Den där om den röda saften

De serverade oss barndom på små fat med rosor på, fat som ännu inte hade spruckit i kanterna. Vi spang kring på leriga fält och jagade höns och deras golden retriever som hette Kickan. Kickan skulle senare bli lite halvaggressiv och när hon lagts in på Sankt Lars så var Kickan den enda hon hade vettiga diskussioner med.

På hösten lade sig en tryckt stämning över gården, som svepte sig över grisstallet, där alla grisar som varit rosa och mjuka för ett år sedan leddes till slakt. Det skreks innefrån rummet där de normalt hade fodret i stora säckar som häldes ner i tunnor som vi inte vågade gå nära, rädda för att trilla ner i dem. Det gick historier om folk som trillat ner i dem och aldrig kommit ut.

Vi stod utanför och tittade in medan männen jobbade. Farfar hade alltid samma gröna overall på sig, med bruna gummistövlar till, som brukade halka omkring i blodet som rann över golvet ner i brunnen i mitten på cementgolvet. De där stövlarna tog pappa över när farfar dog. De måste var minst trettio år gamla och jag rör dem aldrig, de är fortfarande täckta av grisskräck. Min farbror brukade jaga bort oss från dörren genom att slänga knorren mot oss. Då skrek vi till och sprang ett varv runt huset, men ställde oss efter det vid dörren igen och tittade in.

Farmor kom ut från huvudhuset med rosenkinder, hallonfingrar och huckle i håret. Frågade om det var någon som ville ha rödsaft, den godaste saften, godare än den gula. Upphälld i glas som hon fått av mig i julklapp ett par år tidigare. De var flerfärgade och de finaste glas jag sett. När farmor dog tvåtusentvå hittade jag de där glasen i hennes skåp och tog med dem hem.

När vi åkte hem varje dag: cyklandes på rad eller sovandes i baksäten, så hade vi alltid kotletter med för mycket fett i plastpåsar med oss hem. Mamma la dem bredvid förra årets kotletter i den gula frysen i källaren. Varje sommar frostade hon av den där frysen och slängde glasspinnar från åttiotre och hemgjorda biffar som glidit ur sina förpackningar. Med röd penna skrev hon på plastpåsarna vad som var i.

Allt det där tog slut sen, när de sålde gården och hon hamnade på Sankt Lars. Men letar man längst ner i mammas frys så ligger de nog kvar. Under fiskgratängen som skulle serveras på sommarfesten nittionio, den där sommaren då jag plötsligt fick för mig att inte längre äta kött.

Den där om Guld vs Törnfåglarna

Gör världens dummaste grej och läser två böcker samtidigt, som jag blandar ihop med varandra. Dels Colleen McCulloughs Törnfårlarna, dels Rose Tremains Guld.

Törnfåglarna: Nya Zeeland och Australien, vildmark, 1910-tal, kärlek, passion.
Guld: Nya Zeeland, vildmark, 1860-tal, kärlek, passion.

Törnfåglarna: lite pinsam att läsa, dock lätt att sugas in i.
Guld: mer okej att läsa, lite, lite segare.

Törnfåglarna: "Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad vid den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En storartad sång till priset av sitt liv men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor... så säger åtminstone sagan."
Guld: "Från sovsalarna spred man ut sig i korridorerna och sällskapsrummen, där man låg insvept i grå filtar på tunna madrasser, och männens snarkningar lät som gruffande från själen, misslynt över att ha varit så nära att gå förlorad."

Vi får se vilken som vinner, om jag inte blandar ihop dem allt för mycket.

Den där om att gråtrunka till våldsporr

Mina klackar bredvid Å-klackar på dansgolv med för mycket dålig musik, för mycket pojkar som kom för nära, spotviskandes i örat och jag som flyttade närmare Å, krampaktigt hållande i min öl köpt av en bartender som jobbade robot, inte visade några känslor i ansiktet. Och jag undrandes har jag blivit för gammal? Medan förtiplusarna dansade bredvid i sina inte från Stockholmsskärp.

Utanför skitstället träffa på en gammal gymnasiekompis, inte setts på åtta år. Kändes mest konstigt och herre Gud, pratar jag sådär mycket skånska, medan Å försökte övertyga mig ett nej!

Men alltså, så här ska det ju vara:

Hårda klackar bredvid Å-klackar, neonljus, på-på, vi äger världen!, dansa till Electovamp och Zeigeist, åla mot stolpe, spilla genomskinliga drinkar på svarta strumpbyxor, trilla in: hem runt sex på morgonen och knulla sin pojkvän för att sedan somna med kläderna på.

Inte knuffa undan förtiåriga lagerarbetare som inte kommer att få napp ikväll och måste gå hem och gråtrunka till våldsporr.

Den där om lördagsmorgon

Vi vaknar huller om buller och han är sur som de där äpplena vi hade utanför huset när jag växte upp. De var små och kallades paradisäpplen, men det var inte mycket paradisigt över dem och de användes mest att kasta på kusiner i äppelkrig.

Han ligger kvar i sängen och muttrar och jag kalltassar ut i köket i hans för stora t-shirt och sätter på svartkaffe till honom och te till mig; minns mornar i Studentstaden när han hade fyllesovit över hos mig, vi vaknade mer blygt raka där, inte lika bullerhuller. Han med en stor kopp te i handen, gårdagens kläder, sovgrus i ögonen. Jag sittandes i knotterhud i ett fönster med en cigarett i en hand, en kopp te i andra, spirande kärlek där mellan.

Sätter på musik för att få honom glad, få honom tipptopp. Hela veckan har vi jobbat om varandra: han natt, jag för tidig morgon. Medan Jonathan Johansson sjunger för oss kryper jag intill honom, lägger mina tasstår mellan hans lår, kniper honom i örat. Magen tätt mot hans. Kärlek där mellan.

Den där om pojkvänsfyllan

Var ute med mina jobbkompisar (!) igår. Vi är åtta som började samtidigt, som gått utbildning nu i tre veckor och som ska börja på riktigt på måndag. Alla har samma pluggbakgrund, och trivs bra med varandra.

Efter att ha förvillat oss på vägen till Allmänna Galleriet och druckit de obligatoriska fem ölen gled diskussionen in på pojkvänfylla. Jag sa att jag har alkoholism i släkten och är skiträdd för att min pojkvän ska bli det, lämna mig psykiskt och börja dricka (efter att ha sagt att jag själv har kontroll över mitt drickande med de fina orden "jag vet när jag ska sluta" och "jag har kontoll över det"). De sa att de hade samma problem. Allihopa.

Jag som trodde att det bara var jag som var rädd. Och sur. När han kommer hem och är full och jag är nykter. Försöker att inte visa det, men han vet om det ändå för han läser av mig trots sin fylla. Och jag skäms för att jag känner så, att han inte får, men för mig är det helt okej.

Vi funderade lite på vad det berode på, för för pojkvännerna är det helt okej om vi kommer hem dräng när de är nyktra, det är till och med lite mysigt att få hålla hår medan man ulkar över toaletten. Vi kom inte på något.

Ni som kan: varför?

Den där om att det är skittråkigt att vara sjuk

Hallåja, vad man känner sig sexig när man vaknar av sitt eget snarkande! Tassat omkring i mysbyxor, slitet linne och fett hår hela dagen (har i och för sig bara varit vaken i två timmar, vaknade vid ett). Åh, ångesten: fortfarande utbildning av system och lagar på jobb, jag missar så mycket, så djävla mycket, jag kommer att vara sämst på måndag när vi börjar på riktigt.

Heja livet!

Den där om att ligga hemma och snora

Min chef har precis skickat hem mig för att jag såg för sjuk ut,vilket nog var sant. Vaknade med ont innanför huden i morse och har gått med typ halvslutna ögon halva dagen, för att ögonen gör ont. På tunnelbanan hem fattade jag äntligen varför min ljudbok (Män som hatar kvinnor) varit så konstig och rörig: kapitlena har lagt sig i oordning och jag har hittills lyssnat på, i ordningen, avsnitt 0, 1, 14, 29, 44, 59, 73 osv och undrat varför folk tycker att boken är så djävla bra.

Och! Nu såg jag att Gold och the Colours är samma bok, så jag håller mig till listan. Nu: sängen med Rose Tremain!

Den där om finkultur

Var på Angus and Julia Stone och Martha Wainwrightkonsert igår och råkade hamna i ett hörn hånglandes en hel del av tiden vi var där. Var egentligen där mer för syskonen Stones skull än Martha (och hångel), och oj, vad himla fina de är, även om det var en sittkonsert som alla var tvugna att stå på och jag i slutet klängde på pojkvän för att det gjorde ont i klackhälar.

Åkte hem med pojkvänshand i min och läste ut Ian McEwans bok Saturday, som jag har haft med mig på tunnelbanan till och från jobb varje dag. En evighetsbok, och jag är ledsen alla som gillar Ian, men va faen?!? Var tvungen att hoppa flera sidor ibland på grund av tråkighetsgrad tio av tio. Jag fattade grejen med honom. Jag fattade det långsamma och språket, som faktiskt var fantastiskt och kanske har jag inte varit på rätt humör, men ingen fempoängare från mig.

Måste ha lite variation och hoppar därför lite i listan till nummer 15. En fuskvariant: hittade inte Rose Tremains The colour, så det får bli Gold istället. Är den långsam de första femti sidorna så slänger jag den djävla listan i väggen och svär!

Den där om vad som verkligen hände

Jag vaknar med hans hand på ryggslutet, där den bor på morgonen, adressändrar senare om till mig kind, smeker mjukt; sommarboende på mina bröst, rör fingrar tipptapp över bröstvårta styv och smeker mig. Så där smek och lungt. Så där hårt och hettsigt. Så där: där!

På kvällen, fotboll och öl, tänker drick långsamt, drick inte för mycket, men handen lyder inte och det är så spännande och herre Gud, när spelade Sverige så där bra senast? Han sitter bredvid mig och har handen där på ryggslutet. Blåser mig i nacken lite och helt plötsligt har jag druckit fem öl. Förbannar mig själv och undrar hur det alltid går sådär, ölmotorväg ner till maggen.

Vännen ringer och nysingelfnittrar i mitt öra, lockar mer öl? och jag okej!ar, medan pojkvän ensamhemgår. Ute lyser bankernas skyltfönster om banklån de inte vill ge en, i tider de inte vill ha, under förhållanden man inte har råd med. Jag svänger i hörnet Renstiernas/Folkunga och springer in i armarna på vännen. Lika vacker som vanligt, inte vacker som en vanlig. Jag har fylleklätt mig när vi gick ut från fotbollsbaren och har jackan utanpå väskan: snurrar till det så alltid ibland.

Vi sätter oss vid ett bord, vad har hänt sedan sist?ar och varför träffar jag inte mina vänner oftare? Måste sluta toffla, måste komma ut. Singelfnittret berättar om singellivet och varje gång hon säger något så blåser håret vid hennes öra till, leker i hennes andedräkt. Det mest spännande jag har att berätta är om mitt nyjobb och min nya klocka, som pratar med mig när jag trycker på den. Klockan blir one piem och jag har sammanfört singelfnisset med en Martinkille, fyllejaget har svamlat något om att jag ser små tomtar som syr band mellan dem, att de hör samman. För jag kan se det på något konstigt sätt, små tomtar som kilar upp och ner längs deras kroppar som sitter tätt, tätt, och syr små stygn hårt, för att det inte ska gå upp.

Så jag smiter ifrån dem. Jag pussar henne på kinden och tar hans nummer, så att de kan träffas i framtiden: i telefonboken får han heta Charmig Martin (ja, hon följde honom hem, bara sova!), sen går jag hemåt och på vägen hem hittar jag sånt där plastband som polisen har. Jag rycker av en bit och går och skrattar för mig själv. Bestämmer mig för att knyta fast en bit i en bil och knyter resten runt min midja, svans efter mig: svansföring tio poäng av tio!

Kryper ner bredvid min framtid, snusar honom i nacken och blundar. Somnar med en enda tanke i huvudet: fan, vad det snurrar!

Den där om allt viktigt som hände igår

Alltså... för några dagar sedan kom jag på något jättebra att skriva om här på bloggen, men tänkte att jag skulle komma ihåg det dagen efter och skrev därför inte upp det. Det gjorde jag så klart inte och det irriterar mig skitmycket. Igår skrev jag därför upp allt viktigt som hände så att jag skulle kunna skriva om det. Det här är vad jag skulle komma ihåg:

• 5
• Så där smek och lungt. Så där: där!
• Varje gång hon säger något blåser håret vid hennes öra.
• Och i ryktensesob gröna byxor drar åt höger!
• Och i bankernas skyltfönster lyser det: du har inte råd!
• Jag har fortfarande den djävla väskan innanför jackan.
• Och då sa han det där om tomtar!
  
• Om man trycker på min klocka så
  
• Jag bestämmer mig för att knyta fast en liten bit i en bil.

Jisses, ett sånt material jag har att arbeta med, tack för det fyllejenny!

Den där om lövet

Hade jag inte varit så bakis hade jag gjort en inlägg om gårdagen, då jag flitigt använde min telefon och skrev in saker som hände, till exempel "och då sa han det där om tomtar!". Say what?

Nu = tillbaka till sängen, har redan kräkts tre gånger och är darrig som ett löv.

Den där om päronluften

Det är inte förrän man flyttar ihop med sin pojkvän som man märker hur mycket man behöver fisa egentligen. Utan honom kunde man ju småprutta lite titt som tätt, men nu GÅR DET INTE! Jag vill faktiskt inte fisa när han är med och när jag väl gör det så fnissar vi som småbarn.

Sedan jag har börjat jobba har min mage blivit lite upprörd. Jag har skyllt det på att jag går upp så tidigt om dagarna, men det börjar bli lite väl mycket nu. Plus att det inte är toppenkul att det mullrar i magen och jag behöver lägga av en fjärt hela tiden. Gick in på Apotekets hemsida och fick svaret till min nya fismage:

Egenvård

• Undvik sånt som ger gaser, t ex kål, ärter och större mängder av frukt och grönsaker.
• Tugga maten ordentligt så sväljer du mindre luft.
• Undvik att tugga tuggummi, då sväljer du mycket luft.
• Motionera regelbundet. Ju mer du rör på dig, desto bättre sköter sig magen.
• Försök undvika orsakerna till stress och spänning om du har en känslig tarm.

Våra fruktkorgar på jobb! Har gått från typ en frukt varje kväll till typ tio päron om dagen. Jag som trodde att fem frukter om dagen gjorde magen glad!

Ps: kolla in liksom, allt jag skriver om nu för tiden är bajs och fis. Jag har kommit upp mig här i livet!

Den där om hål i strumbyxan

Han drar i min strumpbyxa stoppar in ett finger i ett hål i grenen säger att han vill ha mig ta mig där då, jag knuffar undan hans hand ler ta inte sönder de här paren med vi har helkväll framför oss!, medan vinet skvätter i högglas. Står i köket i väns lägenhet:
nytapet
nyhöstmörker

tänker på att vi kommer åka från det efter nästa sommar. Överens: vi vill utvecklas tillsammans någon annanstans, pratat om alla kontor han kan förflyttas till. Han ropar Dubai! jag ropar ja, snälla? tills jag får höra att jag måste bäraslöja vara hemmafru. Slöja ok, ingen fara, bo i Mellanöstern, östra sidan har varit en dröm längelänge. Men hemmafru? Lyxa: gym, middagar, pool?. Och kanske behöva gifta oss innan vi åker dit. Jag är inte redosmeker honom över kinden. Troligast dock att vi åker till Singapore.

Singapore!

Och när jag frågar Stolte mannen hur troligt han tror att det är att vi åker säger han kanske ganska mycket procent och när jag frågar hur många procent exakt ler han pappaleende och säger att han inte vet, men att han jobbar på det hårthårt för han vet att jag vill. Att jag verkligen vill.

Sen tar han tag i min strumpbyxa, drar till och trycker upp mig mot nytapet.

Den där om arbetsbajs

Hur faen orkar folk gå upp klockan sex om dagarna och sen jobba heltid? Jag vill redan nu börja på 80%, där de första tjugi tas från morgonen, så att jag kan tassa in vid tiosnåret och äta fikabröd som någon har med sig för att de ska sluta. Tycker att man hade kunnat få börja så, sen trappa upp, så att man inte dööööör de första veckorna av utmattning. Jag orkar inte ens ha sex. Stoppa in den du, om du vill, jag ska bara... zzzzzzz...

Plus att jag inte hinner med min morgonbajs på morgonen, den har liksom en viss startsträcka. Jag kan inte bara gå upp och bajsa, det måste komma naturligt, ungefär en timme efter att jag gått upp. En timme efter att jag gått upp sitter jag på en buss på väg till jobb. När jag kommer fram till jobb börjar min mage att låta.

Samma sak efter lunchen. Jag måste bajsa efter varje måltid. Två bajs på jobb är väl inte okej? Fast idag så bajsade jag på en bajs som någon hade glömt att spola ner, så jag är nog inte ensam om att jobbajsa. På toaletterna längst bort. Om någon går till toaletterna längst bort vet man vad de har för ärende.

På mitt förra jobb kunde jag vara öppen med mitt bajsande. Jag kunde komma in en fredag och hojta att jag var tvungen att bakisbajsa. Det känns inte som det är läge för det här. Hur gör folk? Håller de sig hela dagen? Hur funkar arbetsbajs? Kära Bullen...