17 december 2011

Den där om klänningen jag gifte mig i

6. Berätta om bloggarna du läser.
7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.
8. Berätta om ett av dina favoritplagg.

Jag var kanske lite naiv. Eller lat. Eller så var det bara för att den första sömmerskan jag träffade var så jävla gullig att jag valde henne. Den första.

Jag hade en lista med fyra andra jag skulle träffa, bland annat en som var min favorit från början, när jag tittade på vad de tidigare hade gjort, hon jobbade med att sy upp klänningar för något svenskt märke, nu minns jag inte vilket det var, men hon verkade bäst och lite mer alternativ. Men nu var den första så gullig så jag valde henne.

Gullig är inte alltid lika med bäst, det blir sensmoralen av den här historien.

Jag trippade ner för trapporna till hennes ateljé och det sa klick! med en gång. Jag ville stoppa ner henne i min kjolficka och ta med henne varje gång jag skulle ut och dricka vin. Sätta henne på bordet framför mig, viska hemlisar och fnissa. Jag visade bilder på klänningen jag hade valt ut och hon nickade så huvudet studsade. Ja, ja, ja! Meg Ryan:ade hon och jag slog näven i bordet och sa hörru, det här känns så himla bra! Dig vill jag ha, jag skiter i att gå till mitt egentliga första handsval.

Så jag gjorde det. Bestämde mig på plats. Gick inte till mitt val, som jag borde gått till, i alla fall för att känna efter. Den andra hade kanske fått mig att vilja stoppa ner henne i min kjolsficka och ta med henne varje gång jag skulle ut och dricka bubbel. Vi får aldrig veta.

Min klänning började byggas och efter varje gång jag gick därifrån kände jag att ...är det verkligen såhär jag sa att jag ville den skulle se ut? men ignorerade samtidigt de där tankarna.

Näst sista gången jag var där så kände jag att min klänning inte alls var som bilderna jag visat henne. Jag visade henne bilderna och hon sa att det absolut inte gick att ändra nu. Fast på ett snällt och fnittrigt sätt. Dricka vin-sätt. Och jag ryckte lite på axlarna och okejrå.

Så hela historien slutade med att det nu på vår sovrumsvägg hänger en klänning som inte alls ser ut som den jag beställde. Hade jag kul på mitt bröllop? Ja, som fan. Fick jag den klänning jag ville ha? Nej, inte alls. Gör det något? Ja, det är klart det gör något. Jag skulle ha tagit champagneflickan istället.

Vad lär vi oss av denna historia? Jo, att man inte ska gå på första bästa, att man kan ha kul fast saker går fel, att man får tolka den här julkalendern som man vill och inte skriva om sitt favoritplagg, utan istället om ett plagg som irriterar en samt att bubbel ibland är godare än vin.

6 kommentarer:

Stjärnstoft sa...

Jag köpte min klänning på en alldeles vanlig affär eftersom vi skulle ha ett alldeles vanligt enkelt bröllop i mina föräldrars trädgård. Mkt litet, enskilt och okomplicerat. Det var en helt vanlig sommarklänning och jag och blivande maken valde den tillsammans några månader innan bröllopsdagen.

Två dagar innan bröllopet tar jag fram den för första gången sen inköpet för att "bara prova lite".
Och helt plötsligt är den fel fel fel fel fel.
Så inför min chockerade blivande makes ögon förvandlas jag från cool blivande hustru till en hysteriskt gråtande, snörvlande, hormonell fjortis som "faktiskt inte kan gifta sig på lördag"

Det löste sig det också.
Fanns en annan klänning i garderoben från en fest jag aldrig kom iväg på.

Och jag hade också sjukt roligt på mitt bröllop :)

Sensmoral: absolut ingen antagligen

Linnéa i Colorado sa...

Haha, "faktiskt inte kan gifta sig på lördag".
Jag köpte min klänning på NK, superenkel, vit rak i silke och så fin. Kom til Georgia och visade för svärmor som sa "nej - det är ingen bröllopsklänning" Nu var det ju inte det heller i bemärkelsen att den inte såg ut som en tårta. Så för att jag skulle matcha bröllopet så fick jag köpa ännu en klänning, (som var väldigt vacker, men inte helt min stil)

Jenny M. sa...

Min klänning var inte heller som jag tänkte mig den. Mamma ändrade i mönstret lite varteftersom och slutresultatet var inte speciellt likt mönstret jag valde ut. Inte heller bolerjackan till - det var ingen bolero - det var en säck som hängde löst över axlarna och såg allmänt blä ut. Sensmoral? Välj noga vem som ska sy till din viktigaste dag. :) (jag kan inte sy själv, bara säger... )

Ellinor sa...

åh vi gifte oss bara så där. vi bestämmde nu gifter vi oss och så gjorde vi det. beställde klänning på halens.se som visade sig vara alldeles förstor över bysten. lämnade in den för att få den mindre över bysten och kom därifrån med tja, annorlunda stil och fortfarande stor över bysten.

men jag gifte mig och kände mig vacker även om tuttarna trillade ur i bland.

Colombialiv sa...

Jag köpte min bröllopsklänning på H&M och var störtnöjd med den. Men det är ju inte klänningen som är det viktigaste med bröllopet, som tur är!

VBF sa...

Linnéa i Colorade: alltså!!!! Hur kunde din svärmor säga så? Bestämma över dig på DITT bröllop!? Jag får knotter på kroppen bara av att läsa om det, tror jag hade portat min svärmor från bröllopet om hon sagt något liknande. Fyfan, stackars dig!

Och du var tvungen att köpa en ny? *springer skrikande härifrån* Hur kan man bete sig så!!!?

(Ber verkligen om ursäkt om jag är oförskämd nu, det är absolut inte min intention.)