13 december 2011

Den där om jultema

...Och när vi ändå pratar sprit, alkohol och att återanvända saker, så kör vi ännu en återanvändning av en text jag skrivit om alkohol. För att vi börjar närma oss alkoholhelgen nummer ett och för att jag vet att jag inte är ensam om att ha upplevt det jag växt upp med.

Ett.) Den där om att börjar skriva en lista om hundra saker om mig, men inte hinna...

Två.) En av mina största fasor är att min man ska bli alkoholist.

Tre.) En annan av mina största fasor är att min pappa ska trilla dit igen eller att min bror ska trilla dit som pappa gjorde.

Fyra.) Jag tror att om min lillebror hade varit lillasyster hade jag inte varit lika rädd.

Fem.) Jag är skiträdd för att min man ska lämna mig. Inte för att han kommer att älska alkoholen mer utan för att han kommer tro att han inte klarar sig utan den. Att han kommer att vilja spendera mer tid med den än med mig.

Sex.) Jag tror att denna rädsla beror på en uppväxt omringad, inringad av alkoholister.

Sju.) Alla vuxna män i min släkt, utom en, var alkoholister när jag växte upp.

Åtta.) Idag har en dött av sitt alkoholmissbruk.

Nio.) En är fortfarande alkoholist.

Tio.) Två är nyktra alkoholister.

Elva.) Min farfar dog ändå, av brustet hjärta.

Tolv.) Ända tills han dog av brustet hjärta hade han en Skåne i skafferiet som han drack ur när han fick ont i benet. Eller ryggen. Eller hjärtat.

Tretton.) Jag blir rädd när pappa säger att han vill ha en öl till maten.

Fjorton.) Men han klarar av det. Av någon djävla konstig anledning kan han idag dricka bara en öl.

Femton.) När jag var fem eller så förstod jag att det var något fel på de flesta männen i min släkt.

Sexton.) När jag var elva eller så förstod jag att vi kvinnor inte gillade alkohol.

Sjutton.) Från det att jag var sju eller så började vi samla tomma ölburkar och ägg på vår släktgård.

Arton.) För äggen fick vi en krona/styck.

Nitton.) För ölburkarna fick vi två.

Tjugo.) Detta var min fasters sätt att hålla koll på hur mycket min farbror drack.

Tjugoett.) När jag gick på mellanstadiet hatade mamma vår granne som var från Polen. Jag minns fortfarande hur mycket mamma skämdes när hon fick gå över till honom och hämta pappa för att han var så full att han inte kunde gå hem själv.

Tjugotvå.) Jag har sett min pappa gråta flera gånger. Några gånger har han gråtit på begravningar. Annars har han varit full när han har gjort det.

Tjugotre.) Anledningen till att han grät när han var full var oftast för att jag skällde på honom.

Tjugofyra.) Mamma säger att han slutade dricka på grund av mig.

Tjugofem.) Mamma brukade hota med att jag skulle komma hem och hälsa på när det var fredagskväll så att pappa inte skulle börja dricka.

Tjugosex.) Allra helst vill jag slå händerna för öronen och ignorera alkoholism.

Tjugosju.) Min mamma är jätterädd för att jag dricker för mycket.

Tjugoåtta.) När mina föräldrar var uppe i Stockholm i november 2008 och hälsade på drack jag tre öl under en middag och mamma frågade min bror om jag hade problem med spriten.

Tjugonio.) Nästa gång mina föräldrar var uppe tittade jag min mamma i ögonen och sa att hon inte behövde vara orolig. Jag har en enorm respekt för sprit och skulle aldrig göra så mot främst min pappa, som slutat dricka dels för min skull.

Trettio.) Mamma är nu istället orolig för min bror, speciellt när hans flickvän sa att han hade druckit tjugosju öl en fredag.

Trettioett.) Jag lovar mig själv ofta att jag inte ska dricka mer.

Trettiotvå.) Eller i alla fall att jag ska sluta när jag blir äldre.

Trettiotre.) Jag tycker att jag dricker mycket, kanske för mycket, men vet inte riktigt vad det är.

Trettiofyra.) Jag får ont i magen av den här listan.

20 kommentarer:

Sara sa...

Å! Tack för så fina inlägg. Allra oftast, men kanske främst nu. Modigt!

suziluz sa...

Jag blir också jätterädd när jag tänker att någon jag älskar skulle kunna börja dricka för mycket.
Jag har lämnat en man på grund av det. Jag vill inte igen.

Lisa sa...

Det här inlägget är fantastiskt. Och får mig att undra:
Varför slutar du inte dricka? Det låter förskräckligt arrogant men är bara en ärlig fråga. Om du är så orolig (vilket jag verkligen förstår) vad är det som gör att du inte slutar helt? Och hur har det känts under graviditeten?

emma sofie w sa...

Så himla ärligt och fint, tack!

brinna eller försvinna sa...

Jag ryser! Så himlahimlahimla jättejättemodigt och jättejätteviktigt inlägg!

Tack.

Kram.

Linnéa i Colorado sa...

Att se en närstående vara så beroende av något är hemskt, vad skorpanmodigt av dig att säga ifrån som så ung.

Z sa...

Jag får också ont i magen av den där listan. Tänk att alkoholism drabbar så många olika människor men i stort sett känns & är likadant för anhöriga. Känner extremt mycket igen mig i det du skriver, var också den där lilla dottern som skällde & skrek på pappa när han var full. Men min pappa har inte slutat dricka & antagligen aldrig kommer göra det heller.

motvalls sa...

Det är så fint beskrivet, det här inlägget. Å gör så ont samtidigt. Jag tänker på min släkt på släktgården i den där lilla skånska byn (som ju är samma!). Å där serverades aldrig aldrig alkohol på gården. Inte ens på julen. Jag kan förstå varför. För alla (å kanske framför allt farmor) hade sett för många som fått betalt i sprit i stället för pengar när de jobbade på gårdarna där omkring. Å farmor brukade berätta om åren på 20-talet när hon fick gå till skolan utan smörgåsar för att de inte hade några pengar alls. Å hur de körde med häst å vagn till stan för att sälja grönsaker på torget.
Å i huset där på gården känns det faktiskt lite konstigt när jag numera sitter å dricker ett glas vin.

Maggie - en rå bohem sa...

Tack för ditt inlägg trots att det säkert gjorde ont att skriva det. Jag har inte en liknande historie i bagaget, men jag tror att det finns många som har det. Just därför är det så fint att du skriver om detta svåra ämnet.

Annika sa...

Fy så jobbigt. Och så skönt att han tagit sig ur det.

I min familj var mina morföräldrar nykterister, så julen har aldrig inneburit alkohol. I vuxen ålder när jag blivit erbjuden öl/vin till julbord - eller snaps! - har det bara känts fel. Kanske kan ni starta en sån, egen, tradition för Fimpen? Alkohol behöver inte betyda fest. Julmust är godare.

ÄtaTränaKämpa sa...

Jag känner igen mig i så mycket utav din lista. Den gav mig också ont i magen, men också lite tröst.

Anonym sa...

I min familj dricker vi aldrig på julafton, den dagen är helgad på något vis. Fast på juldagen dricker vi alltid flera olika sorters champagner så hela julhelgen är ju inte helgad tyvärr.

Anonym sa...

Jag blev kärare än jag någonsin varit å när jag väl var omslingrad av månader av kärlek men inte bott ihop insåg jag att min kille var alkoholist. Han lovade att aldrig dricka mer när jag sa att jag älskade honom men inte kan bygga ett liv med hans sjukdom.

Han drack aldrig mer. Vi kämpade ihop med antabus (glömmer aldrig doften i hans andedräkt. Som spolarvätska ungefär) och allt verkade lösa sig.

När han sen var stark i fri lämnade han mig.

Den där Jenny sa...

Först av allt måste jag skriva att obs! obs! det här är ett inlägg som jag skrev på bloggen för några år sedan. Jag dricker inget alls under tiden jag är gravid och flera av de här punkterna har ändrats. Fler av de här punkterna är de samma.

Vad jag kan minnas har det inte varit någon fylla under julen när jag växte upp, det var en barnhögtid och drickandet (vad jag minns) var inget som prioriterades. Dock var alla män i min släkt smygalkisar, så man vet aldrig.

Jag vill inte leva utan alkohol. Jag känner det ännu mer nu när jag är gravid och inte har druckit på mer eller mindre ett år. Jag vill kunna dricka ett eller två glas vin på fredag - lördag. Jag saknar det. Det kommer aldrig få komma i vägen för mitt liv, men jag vill inte utesluta det. Hur det känns när jag får barn får vi se då, men nu: nej, jag vill att det ska vara en del. För om det funkar: inget hinder för ett normalt liv.

nippertippa sa...

åh, aj. en modig text, tack för att du publicerade den igen. jag är också rädd. för vad alkohol gör med människor jag bryr mig om. för någon vecka sedan var jag hemma hos min bästis när hennes man kom hem och var lite berusad efter en julfest. jag blev rädd direkt. jag blir rädd så fort en whiskeyflaska ställs fram. den sätter sina spår; alkoholen. och vad den gör med människor i ens omgivning. kram!

Stockholm Under Ytan sa...

Mycket välskrivet. Jag förstår dig. Jag bjudeer på en sann alkoholisthistoria: http://stockholmunderytan.blogspot.com/2011/11/i-nod-och-lust.html

Anonym sa...

hejsan! känner igen mej på din berättelse. har du gått i MEDBEROENDEterapi? ja tror att d skulle lätta för dig då, att kunna släppa oron o lätta på dina tankar. jag själv e uppvuxen med pappa som är alkoholberoende, jag själv har missbrukat o bara hängt med missbrukare. tills jag insåg att ja va medberoende från födseln o därmed tagit de beslut jag gjort. gick i terapi o mår väldigt bra nu. try it! kram

eantonia sa...

Modigt att skriva ut det!

Anonym sa...

Jag är själv 18 år, min pappa är nykteralkoholist och har varit nu i 5-6 år. Men dendär känslan du beskriver att du är rädd, jag trodde jag var ensam om den räddslan. Samma räddsla har jag när jag är rädd att jag själv skall få alkohol problem. Jag dricker inte oftare eller mer än någon av mina vänner, men jag är fortfarande livrädd. Samma sak känner jag för min äldre bror jag är rädd att han ska bli, min mamma är också rädd att vi skall bli alkoholiserad men egentligen lever vi bara som 18-19 åringar gör. Men det ger mej en lättnad att veta att jag är inte ensam om att vara rädd. Så TACK! Så oerhört mycket tack för dethär inlägget.

Minna sa...

precis såhär är det, på ordet.