25 september 2012

Den där om två - vrede


Hon visste precis hur det skulle bli och vara. Om de skulle få en pojke så skulle han heta Ove efter hennes pappa skulle det bli en tjej så skulle hon få heta Lotta för Lotta hade varit självklart sedan hon var fem år och hade en vän hemlig som hette så. Barnet skulle ha lockar ljusa och ögon gröna. Sedan hon träffat sin man såg hon deras barn tydligt. Hon gick in på internetsidor där man kunde lägga in en bild av sig själv och en bild av sin partner och så blandades bådas drag ihop och ens barn visades på skärmen. Hon hade skrivit ut sådana bilder på jobbet. När ingen såg.

Hon och hennes man satt ibland uppe på kvällarna och pratade om allt de skulle göra med sina barn. Åka till Skansken. På charter Liseberg och Gröna Lund High Chaparall klappa getter och rida på ponnys. De skulle få åka på hennes mans axlar och hon skulle gå strax bakom och skratta åt dem. Skulle de få en dotter så skulle de viska hemligheter om kvällarna och hon fnissar åt tanken att Ove kanske skulle se upp till sin syster och också vilja ha nagellack på fingernaglarna.

Så gick åren. På parmiddagar där de andra paren vyssade spädbarn och snöt tvååringar ställdes frågor till dem är det inte dags snart? och vänliga leenden och jodå vi skjuter skarpt byttes till stela leenden och nervöst fniss och men det är ju så mycket på jobbet. Hon vred sina händer och han började jobba över och få mycket på jobbet. Han drack för mycket whiskey och hon gömde och glömde bort sin vibrator. Han och hon.

Så händer det poff. Hon känner en dag en fisklukt och mår illa. Hon går på gatan och söker med blicken efter något att kräkas i och kräks vid ett träd. Hennes bröst ömmar hon känner sig plufsig låren skaver hon är sur irriterad trött måste vila middag efter middag och vila lunch efter lunch. Han tar henne i armar och hissar henne precis som han gjort i hennes dröm och hon fnissar förtjust och piper tänk på barnet! fast hon inte alls vill att han ska tänka på barnet. Och de gör allt det där.

De gör allt det där. Profylax ingen lax ingen fisk från Östersjö ingen cigarett eller eldrök eller alkohol. Inget vara uppe efter klockan tolv föräldrakurs köpa små små strumpor riva ut duschen och ta in ett badkar köpa badbalja amningsstol kläder med större vidd om magen för henne förlossningscigarr åt honom drömma drömmar och inreda barnkammare.

Så kommer dagen. Hon lägger en hand på hans arm och ler. Nu är dagen nu har dagen kommit. Och han ler. Nu är det dagen dagen dagen. De får med sig en Lotta hem i rosa filt och ljust lockigt hår. Lotta liknar hennes man hon kan se det tydligt och hon säger ser du? Och han nickar ja!

Han går tillbaka till sitt jobb och jobbar inte längre för mycket eller över utan snarare under och hon sitter där i amningsstolen och säger tänker känner LÅT DET VÄLLA ÖVER MIG. Men det väller inte över henne. Hon sitter i den där amningsstolen och det väller inte. Barnet heter Lotta och Lotta har lockigt hår och liknar hennes man. Hon vyssar spädbarn och går på parmiddagar och bär runt på den rosa filten och mammorna oooooohhhh:ar och papporna dunkar honom i ryggen för att Lotta liknar honom och de skojar att ingen brevbärare här! Men det väller inte. På barnavårdcentralen får hon fylla i ett test om ifall hon är deprimerad och hon ljuger på några frågor. Allt är bra. Allt måste vara bra. Det är som det ska.

Lotta fyller en månad. Två tre fyra fem sex. Hon är tyst och jollrar lite lite och ler. Men det väller inte. Hennes man börjar jobba över och det är lite mycket nu och hon sitter i  amningsstolen och funderar på om de borde tapetsera om om de borde lägga nytt golv resa någonstans varför älskar hon inte sitt barn varför väller det inte över? Och de andra mammorna njuter är det inte underbart? Och hon nickar och jo, så himla myyyyyssssiiigggt!

Hon fylls inte av kärlek. Hon fylls av vrede ilska ursinne raseri indignation förbittring hätskhet för det var inte så här det skulle gå och vara. Hon skulle inte bli en dålig mamma hon skulle vara den bästa mamman i hela världen hon skulle gå en bit bakom sin man som bar deras barn på axlarna de skulle åka på charter och bada i poolen och Lotta skulle vara hennes allt hennes allt hennes allt och det skulle välla fram och över och pysa och puttra och det skulle vara så himla mysigt.

Hon är arg på tallrikarna hon ställer in i skåpet. Hon är arg på kaninerna i trädgården som äter upp hennes spenatplantor. Hon är arg på alla på tv:n speciellt arga snickaren och alla tonårsmödrar som är bättre mammor än vad hon är. Hon blir skitförbannad på gator som inte sopas på tanter som har basker på högklackade skor på drycken Fanta på sin man. Hon är ursinnig på sin man som inte tar bort smulorna från bordet och hon ställer sig på köksbordet och skriker att TA BORT DINA JÄVLA SMULOR!!! Och hon är så jävla jävla jävla sur på sig själv. För Lotta är här och allt ska vara perfekt och Lotta är ett snällt barn och i hörnet står den förbannade amningsstolen som hon hatar och hon är inte kär i sitt barn.

3 kommentarer:

nippertippa sa...

vilken bra idé att skriva om dödssynderna! och som du skriver. så himla magiskt och rörande och jag vill bara läsa mer mer mer. <3

Den där Jenny sa...

Tack fina du! Har avundsjuka kvar, det är helt blankt. Kan hända att det bara blir sex synder.

Anonym sa...

Jag klarade inte av att älska mitt barn förrän han var över tre år gammal, nästan fyra. Innan dess var han en plikt och jag skötte min plikt utmärkt. Men det vällde inte över förrän efter nästan fyra år.