Gud så pinsamt, förlåt Sandra!

inte skyldig sa...

Åh. Blir liksom lite tårögd. Lovez internet.