04 maj 2009

Den där om att min pojkvän har ungefär samma påverkar på växthuseffekten som ett mindre land i Asien

Min pojkvän har pratat om någon djävla brittisk slaktare som han skulle besöka med två arbetskompisar från USA i flera veckor. Idag var dagen. Precis kom han hem, efter att ha storhandlat. Jag fick inte komma in i köket förrän han hade lagt upp allt fint, sen hade vi genomgång av korvar, pajer, insprängt kött och bästa ompackning av detta.

Jag älskar få människor lika mycket som min pojkvän.

6 kommentarer:

får jag mata räven bakom ditt öra? sa...

HJÄLP, vad mycket kött!

Anonym sa...

män som köper paj, en maträtt vi normalt endast förknippar med lågutbildade medelålders kvinnor i landsorten, är givetvis homosexuella.

så om tio år eller så kommer han väl ut ur garderoben.

och då sitter du där.

moooooaaaaaaaaaah.

johannes sa...

Vet du Jenny, jag har läst dig i flera år nu. Ibland har jag kommenterat flitigt, ibland mindre flitigt. Jag har varit med dig i Mexico och jag har flyttat in med dig på Söder. Jag har känt din sorg när din fd stora kärlek helt plötsligt slutade höra av sig och jag har svettas med dig långt in på natten efter massor med vin, dans och ciggaretter. Jag har varit på dejt tillsammans med dig och stolta mannen och jag har suttit på pakethållaren bakom dig tidiga mornar på väg hem. Det jag vill säga är att jag är så himla jävla superglad i mitt hjärta för att du har det så bra nu. Att du har hittat stolta mannen. Att ni älskar varnadra. Jag är så glad som man kan vara för någon man inte känner på riktigt men ibland önskar att man gjorde. Kommer aldrig att sluta läsa din fina blogg med dina fina ord och ditt fina, fina språk.....

Haren sa...

Stolte mannen ar galen! Men ack sa charmig.

Jenny sa...

Räven: Jotackjag vet!!

Anonym: Eller så ser du inte allt manskött bakom alla pajer för att du själv är lite gay?

Johannes: Sitter och myser av ditt finskriv. Det här ska jag titta på varje gång jag får en anonym fulkommentar. Tack!

Haren: Det är det som är det fina i det hela.

johannes sa...

Va bra, alla behöver vi uppmuntrande ord ibland och det gör dem inte mindre sanna för det. Fortsätt att mysa du.....