08 september 2012

Den där om att gå från en pool i solen till att frosta av frysen

På Kreta är det sol varje dag. Sol i sinne sol inne det lilla barnet är glatt mamma och pappa ler ler ler och måste kisa mot solen. Några veckor tidigare har Stolte mannen träffat en kompis som också ska till Kreta. Samma vecka. Samma stad. Samma hotell. De bor i lägenheten ovanför oss och trots att det hade kunnat bli fel och påträngande så blir det väldigt fint. Det finns utrymme vi lämnar ett universum mellan varandra vissa dagar och somliga kvällar sitter vi i som i knät på varandra och fnissar över gamla historier om kungar och erövringar och rövartåg och drottningar som inte behövts räddas från några drakar.





Maten är dock förfärlig vidervärdig vedervärdig fryst calimarie fritti. Jag som drömt om smårätter deluxe, som sist vi var i Grekland blir snuvad vid näsan. Näsan är snuvad tills vi trillar över och in på ett ställe bredvid ett trasigt fällt, det ser inte mycket ut för världen, men tecknen är tydliga: de har inga frostade turistglas att ha ölen i, det finns inga bilder på maten i menyn eller på en skylt utanför, menyn är inte på svenska eller norska eller tyska eller danska och det sitter ett gäng greker vid ett bord. Maten är kanske inte gudomlig, men den är bra. Köttet ber inte om ursäkt, fisken är färsk nog att hoppa från bordet och ner i havet och det lokala vinet som smakar oliver serveras i små vattenglas.



En kväll börjar jag gråta. Stolte mannen berättar hemskhistorier om små små barn som lever på gatan i slumområden vardetnuvar. Sex månaders bäbisar mindre än Fimpen som sitter vid vägkanten och plockar upp från marken det de äter. Jag tittar på vår bäbis, vår Fimpen som sitter och plockar melonbitar med tvåfingersfattning och stoppar i stoltmun och det brister. Jävla världen. Jävla livet. Jag vill ta mitt barn och för evigt skydda det. Stoppa tillbaka honom i min livmoder eller operera en kängerupung på magen som jag kan stoppa in honom i.


Grekland är slitet. Det står övergivna hus längs gatan och affärer har bommat igen. Skyltar hänger i fönster till salu for sale. Ensamma butiksinnehavare restaurangägare hantverksförsäljare sitter på sina stolar strax innanför sina verksamheter och tittar ut på gatan. Det är ingen som besöker dem. Jag säger till Stolte mannen att det måste vara för att det inte är högsäsong men undrar om jag har rätt. Varje kväll beordrar jag min man att dricksa för fan, de har kris! och sen slänger jag lite fisk åt de små små små katterna som storögt tittar på oss från hörnen. Och skäms. Gud vad jag skäms för att vi slösar. För att vi köper en öl till och en uppblåsbar plastbåt till vår son. Jag skäms över de två blonda tjejerna i solstolen framför oss på stranden för att de bara pratar shopping. Shopping shopping shopping. När Grekland är i kris. Och jag skäms över att jag skäms. 


På stranden ligger männen och petar på sina telefoner läser pocketdeckare dricker öl. Det blir så tydligt, som om de har fått extra skärpa i Photoshop när kvinnorna inte längre än kvinnor utan mammor. Mammorna bär på sina bebisar pysslar sysslar rättar till lägger i skugga skyddar från solen. Smörjer in tar av och på badkläder lyssnar på och efter barnskrik springer med till havet. Bygger sandslott skrattar mammaskratt står ständigt på tå hämtar öl till sin man. Som slutat vara pappa för han är på semester. Jag säger till Stolte mannen
ser du?



och han nickar. Barn står bredvid solstolarna och snälla snälla pappa mannen kan du inte följa med och bada? och mannen suckar lägger ner deckarenförstunden och kastar sitt barn i vågorna. Säger sedan att nu får du går till din mamma. För han är ju på semester. Och jag skäms igen.

7 kommentarer:

Den där Jenny sa...

GAH! JÄVLA BILDER TILL ATT INTE CENTRERA SIG! ALL DAGENS HAT TILL DET!

Anna sa...

Vet du? Det gör ingenting alls att bilderna inte var centrerade. Jag är nörd på sånt, men la inte ens märke till det förrän jag såg din kommentar, var alldeles för uppslukad av texten. Du är så bra bra bra. Tror aldrig jag skrivit en kommentar i din blogg förut. Men tack för att du skriver. Det är du och max en handfull bloggar som vågar skriva om allt det där svåra. Tack.

inte skyldig sa...

Men jävla pappor. Och stackars grekerna. Och fina bilder. Fina du.

Alfva sa...

Du satte verkligen fingret på bilden jag haft på ögonhinnan sen förra året när vi var där "första" gången. Jag inbillar mig att vi gjort en skillnad genom att planlägga våra resor just dit, att vi hjälpt lite. Men mest är det säkert inte så, vi har lagt pengar ner i de rikas fickor fortfarande, inte gynnat småföretagarna som är i mest akut behov.

Men allra mest vansinnigt överlycklig är jag över att min man inte är en av de männen. Hur mycket än blöder för allt annat.

Och Psst - på Rhodos var krisläget inte alls lika påtagligt. Men redan förra året i juli (högsäsong) var det allt annat än högsäsong.

Lisa sa...

Åh du skriver så bra så bra så bra Jenny! När vi kommer hem från Argentina skulle det vara kul att träffas. Är säker på att Fimpen och Ture skulle trivas tillsammans också, dom har samma sorts blick!

Den där Jenny sa...

Anna: Tack själv! Ibland tycker jag faktiskt att det är enklare att skriva om det svåra än det lätta, för om jag skriver om det lätta så känns det som om jag skryter.

Inte skyldig: Men du då! Fina DU!

Alfva: Ja, hoppas att vi gör lite, lite skillnad för de som lever på turismen. Och att de inte ser oss som svin som kommer dit och spenderar.

Lisa: Amen hurra! Klart vi ska ses, tänkte samma sak, att vi borde ses, du måste ju tipsa om allt vi bör se i Argentina och så!

Colombialiv sa...

Vilken fin semester, ändå. Och jävla pappor. Suck.