Den där om att skita i det

Det har gatt fel nagonstans de senaste dagarna. Jag har blivit lite for radd for vad jag skriver har. Vad jag lagger ut, for ganska ofta sa lagger jag ut mitt liv och inte bara mitt liv, utan mitt l i v. Och da ar det svart att fa kommentarer som satter sig inne i magen och i blodet och det gor mer ont an vad man vill erkanna.

Darfor pausar jag nu lite. Kanske nagra timmar, kanske langre. Jag maste fa ga och kyssa underbara lappar utan att formulera det jag gor i ord. Det har har blivit lite for stort och lite for mycket.

Vi ses.

Den där om Lonely Planet - Jennyedition

Det finns saker som guideböckerna varnar dig för. Saker du inte bör göra i Mexico City. Och tydligen är staden lite farlig just nu:

"Protests/Crime
Political protests throughout Mexico are causing major disruptions. Worst affected are Oaxaca city and Mexico City where thousands of protestors have taken over the city centres. The situation is unpredictable and there have been outbreaks of violence. Travellers in the area should exercise high levels of caution and monitor news reports closely.

Crime in Mexico continues to be of concern to travellers, particularly in Mexico City and in beach resort areas. The incidence of violent crime and, more specifically, sexual crimes against women, is increasing. Taxi theft, armed theft, pickpocketing, purse snatching, credit-card fraud and ATM robbery are frequently reported. A spate of recent kidnappings have targeted travellers in the Nuevo Laredo region of northern Mexico."

What not to do: (Det Jenny gjort = X)

Try not to travel at night. X

Mexico City taxis are especially dangerous, being notorious for (sometimes violent) robberies. Don't take a cruising cab, phone a radio taxi service instead. X

Grön och vit VW-taxi i Mexico City bör om möjligt undvikas. X

Pick-pocketing and bag-snatching are common in large cities and crowded areas frequented by large numbers of tourists. Bär inte pengar synligt. X

Do not carry a big amount of ready money in a pocket. X

Don't accept food or drinks from strangers as there have been cases of drugging followed by robbery and assault. X

Man bör inte äta annan frukt än den man skalar själv. Drick inte kranvatten och använd inte is i drinkarna! Ät helst inte sallad som ju är sköljd i kranvatten. X

Den där om tiden

I desperata forsok att fånga dagen, greppa den, ta tag i den som om den vore ett tidningspapper som man kan knyckla ihop och stoppa ner i fickan då den är så flyende, ständigt forsvinnande, hånskrattande åt mig for att "du får mig aldrig, alla forsoker, ingen lyckas" och jag har snart varit har halva tiden. Halva tiden av blickar på mig. Fransmannen, som irriterade sig på mig lika mycket som han handlost foll for mig tills jag boxade honom i magen med ord och handligar som han inte kunde hantera. Halva tiden med folk jag har kommit att älska att älska. Och han, den där vackra, som gor så ont. Inte så länge kvar med honom.

En nervoshet infinner sig. En känsla av att jag är så mycket mindre, obetydelselos. Som när man vill spela sin favoritlåt for någon, men de inte verkar gilla den och man byter snabbt till nästa.

Jag vill inte lämna det här. Som jag skrev, i Stockholm; jag är hemma nu. Som jag alltid är hemma där jag är. Och där jag alltid längtar bort.

(Och, jaha, det blev mest meningslost babbel, vill ni läsa något bra, om tid, idag så ska ni läsa A skyscraper of procrastination.)

Den där om när jag besökte Museo National de Antropologia

Den där om Frida

Frida Kahlo. Antagligen en av de mest kanda som spottats ut ur Mexiko.

Pa torsdag har jag min forsta midterm i kursen "Mujeres notables en Mexico", och en stor del av testet kommer handla om denna kvinna. En annan stor del kommer handla om min favorit Tina Modotti.

Var professora ar ganska kand har. Hennes mamma var Anita Brenner (inte sa kand utanfor Mexiko, tydligen) och Anita hangde ganska mycket med bade Frida och Tina. Nar vi sag filmen om Frida satt var professora och fnyste over detaljer "sa dar sag det inte ut!" och "Frida drack inte sa dar mycket, men hon alskade godis!"

Det kanns ganska haftigt att nastannastan (egentligen inte alls) ha traffat Frida.

Den där om att försöka förklara

I vanliga fall skiter jag ganska mycket i vad folk sager och tycker om mig och det jag gor. Dock har jag fatt fler an ett mail nu, fran vanner jag bryr mig valdigt mycket om, som tycker att mitt liv har verkar vara lite val destruktivt.

Jag vill inte forsvara mig sjalv eller de val jag gor. Det har ar mitt liv, och bara mitt och jag lever det som jag vill. Jag forstar att somliga ar oroliga, det hade jag varit om jag inte bott i mig sjalv. Varfor jag valjer att fly fran verkligheten med diverse forhojande effekter kan jag inte svara pa. Jag bara gor det for att det far mig att ma bra, for ibland ar det inte svarare an sa.

Nar jag var sexton borjade jag ta XTC, men gillade det sa mycket att jag lovade mig sjalv att inte fortsatta. Jag har samma filosofi fortfarande, gillar jag nagot for mycket sa fortsatter jag inte. Det liv jag lever har kommer ta slut nar jag lamnar DF.

Jag ar ledsen om jag gor er besvikna, men jag maste fa leva mitt liv och sla sonder mig sjalv lite innan jag kommer tillbaka for att stanna och sta still och inte langre virvla och maste skaffa man, barn och den skiten.

Tack for att ni bryr er, nu ska jag ta och ga upp till den dar vackra som ligger och sover i min sang.

Den där om sexförtiett på morgonen

Och nej, man ska aldrig skriva inlagg nar man ar full och klockan ar 06:37 lokal tid, och kompisen har gatt hem med galen hattkille och hon, den dar vackra, kommer ner och fragar om hon far sova i min sang, for hon kysser sa bra och allt bara snurrar och egentligen vill jag bara sova och han ringde tidigare idag och ville traffa mig, men de tvingade mig saga att jag inte kunde och jag tror att jag gjorde ett... vad kallas det? hickey pa nagon och vackra flickan har ett bitmarke pa sin axel och hon vill sova med mig, och det ar sex ar sedan jag sovsov med en flicka sist och jag skrev en kommentar hos Eff precis, dar jag stavade fel ungefar tretton ganger, for det ar morkt och jag ser inte vad jag skriver och jisses, jag tror jag slutar har.

Den där om efter (och jo, anonym, mina fötter är lite slitna)

Den där om före

Den där om underifrån

Och hon ser honom över dansgolvet, som hon alltid ser dem över dansgolvet fast att hon är så liten så mycket kortare än alla andra alla runt om och det är något i hennes ögon som förtrollar och binder och hon vet om det och hon ser dem som djur. Som en fångst och hon vet att hon inte borde. Hon ser honom och hon vet var de kommer att hamna och det tråkar ut henne en del och antagligen lite mer än en del.

Och hon går fram till honom, slår sig fram utan att vidröra någon, slår sig genom sin egen egentliga motvilja och tänker att snart så kommer han att lägga sin förutsägbara hand på hennes axel och vill det sig riktigt väl, ar han tillräckligt framgangsrik så lägger han den runt hennes midja även om det är en framgång som inte är så stor i hennes värld för hon tar vad hon får hon får vad hon tar. Hon går fram till honom och han säger hej.

Och kvällen är som alla andra kvällar och den är inte ovanlig och inget speciell.

Och de är på väg därifrån och han har lagt sin hand i hennes eller om det var tvärtom och hon känner sig lite förvirrad över att den är där och hur hamnade den där? Och han kysser henne ganska bra bättre an hon förväntat och hon vet hur hon ska uppföra sig hon kan spelet och ingenting är nytt. Inuti huvudet dansar tankarna och på hans kropp dansar händerna och hon vet vad hon förväntas gora och hon vet att hon gör det bra.

Och uppe i taket räknar hon sprickorna och ljuset börjar sila in genom fönstret och hon kommer inte ihåg vem som drog för persiennen och hon börjar bli hungrig, men han kysser henne ganska bra.

Och hon somnar på magen och vaknar likadant lite senare av att han kysser henne i nacken och hon klappar honom på kinden och hatar att han vaknade före henne, för ingen ska få se henne sova, hitta henne obevakad, hon måste alltid stå på vakt, vara sin egen riddare.

Och hon reser sig upp och skiter fullständigt i att han ropar hennes namn, som egentligen inte är hennes namn, och hon skiter fullständigt i att han kysste henne bra och att han höll hennes hand och att han såg henne obevakad. Och hon går.

Den där om ovanifrån

Och han ser henne över dansgolvet och hon är liten och hennes ögon har letat efter honom hela kvällen hela natten kommer de att vara hans och han vet det utan att veta hur han kan veta det. Och hon går fram till honom med en självklarhet som förvånar honom men som inte verkar förvåna henne, som om hon vet om att han vet om att hennes ögon kommer att titta på honom hela natten. Hon fångar upp honom och kommer fram och säger hej.

Och han blir nervös över att hon ar så saker så självklar så vacker så stark på ett konstigt bräckligt satt och nervositeten sköljs bort med öl och han tänker lägga sin arm om hennes axel men väljer till sist, utan att veta varför själv, att ta hennes hand i sin. Hennes hand är kall och han masserar den lätt och tänker att hon är vacker och varm, men kall, och det är något i hennes ögon som gör att han måste titta in i dem hela tiden och han tänker att det här är speciellt, hon är speciell, denna kväll är speciell.

Och de går hem till honom och han kysser henne sådär som han tror att hon vill bli kysst och något i hennes ögon, alltid hennes ögon, säger att han gör det rätt. Och han drar för persiennen lite lätt och allt är nytt med henne, som om han aldrig kysst någon förut men ända vet exakt hur han ska kyssa just henne och någonstans någongång innan hon somnar på mage så tänker han att han är kär.

Och han kan inte sova inte sova alls for hon ligger där och dreglar pa hans kudde och fast att hon nu stängt ögonen så kan han fortfarande se dem se henne och han vet vad han såg och han såg in i henne.

Och hon vaknar av att han kysser henne i nacken och precis innan hon reser sig upp så tänker han att han ska älska henne för evigt men hon reser sig upp och han ropar hennes namn men hon reser sig upp och hon går.

Den där om att hänga kläder på tork i Mexiko

Den där om att allt är om dem

Dem. Såklart. Det handlar alltid om dem. Jag ser honom över dansgolvet och ler. Och ler och går fram till honom och han ler. Han ler och möter mig. Och han pussar mig på pannan och är vacker. Och han ler. Och självklart är han problem. Såklart. Och självklart säger min kompis att han är problem. Såklart. Hon säger att det alltid är massor av tjejer runt honom. Såklart.

Och när han är på väg ut till sin bil för att hämta pengar tränger en tjej in honom i ett hörn och kysser honom så klart som om det vore självklart och hans kompisar ser det och kommer fram till mig och jag säger till dem att låta mig vara ifred och går in pa toaletten och gömmer mig som ett skadat djur och får ett sms av honom där han ber mig att inte lämna honom och jag svarar att jo, för att han kommer bara att krossa mitt hjärta såklart för det är så de gör. För jag blir kär en gång om dagen och får mitt hjärta krossat lika ofta som jag krossar hjärtan och det är så självklart.

Han kommer fram till mig och han lovar att han kan lova att lova, sådär självklart, att inte skada mitt hjärta och ber mig flytta till Italien med honom och jag är självklart full, sådär full att man berättar för folk att man är full och de svarar "jag vet" och man hatar sig själv for att man är sa full, men de mer för att de bekräftar det. Och aldrig tidigare har jag haft ett allvarligt samtal så tidigt med någon och aldrig tidigare har någon bekräftat mig så tidigt och vi förstår varandra och sager samma saker samtidigt och vi missförstar varandra hela tiden och han sager förlat och jag mumlar och tala i tungor sa att jag förstar. Och han. Honom. Alltid. Saklart. Allt är om dem.

De som krossar mitt hjärta.

Den där om att testa gränser

Och helgen kom helt plötsligt att handla om att testa gränser och slänga sig ut på djupt vatten. För vem kunde stanna längst under vattnet och vem kunde hoppa från den högsta klippan? Och jag galopperade längs med stranden, på en av de bråkigaste hästarna jag ridit, efter att ha rökt på och vi satte oss i bilar och körde i hundraåttio på små vägar och tävlade farligt nära kanten och jag spelade fotboll med killarna som efter ett tag började spela tufft och sparka varandra på benen och jag skulle inte vara sämre och dagen efter var jag blå och kunde inte stå på foten.

Och jag vet inte, men någonstans gick allting fel och det var så rätt och det går inte att umgås med folk som söker spänning och höjder och som vill flyga lika mycket gärna högt som jag. Vi trissade varandra och ingen vill vara sämre och vågorna där, i Acapulco, var så höga och strömmen så stark och människor försvann in på toaletten och kokainet flödade och jag sa tack, men nejtack och aldrig har jag skrattat så mycket och där, ute i havet, där strömmen var som starkast, tog den inte bara min bikinitopp utan även bort känslan av frustration.

Den där om Acapulco

Den där om att jag inte röstade

Jag svor över mina föräldrar för att de inte ringde och berättade hur det gick. Fem timmar pa en buss, hem fran Acapulco, springandes in till datorn och internet klockan fem pa morgonen, lokal tid.

Och nagon slags skam i magen över att jag inte röstade. Som om det varit mitt fel. Som om jag hade kunnat ändra utgangen. Som om Landskrona lag pa mina axlar.

Min poströst försvann nagonstans över Atlanten.

Den där om att sola och bada i piña colada

Ursäkta mig, jag ska resa bort i helgen.
Till Acapulco.
I min lilla bikini.
Ses senare.

Den där om att göra reklam

Jag låg över de andra i baksätet och mitt huvud slogs in i bilväggen varje gång vi svängde vänster. Esteban klagade över att hans fot fastnat under bilsätet framför och Krista frågade om vi kunde stanna, hon behovde spy. Pablo körde fort kör alltid fort fort som faen och spelar alltid musiken högt högt som faen.

I en vänstersväng kom den. Låten jag nu är kär i. Och jag brukar inte göra det, men va faen, är man i Mexiko måste man göra lite reklam för musik på spanska.

BeBe - Malo

Den där om att du säkert redan vet

Du vet när man kommer in i universitetsbaren, som är sunkig som faen, för att barnen på universitetet är rika som troll, betalar 700.000:-/termin för att gå på skolan, och därför gillar sunkställen, och du ser den där killen?

Du vet den där killen som är snyggast på stället och så förbannat söt att du tänker att du inte har någon djälva chans i hela världen, för att det står en massa andra tjejer och tittar på honom och tappar hakan och han står med sina vänner och verkar inte lägga märke till världen eller hur snygg han är?

Du vet när man har druckit lagom många öl och tänker "skit samma!", går fram till den där killen och drar världens sämsta replik? Något om att man kan trolla och förvandla honom till en groda genom en kyss. När man stirrar honom in i ögonen och när man, någonstans bakom all öl, kan känna att oj, han är visst intresserad tillbaka?

Du vet när han böjer sig ner och fram och det pirrar i magen och han kysser dig?

Du vet när han skjutsar dig hem i sin bil och har på sig världens fulaste glasögon, som gör honom söt som faen, och du hoppas att bilturen aldrig ska ta slut och du tackar alla gudar som finns för att Mexico City är en av världens största städer, så att det tar for evigt att komma hem? Och när ni kommer hem stiger han ur bilen, öppnar din dörr, får ditt telefonnummer, kysser dig godgottnatt och du bubblar in i huset och fnissar halva natten?

Du vet när han aldrig ringer och du tänker att han ända var för vacker för dig, säkert en playboy, men hör från andra kompisar att han är jättetrevlig och inte alls så och du undrar vad faen han inte ringer för och din killkompis från USA säger att det är för att han inte vill. Såklart?

Du vet när du har gett upp hoppet och är på väg in på samma bar igen, två veckor senare, och dina kompisar springer fram och väser "han är här!" och du måste röka tva cigaretter innan du kan gå in på stället och när du kommer in så tittar han upp från sitt samtal, ler och höjer ölflaskan som en hälsning?

Du vet när du går fram till honom och frågar, på kass spanska, hur han har det med hornen och han inte fattar vad du menar och du fortsätter "de borde ha växt, eftersom du inte ringt mig!" och du vänder dig om och lämnar honom medan hans kompisar låter "ooohhhhh!" och skrattar.

Du vet när han lite senare kommer fram och ber om forlåtelse och pussar dig på pannan och du kan inte låta bli att suga in och bli insugen och han kysser dig och du tanker att "skit samma om han inte ringer, det här är himmelen!" och han ber dig om att få träffa dig nästa vecka och du tänker att han kanske menar det, kanske inte, och ni bestämmer att ni ska träffas på tisdag och när måndagen kommer och du är i gymmet och får ett sms på italienska, för såklart pratar han fyra språk flytande, och du kan inte sluta le?

Du vet?

Bra. Jag med.

Den där om att spendera helgen i staden Puebla

Och vi åkte till staden Puebla for att vara med när en mexikansk vän skulle oppna en ny bar. Och vi drack en del och tittade pa konst och kyrkor och marknader och var mexikanska vän berättade att spanjorerna hade byggt sina kyrkor på pyramiderna som fanns och att urbefolkningen blev beordrade att måla änglar, men inte visste hur änglar såg ut och vi blev hoga som hus och kom hem klockan fem på morgonen och lekte lekar och sov fyra i en säng och skrattade och sov over varandra och ja, jag håller gaffeln i hoger hand.

Den där om att vi inte gillar John!

Fan ta honom!

Den där om att allt hänger på håret

Och jag skickar lite bilder till folk dar hemma och dar borta bland annat ett foto pa mig och fransmannen och jag far svar fran New York och bror nastan direkt.

"Han var sot och lang och behover klippa haret. Och du var sot och kort och behover klippa haret. Det ar gott att min syster fortfarande har formagan att ragga upp killar som ar fem ar yngre an henne!"

Den där om el parriada

Vi blev inbjudna pa grillfest - BBQ - una parriada i fredags. Pa mexikanska grillfester ater man kott. Och kott. Och kott. Och lime.

Jag satt mellan tva mexikanare som pratade sa snabbt att jag knappt uppfattade vad de sa och mitt i allt ringde mamma och jag hade tappat mina svenska ord. Efter ett tag hittade jag dem nagonstans bakom all tequila och lime och mexikanarna hade valdigt roligt at ordet "regnar".

Salsan var extra svag for att vi var dar och jag underholl ett tjugotal mexikanare med att forsoka lara dem "helan gar". Lagom till efterratten (nagon kaka. Med lime.) oppnade sig himmelen och en av mexikanarna tvingade mig att dansa salsa i regnet. Jag berattade om att om jag varit hemma i Sverige hade jag antagligen varit pa en kraftskiva just nu, och han fragade vad det var. "Som det har, ungefar" svarade jag och han log och snurrade mig runtruntrunt.

Den där om att vara exotisk

Jag är exotisk. Här. Det ar en väldigt märklig känsla att killar vill knulla upp en mot väggen bara på grund av att jag pratar svenska. Och flickor vill vara din kompis och bjuda hem dig till sina foräldrar och gärna visa upp dig för halva släkten och saga "här har ni en europé!"

De har ingen koll på var Sverige ligger eller vad fan det är, men en europé ar en europé ar en europé.

Jag gillar att vara exotisk. Det är som när jag bodde i Stockholm och folk gick igång på att jag pratade skanska.

I och för sig - jag har hånglat med killar för att de pratat göteborgska, så varför inte?

Den där om den stora otåligheten

Han sitter vid bordet med en massa andra utbytesstudenter och jag böjer mig ner och pussar honom pa kinden. Han ler. Han ber mig räcka fram mitt pekfinger och trär pa en grön ring som är alldeles för stor. Jag säger det till honom - din ring är alldeles för stor och han ler sa där som han ler och säger att det kanske är jag som är för liten, pa hans lillfinger passade den perfekt. Och han bryter. Bryter pa perfekt franska.

Jag sätter mig ner och tänder en cigarett. Ar uppe i min femte för dagen. Han tar den ifran mig, släcker den och säger att jag inte borde röka. Jag ber honom halla käften, han är fransman, fransmän röker. Vi är i Mexiko, i Mexiko röker man. Han svarar att jag är svenska med för vackra lungor, jag borde inte röka.

Jag tar upp nästa cigarett och tänder den. Han suckar och säger att jag ar för envis for mitt eget bästa. Jag rycker pa axlarna och blaser rök i ansiktet pa honom. Han lägger handen pa mitt lar och ber mig sluta hoppa med benet. Jag har inte ens märkt att jag gjort det.

Den stora rastlosheten har kommit tillbaka.

Det susar i kroppen, fotterna vill inte vara stilla, händerna är ständigt i rörelse, tankarna snubblar över varandra i iver över att komma ut och jag vet att jag ar farligt nära kanten. Det pickar under huden, känslorna aker bilbana och den där otaligheten som jag bara brukar känna i Sverige brusar sa att jag knappt hör nagot annat.

Fransmannen (och jag borde kanske vid det har laget ha presenterat honom. Thibaud. 189 centimeter lang. Världens vildaste och vackraste har. Vi är som stormar utan varandra. Som en orkan tillsammans. Och jisses, vad vi hanglar med andra.) fragar varför jag alltid maste ga till ytterligheter. Antingen sitter jag tyst och ar onabar och ser ut som om jag ar svarast i varlden eller sa är jag jordens medelpunkt. Han undrar hur mycket jag rökte pa i helgen och jag svarar att han var där, han vet. Och som alltid när det bara finns jag, jag, jag och min otalighet maste jag bli hög pa nagot. Fart. Pojkar. Gräs.

Och jag svarar att han ska lata mig vara. Jag pillar pa ringen och väljer det hälsosammaste alternativet när jag är som jag är som jag är när känslorna hoppar och jag inte kan fa ro, jag gar och tränar i tva timmar och det hälsosammaste alternativet ar inte är särskilt hälsosamt när jag är som jag är som jag är just nu.

Den där om att internet inte fungerar just nu i huset på Puerto Real