Den där om paz, justicia y dignidad

Onsdagen den fjärde april, flygplats, Amsterdam.

Jag blir alltid löjligt uppfylld av patriotism precis innan jag ska lämna mamma Sverige. Den här gången fick det uttryck i att jag laddade ner och hem en massa Taubelåtar som jag tröttnade på lagom tills vi landade i Amsterdam. Halva mitt batteri har gått åt Sjösalavals och jag har kommit på att jag har glömt min laddare i Studentstaden. Jag älskar flygplatser. Om jag måste välja en plats där jag helst av allt skulle vilja vara på så skulle det vara en flygplats (fast helst inte Örebros, den är skitliten). Fast jag skulle bara vilja vara där lite åt gången och när jag tänker efter så skulle jag nog hellre vilja vara på en strand. En sandstrand. En varm sandstrand.

Onsdagen den fjärde april, flygplan över norra Mexiko.

Saker du inte vill höra när du sitter i ett flygplan: "spänn fast er, nu ska vi flyga genom ett åskoväder!"

Onsdagen den fjärde april, kompisars lägenhet, Mexico City.

Hon välter mig när hon stormar in och vi trillar över min resväska. Jag kan inte sluta skratta och vi blir så där blygnervösa som man blir när man inte har sett någon man tycker riktigt mycket om på länge. Senare somnar jag i hennes knä och amerikanen får bära in mig i sängen.

Torsdagen den femte april, gayklubb, Mexico City.

Jag har sms:at till honom att jag är i Mexiko nu och han ringer upp och är ledsen över att han inte kunde hämta mig på flygplatsen, för att han jobbade. Han frågar var vi är och lovar att komma förbi. Jag sticker in hennes mobiltelefon i bh:n för att kunna känna om han ringer igen. Det gör han inte. Han rusar fram och kysser mig och jag ler när jag känner att han precis har stoppat in ett nytt tuggummi i munnen. Tårar börjar trilla nerför mina kinder och han kysser mig igen.

Fredagen den sjätte april, tebar, Mexico City.

Amerikanen och australiensaren har tagit med mig till en tebar, där de tvingar i mig en liter te. Jag har redan bränt mig på höger underarm och australiensaren säger att det är bra, jag var så vit när jag kom. Hela min mage är fylld med glädje och den skvätter omkring där inne, tillsammans med en liter te.

Lördagen den sjunde april, kompisars lägenhet, Mexico City.

Amerikanen och australiensaren skrattar åt hur många skor jag har med mig. Sex par. Plus de tre jag lämnat i deras lägenhet. Deras rumskompis, mexikanare, kommer hem och jag kan inte längre låna hans säng, utan skedar med amerikanaren. Båda är fulla som sjömän efter en fest hos hans designlärare. Han sniffar mig i nacken och jisses, vad jag inte får vänja mig vid det här. Inte vänja mig vid närhet.

Söndagen den åttonde april, busstation, Mexico City.

Hon lägger sig med överkroppen över bordet, med huvudet på ena armen och suckar. Jag säger att "alla letar efter samma sak. En djävla gral. Kärleken. Den högsta skatten. Varför ska det vara så förbannat svårt att hitta den då?" och hon rycker på axlarna. Senare gråter hon mot min axel, i bussen.

Måndagen den nionde april, hotellrum, Oaxaca de Juárez.

Amerikanskan och australiensaren har tvingat mig att provat bröllopsklänningar halva dagen och skrattar sig till magont när jag provar en knallorange. Efter det har vi druckit ofantliga mängder äcklig och gratis mescal, dragit upp damm på Oaxacas gator, så att snoret färgats svart och jag har gått in i en grävskopa och redan fått blåmärken på höften.

Tisdagen den tionde april, balkong, Mazunte.

Vi sitter på balkongen med utsikt över havet och de största vågor jag sett. Är inne på vår tredje Indioöl när någon föreslår att vi ska öppna en flaska mescal som amerikanskan köpte. Den tillsammans med alldeles för många cigaretter, för mycket sol och stark djävla mota gör att vi kommer sova till ett nästa dag och få stå ut med en helvetisk huvudvärk som inte ens Swedish Ipren kan slå undan, även om de har sina 400 milligrams boxningshandskar på. Vi kommer in på en av de roligaste konversationerna jag haft i hela mitt liv. Om svansar. Vad skulle hända om människan skulle haft svans? Skulle vi vaxat den? Rakat den? Skulle stor svans vara lika med stor penis? Hur lång skulle den vara? Skulle den ens vara luden? Skulle människor utan svans vara handikappade?

Onsdagen den elfte april, strand, Mazunte.

Amerikanskan berättar om första intrycket hon fick av mig. Vi skulle alla skriva lappar om vem vi var och vad vi gillade, på spansklektionen. Alla hade skrivit sina pojkvänner eller katter, men jag hade skrivit "nackar och vågor". Hon hade undrat vad det var för konstig djävel som kommit till klassen. Jag skrattar så att jag nästan kissar på mig och måste springa ut i havet för att lugna ner mig.

Torsdagen den tolfte april, bar, Puerto Escondido.

Vi är på en svartklubb, där ölen kostar sju kronor och DJ:en har en stålmannentröja. Vi står i baren och en kille kommer fram och pratar med amerikanskan. "Herre Gud, vad söt han är, han ser ut som en björn!" viskar jag i hennes öra. Hon ler mot mig och berättar att han är hennes kompis och att han just frågat henne om mig. Han ler mot mig, tar mig om ryggen och säger sitt namn. Jag säger mitt och herre jösses, sådana språkbarriärer som uppstår. Jag kan inte för mitt liv förstå hans spanska, fast att han pratar långsammare. Vi går över till engelska och det gör mig skitsur att jag inte förstår vad han säger. Han är verkligen söt. Jag gör det stora toatricket (gå på toa, se om han står kvar när jag kommer tillbaka). Toatricket går över förväntan, när han även kollar efter mig när jag går. Ögon glittrar och han ber mig stanna i Mexiko och inte åka till Sverige igen. Jag skrattar, han får mitt nummer och ringer några dagar senare.

Fredagen den trettonde april, buss mellan Puerto Escondido och Mexico City.

Den lilla tanten kan inte stå upp när bussen kör, så hon skyndar sig in på toaletten efter mig, när jag är klar. Hon frågar om jag kan hålla hennes ficklampa under tiden och kramar sen min hand, när hon kommer ut.

Lördagen den fjortonde april, takvåning, Mexico City.

Amerikanen och australiensaren har ordnat en fest på amerikanskans takterass, högt upp, ljuslyktor, druckit sig fulla innan folk har anlänt. "Så du är den berömda Jenny från förra terminen?", spiraltrappa och arabiska mattor i ett hörn. Min fina mexikan är inbjuden för att dj:a, men blev avbokad i sista stund och jag är nervös för att han inte ska komma. Dricker tre öl på snabb rad, löpbandseffekt och australiensaren virvlar förbi, pussar mig på kinden och pekar mot trappan, där min mexikan precis kommit upp, innan han försvinner in för att däcka ut och bort. Jag sitter och pratar med en kille från norra Mexiko och spanar bort mot min mexare som pratar med en tjej med för stora bröst. Han kommer inte bort till mig och jag kommer bort mig i samtalet. Vill han inte hälsa på mig tänker jag inte hälsa på honom. Vi ignorerar varandra halva kvällen, jag dricker för mycket och plötsligt är han borta. Jag springer ner på gatan, men har missat honom. Går upp igen och där står han. Sväljer min stolthet och frågar honom vad han håller på med. Han undrar vad jag håller på mig. Vi hamnar i arabhörnan, där jag gråter, han kramar, vi kysser.

Måndagen den femtonde april, flygplan över USA.

Jag har spytt sen jag vaknade. Medan mexikanen och jag låg i parken (han fick skivorna, som inte alls blev som jag ville, något blev fel på vägen och jag och en kompis fick panikspela in andra låtar. Han blev dock kär i Säkert!s "Vi kommer att dö...", men trodde mig inte när jag berättade att hon sjöng att han är yngre än henne, men röker, så att de kommer dö samtidigt). Medan jag fikade med amerikanskan. Medan pojkarna bjöd mig på kaka, som visade sig vara knarkkaka. Hamnar bredvid en tjock man. En så tjock man att han kommer över på min sida och inte kan fälla ner sitt bord. Tillslut flyttar de på mig, får sitta längst bak, där jag inte sitter utan ligger. Helvetesflygtur och kommer inte hela vägen hem, för i Köpenhamn måste jag pausa och föräldrarna kommer och hämtar mig i ilfart.

Onsdagen den sextonde april, lägenhet, Studentstaden.

Jag är inte hemma. Jag är inte hemma här. Han har skickat ett e-mail till mig, som får mig att gråta. Men jag är inte hemma här.