Den där om kultur i augusti

Musik: Det är något med semester tillsammans som gör att vi tar oss tid att lyssna på musik. Till frukosten. Surfar in på någon obskyr hemsida eller blogg och följer tips på tips på tips. Lyssnar mer på radio. Åker bil och har bilradio. Augustis stora lyssna om och om igen aka tjejlyssnande gick till låten nedan. Jimmy Scotts version av Nothing compares to you. Jimmy Scott överhuvudtaget - lyssna på det folket! 

Annars har det blivit en del Sibille Attar vilket ledde till lyssnande på [ingenting]. Frank Ocean. Feist. Dillon.

Radio: Sommarpratet. De kassa morgonvärdarna som tog över när ordinarie gick på semester. Soran Ismail. Shima Niavarani. Lotta Lundgren.

Film/tv: Tittade på de sista avsnitten av Top Chef Master, säsong tre och FASADES över vem som vann. Blev faktiskt upprörd på riktigt. Vet nu vem som dödade Rosie Larsen och tyckte att säsong två var mycket sämre än ettan. Filmer: Take this waltz och Sunshine cleaning. 

Böcker: Klämde Tegelstenen American Gods av  Neil Gaiman och det var pust och lite stön. Hann även med Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. 2012 kommer nog bli det sämsta läsåret någonsin. Men det är ju inte så konstigt.

Bloggande: Bäst enligt mig i augusti var 

När du inte orkar ringa en vän Att väga sina ord, så himla viktigt inlägg.
Nippertippas every time I close my eyes it's like a dark paradise om... 
Rebeckas Om min pappa.
Linns fina inlägg jag minns alla mina älskare osv, som högg till. Ibland skriver hon så det känns, den där kvinnan.
VMHIHs inlägg om läppglansen som inte är ett läppglans Rosa är för flickor och spruckna och svidande läppar är för pojkar.
Inte skyldig skriver om bråk och när allt blir bra igen och uppmanar fler att prata om det Tre år 

Sen är Emma tillbaka också. Tjoho!

Den där om att först tar vi Hjo, sen tar vi Göteborg

Så far vi vidare till Göteborg för bästa vänkramar och skärgårdshäng. Vi gör Göteborg. Feskekörka, Liseberg, sitter och tittar på människor på vad vi antar är turistställen dricker bubbel: vatten och bubbel:vin. Går på Magasingatan hänger på Kulturkalas. Göteborg är fint även om min man har fått för sig att Stockholm är bättre.

På skärgårdsön är allt så där perfekt. Flera gånger om piper jag mot Stolte mannen att kan du fatta perfekt? Vi har sol. SOL! Mannen sitter på en filt i gräset, jag hoppar i havet från bryggan flera gånger om, barnet är lyckligt och leker i skuggan och sover sedan när jag dricker lokalöl och Stolte mannen ler i solljus. 

Så börjar de rasistiska kommentarerna hagla på gatorna och vi står med chockade fågelmunnar. Vår Göteborgvistelse får sig en törn som inte kan avskakas. Jag säger inte att det är Göteborg. Jag säger att det är kränkta vita män. 

Den där om att vara på väg

Hej mina kärlekar,

nu är vi på Arlanda och väntar på flyget. Har inte med dator, så ni får vänta på rapportering tills vi kommer hem. Har dock lagt några inlägg på schema, som jag brukar (skriver nästan alla mina inlägg på söndagar och delar upp på kommande vecka), så helt tyst blir det inte här inne.

Hej på ett tag!

Den där om förskoleordet

Ett annat S (Förlåt för att jag hänger ut dig) undrar varför det är viktigt att använda ordet förskola 

 Men är det så farligt att säga dagis? Det är väl inte nedvärderande på något sätt? Jag förstår verkligen inte vad grejen är. 

Mitt svar: Det beror väl på vad som menas med farligt. Vill du inte använda ordet förskola, som tillkommit för att höja status på folk som jobbar inom förskoleverksamhet, ett typiskt kvinnoyrke och därmed lågavlönat så varsågod. Jag själv förstår inte grejen med att fortsätta använda ordet dagis.

Den där om att hitta ett halvfärdigt drömhus

Alla ni som kan hus. Alla ni som inte kan hus. Kan vi köpa det här och fixa det själva? Eller är vi alldeles skogstokiga då? Va? Va? Jag är som vanligt überpepp och bara 

VI KÖPER VI KÖPER VI KÖPER!!! (Pendlingsavstånd till Stockholm, Pippi Långstrump-känsla, inom vår budget, ett jävla TORN!, takhöjden, ja ni ser?)

Medan Stolte mannen är mer

...men hur tusan ska det gå till?

Den där om att längta till sitt jobb

Jag lyfter upp telefonen och har ett missat samtal. Jag känner igen min chefs telefonnummer och lyssnar av telefonsvararen.

Hej Jenny! Jag tänkte bara blahablaha och så ses vi på måndag, när du börjar jobba igen!

Jag börjar inte alls jobba på måndag. På måndag kommer jag att bada i en babypool under en stor segelduk som skyddar poolen från solen. Jag börjar jobba den första oktober. Min föräldraledighet går visserligen ut den sista augusti, men sen har jag semester i en månad. 

Och ja, allt löser sig när jag ringer upp henne. Jag kommer att få en ny tjänst, en svårare tjänst (eftersom hon sa att hon tycker att jag är för duktig för min nuvarande, men det sa hon nog faktiskt mest för att de behöver en person på den nya tjänsten). Så, en ny tjänst, och en ny telefon som jag fick välja själv. Jag valde en iPhone. Det stavas så va? Med litet i och stort P?

Den där om min mans kärleksförklaring till mig består i en hylla

Den där bokhyllan som ska täcka en hel vägg som vi har pratat om i över ett år nu? När vi kommer hem från Kreta då ska den fixas. Inte av hantverkare, utan av oss själva. Pengarna som blir över går till sparande till en Argentinaresa.

Den där om en bokynnest

Jag har fått ynnesten (ja, det är en jävla ynnest för någon som älskar böcker att få hem sådana gratis) att få hem ett gratis exemplar av boken När två blev tre som Johanna skickade hem till mig. I morse när jag gick runt med Fimpen i selen på magen för att han skulle somna hann jag läsa till sidan elva. Vad jag hann göra fram till sidan elva:

1.) gråta, för att det skrivs om kejsarsnitt och tiden efter på sjukhuset och all den där jävla oron och tankarna, tårarna.Det fick mig att tänka på mitt eget hemska hemska,

2.) irritera mig på användningen dagis när uppdaterade, riktiga ordet förskola finns,

3.) tänka att den här boken kommer jag antagligen att älska. 

Den där om åtta månader

Hej Fimpen,

igår fyllde du åtta månader. Du väger sju kilo och är 73 centimeter lång. Det är inte så tungt, men det skiter vi i, för du är så jävla alert att det verkar vara okej för din barnmorsketjej och då är det okej för oss.

Du har äntligen äntligen äntligen börjat skratta. Speciellt när du är trött. Det där skrattet, hörru, det hade gärna fått komma lite tidigare. Något annat som också är äntligen är att du nu kan aktivera dig själv. Nu, till exempel, sitter du och leker med en trådrulle och en klädnypa medan jag skriver det här. 

Du älskar att bada melon i alla möjliga sorter att krypa jättesnabbt att kasa över vardagsrumsgolvet att stå upp själv och dina föräldrar. Du älskar dina föräldrar lite för mycket ibland och gillar verkligen inte när någon av oss försvinner någonstans. Du är blyg för alla andra, utom din morfar och den där trettioårsfesten som vi ska till om två veckor, den som ska vara utan barn? Vi får se hur vi gör med den.

Du har alltså lärt dig att stå upp utan att vi håller i dig. Du har även börjat släppa taget och kan stå själv i några sekunder. Sen ramlar du ofta och slår dig. Det är jätte-, jättejobbigt det där med att du slår dig så mycket, antagligen mest för oss, du brukar illtjuta en minut eller så, sen försöker du stå utan att 

hålla i dig igen. 

Du har blivit så himla glad, om vi jämför med hur du var för bara två månader sedan. Lagom tills jag ska börja jobba igen. Din pappa kommer att få det så himla bra. Du sover fortfarande inte hela nätter, utan vaknar mellan två till fem gånger per natt. Du hatar att somna och tjuter som om vi vill ha ihjäl dig. Du har inga tänder ännu med hår som är både blont och brunt. Som en grävling, ungefär. Dina öron står fortfarande ut lite. Du har stora stortår. Min faster såg dig för första gången förra veckan och sa att du var en riktigt pojkpojke, men det var bara skitsnack, sådant kan inte ses på bebisar. 

Du gillar att nypas och göra olika ljud med munnen. Just nu har du ett underligt ljud för dig, som låter som.., när din pappa och jag har sex. Det får du gärna sluta med, är du snäll. 

Du är våran hjärtefröjd. På torsdag åker vi till Kreta och då ska du få bada non stop, det kommer du att gilla. Jag är din mamma. Jag är din jävla mamma! Och du? Du är närmare ett år än nyfödd. 

Dig ska jag älska resten av mitt liv.

Den där om att följa sina bloggläsares tips om att stanna till i Hjo

Så vi tar er på orden och stannar i Hjo på vägen från Stockholm till Göteborg. Eller strax utanför, på ett slott. Maten i Hjo är kass. Eller det tror vi i alla fall, vi kollade in ett par ställen och bestämde oss för att den var dålig. Efter att ha ätit en hårig och kokt(!) pytt i panna på en vägkrog på vägen så är vi tröttna på ledsen mat och vill ha rökt fisk och vätternkräftor när vi kommer fram, men allt är stängt. 

Slottet visar sig dock vara paradiset. I paradiset är det alltid motljus, Fimpen sover jättebra och vi får sovmorgon. Det visar sig dock att jag inte kan sova på slott då jag mitt i natten får för mig att det spökar och att spökena kittlar mig under tårna. Så mja, Stolte mannen får sovmorgon.

Den där om att det har gått två år sedan den där dagen

Om två dagar har jag varit gift med Stolte mannen i två år. Så här känns det: Två år? Två år! TVÅ ÅR?!? Vi träffades ju nyss! I alla fall så tänkte vi inte lägga så mycket pengar på det, eftersom vi åker till Kreta två dagar senare. Jag har dock kommit på att jag ska få bestämma vad vi ska äta på kvällen och i ärlighetens namn kommer nog det att bli ungefär lika dyrt som att gå ut och äta. Jag har ett nummer av tidningen Mat & Vänner framför mig och grillad lax med grillade betor och kräftvinsvinägrett samt västerbottenostfylld bakpotatis? Brynt smörglass med mjölkchoklad?

Min man kommer icke att få det lätt när han tillagar denna mat. Tur att han älskar att laga mat, det blir som en present åt oss båda.

Den där om att vara tillbaka

Oj, vad mycket bloggning jag har i fingrarna, hörrni! Massor om vår semester och bråk. Sol och icke-bad. Bebisgnäll och humlor. Ni har märkt att jag varit borta va? Om inte, så ljug. Vi börjar med en utmaning från Baggy.

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

1.) Jag ser mig själv som en person som tränar väldigt mycket.

2.) Så mycket att jag till och med har med det i mitt personliga brev när jag söker nya jobb.

3.) När jag träffade Stolte mannen tränade jag nästan alla dagar i veckan och tyckte på allvar att det var konstigt att han inte tränade alls och att han inte ville följa med mig ut och springa.

4.) På högstadiet tränade jag också nästan alla dagar i veckan.

5.) I högstadiet fick jag även en belastningsskada på grund av allt tränande.

6.) Men när jag tänker efter så tränar jag inte så jävla mycket längre.

7.) Det vill säga alls. Jag tränar inte alls. 

8.) Jag tänkte att det skulle bli ändring på det.

Den där om vår semester

Hej från semester i skärgården! Vi är så jävla trötta. Vi bor i en så liten stuga att det inte finns plats för en av oss att få sovmorgon. Exakt hur trötta vi är? Jag är inne på min femte fästing och tänkte om jag får borrelia nu och hamnar på sjukhus så får jag i alla fall sova lite. Min man fasade mest. Inte för att jag skulle dö utan för att han skulle få ta Fimpen själv och aldrig få sova.

Annat jag gjort i skärgården? Bajsat på utedass med sovande barn i bärsele på magen.

Den där om att skämmas

I dag skäms jag för att jag inte står längs vägen som pridetåget ska gå. Eller att jag inte är med i det där tåget. Det känns som om det behövs extraextra idag, när EDL även finns i stan. 

Och det finns inga ursäkter, bara dåliga svar om tid och planering. I morgon drar vi ut i skärgården och där kan jag få sitta med mitt dåliga samvete i någon dag. Sen ska jag fiska (och slänga tillbaka fisken om jag får någon), sola, leka med min son och läsa en eller annan bok.

Den där om meningen med livet

För några dagar sedan så fanns det en artikel i DN om Mark Levengood. Han sa något om att hans barn inte är hans mening med livet. Jag satt vid köksbordet och läste till min frukost och skrek att TACK MARK! Tack Mark, för att du vågar säga det här. 

För jag trodde verkligen att det skulle bli sådär. Att jag skulle älska min son så kopiöst att han skulle bli min mening i livet. Att jag skulle tappa bort allt annat och gladeligen vilja vara hemma och leka. Aldrig mer vilja jobba och bara jobba halvtid, om ens det. Men nej. Jag ser fram emot att börja jobba. Kanske inte det att hänga med andra vuxna människor, men att få ett annat livssyfte än att hänga med min son. Jag älskar att jobba. Mitt jobb. Det blev ingen magiskt trollslag som ändrade mig i grunden, jag vill fortfarande känna mig duktig och det gör jag bäst på mitt jobb. Detta utesluter dock inte att jag älskar min son ofantligt mycket och att jag antagligen kommer att längta ihjäl mig när jag sitter med tråkiga dokument att läsa och olösliga problem att lösa.

Och det får mig även att tänka på min mamma. Att jag blivit en mamma som min mamma var. Min mamma var inte en sån som bullade eller sydde åt oss. Vi var en del i hennes liv och inte tvärtom. Och nu, när jag är hemma hos mina föräldrar med Fimpen så kan jag sitta på golvet med min son medan min mamma läser en bok och så kan jag fråga om hon inte kan hänga med honom lite och så tittar hon på mig, funderar en stund och sen säger hon vet du? jag vill hellre läsa ut det här kapitlet. Och det är inte alls grymt, det är så hon känner. Och det har hon ju all rätt till. Och ja, det behöver väl inte heller skrivas, men hon avgudar också Fimpen.

Det där avgudandet och samtidigt vilja hänga själv, behöver inte ta ut varandra. Och jag vet att det finns mammor och pappor och annat folk som vill hänga med sitt barn hela, hela tiden och det är såklart självklart att de ska få göra det. Och sen finns det annat folk, som min man, som just nu har fått en för hög dos av jobbigt barn och fått för sig att han bara vill ha en unge. Men vi vet ju alla att vi inte kan ha det så. Vi ska ju ha fem ungar.

Den där om att jag trodde att det var gubb- och gumnamn som var inne

Aldrig märker jag hur långt bort från mina högstadievänner jag växt (eller om de är de som växt långt ifrån mig) som när jag hör vad de väljer för namn till sina barn. Jag säger inte att det är fel namn. Jag säger bara att jag aldrig skulle ha valt dessa.

Melissa. Donovan. Devin. Dallas. Denver. Nathalie. Kevin. Samantha. 

Den där om kultur i juli

Mina kulturmånader går bara mer och mer utför. Jag tänker att det ska bli bättre när jag börjar jobba. Jag vet inte riktigt hur, eftersom jag går till mitt jobb och inte kan läsa på tunnelbanan, men kanske blir en sån där tråkig som sätter mig i ett hörn på lunchen och läser?

Bästa låten: Eh. Nej, har nog inte lyssnat på någon musik alls den här juli. Det är ju sorgligt.

Låten jag lyssnat mest på: Anydaynow delade sin New York-lista. Det är typ så långt jag kommit i mitt lyssnande. Och Linnéa tipsade om Trampled by Turtles. Det är tur att jag har er, så jag får in lite musik i mitt liv.

Böcker jag läst/läser: Tegelstenarna American Gods av  Neil Gaiman och The blind assassin av Margaret Atwood. Samt lite tunnare Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper.

Tidningar jag läst: Artikeln om Colombialiv och hennes familj i tidningen Mama. Sen prenumererar jag på Vi Läser, så den hann jag titta i innan Fimpen tuggade sönder den. 

Tv: Såg en fin dokumentär om Sverker Åström. Annars maratonkollar vi på Top Chef Masters, säsong tre.

Radio: Sommarpratarna. Följde med ganska slaviskt i juni, sen tappade jag det någonstans vid Babel-Daniel.

Film: Due Date. Lite så där småroligt, när hjärnan är uppanvänd för dagen.

Bloggande: Störst i juli är att fina Stambyte äntligen kommit ut ur gravidgarderoben!