Den där om Zorba the Greek

Min pojkvän ska åka på sin första charter i sommar och jag lär honom redan nu allt jag kan. Gå upp klockan sex och lägg handduken på en ledig solstol. Alla tyskar är av ondo. Låtsas att du är från Island, så att ingen på ”bargatan” pratar ”rolig” svenska med dig. Och liknande.

Han hänger med i svängen. Snackar jargongen. Fattar prylen. Så mycket att jag får följande you tubeklipp av honom, med uppmaning om att vi måste öva innan vi åker.

Den där om att det inte bara är i Kåldolmar & Kalsipper som Jenny piratar

Min bästa vän, som även ska bli min bästetärna, eller vad tusan det heter, har gått ut med att Stolte mannen och jag ska ha pirattema på vårt bröllop. Det var inget som jag visste om, men det kan ju bli spännande.

Den där om att "Den där om Jenny" sakta men säkert kommer att ändras till "Den där om bröllopet"

Stolte mannen vill att jag ska skriva en lista med saker jag ska fråga när vi ska titta på slottet vi funderar på att gifta oss i. Jag undrar varför och han säger att han måste godkänna listan. Han menar på att jag oftast är sött konstig, men ibland går åt det maniska och konstig konstiga hållet. Så jag har börjat skriva en lista. Hittills innehåller den 52 frågor. Stolte mannen tycker att det är 32 för mycket.

Samtidigt sitter han på jobbet och kråpar ihop ett inbjudningskort till våra hundrafemti gäster. Det ser ut så här:

och är helt gjort i Paint. Bara för att få en känsla, menar han. Jag tycker att det är skitfint och tycker att det ser färdigt ut.

Den där om min favoritsport

Åka in och jobba när man har influensa, för att de rör till det så djävligt när jag inte är där.

Den där om att film är bäst på bok

Har gett mig på att läsa min favoritfilm som bok. Ondaatjes The English patient. Köpte den när jag bodde i London 2000 och den har legat i bokhyllan sedan dess, lite bortglömd.

Filmen såg jag svettig på en biograf på en resa till Israel 1998. Smög in i mörkret och missade början, satte mig ner och blev helt tagen. När eftertexterna rullade satt artonårsjag kvar och tänkte att det var så här film ska vara. Det här är film.

Så när jag läser boken förväntar jag mig det där magplasket igen, det där... det är så här böcker ska vara. Men jag blir mest irriterad och vänder sidor där de borde njutas länge. Går och pillar i hyllan och funderar om jag ska sluta läsa om Hana och Kip, för de beter sig inte alls som i filmen.

Att se filmen som gjorts av ens favoritbok är alltid en miss och samma sak verkar vara det omvända.

Den där om att inte bli bjuden

En av mina bästa barndomskompisar gifte sig förra helgen. Höggravid gick hon ner längs gången. Och jag var inte bjuden.

Hon var en av de där som jag satt fast vid på högstadiet. En kväll köpte vi två liter hembränt och drack upp en hel liter den kvällen, blandat med Sprite medan vi rökte cigaretter i kedja och fnissade. Blev instängda i parken och fick vada genom vallgraven för att komma ut. Så mycket sprit har jag aldrig druckit på en kväll i hela mitt liv. Tror att vi satt där från klockan två, tills klockan blev två. Blev myggbitna och gräsiga på knäna. Sittkissade i buskar.

Nu har hon bytt efternamn till hans och det gör så djävla djävla ont i hjärtat att hon inte bjöd in mig. Jag förstår varför och jag plockar det till mig och stänger in det i en mörk liten låda, men det gör ont.

Jag förstår varför för jag tillhör inte det där längre, jag är avslutad där nere och jag har brutit med det som finns i Skåne. När jag som nittonåring flyttade till London så klippte jag banden och jag har inte återvänt sedan dess. När folk frågar om jag kommer flytta tillbaka någon gång, som om det vore något självklart så skakar jag på huvudet. Varför skulle jag? Jag har bott tio år någon annanstans, jag vet inte längre vad Skåne är, det är inte hemma för mig. Jag är ett avslutat kapitel för Skåne, Skåne är ett avslutat kapitel för mig.

Samtidigt får jag mail av en av de andra i samma gäng som skriver att alla hemma i byn pratar om att jag förlovat mig. Att de aldrig trodde att det skulle hända. Jenny som alltid varit rastlös, rotlös, vild och liksom levt för dagen. Hon har rätt i det hon säger, att jag alltid varit utan rot och aldrig vetat varför.

Jag skriver till dem att det är jätteviktigt att de kommer på mitt bröllop, att de finns där, även om vi inte träffats på ett tag, även om vi inte håller kontakten. Om de inte kommer skulle jag vara vilse, skulle den delen av mitt liv trilla bort, kapitel ett skulle inte finnas.

Så jag svarar henne att jag inte stannat, fortfarande är lite vilsen, men nu kanske har någon att vara vilsen med.

Den där om att fira midsommar

Det är när vi ligger ihopgjutna på bryggan efter att alla har gått och lagt sig, årets längsta natt som det känns i hela kroppen: det är så här det ska vara. Det är så här det ska kännas ut i varje fingerspets. Så självklart och bara vi och där. Jag vill vara med honom, bara honom alltid, alltid. Jag vet hur insidan av hans hand ser ut, jag vet hur den ser ut när han har burit något tungt, som tidigare den dagen. Jag vet hur han brukar titta på insidan av sin hand och jag vet hur han känner för den, hur han vill att den ska se ut.

Han stryker mig över håret och tittar upp i himmelen som aldrig blivit mörk och han berättar för mig hur våra barn kommer att vara om kanske tre år, när de kommer. Hur vi kanske kommer ligga så här om tre år med en liten koloni mellan oss.

Det är så här det var menat. Alla de där åren när jag firade midsommar i tält och det regnade som faen på mig när jag kräktes i busken. De där åren var färden och nu är jag i mål.

Den där om att det visst finns dåliga väder

Den där om lokala "frisörer"

Jahahaha, åhnej!

Dålig idé: ha bråttom inför midsommar och "kila in" hos den lokala frisörskan, du vet hon som har utväxt och läspar och titta lite försiktigt på henne och fråga om hon har tid.

Väldigt dålig idé. Väldigt dåligt speciellt som hon har någon över sjutti i ett hörn som håller på att färga håret i färgen "plommon" och ett gäng Allers på bordet bredvid en halväten sockerkaksbit och från köket (som man ser "bakom" "butiken") står en radio inskruvad på Rix djävla FM.

Så blev det som det blev. Hon vattnade mitt hår, klippte över det på fem röda, tunnade ut skiten. Jag har inte längre Robbans frisyr. Jag har Nalle Knutssons.

Ps: är ni eller känner ni en illustratör så hojta, jag vill ha hjälp med bröllopstema. Ja jag är tidigt ute. Det skiter jag i. Obs på ps: jag vill inte ha något gulligt. Jag älskar designen på apans.

Pstvå (det räknas inte som att jag bröllopsbloggar när jag lägger det i ps): vi har bytt ringar, de som Stolte mannen nu har köpt kostar tietusen mer än de första. Nu har jag blingblingblingfuckingbling. Fast inte om man står tre meter från, märkte jag, då är det mer "bling".

Den där om hur det gick till när han bestämde sig för att fria till mig

Han vaknade av att hans sambo drog honom i stortån ungefär sex:nitton. Han klädde på sig, åkte till jobbet för att hålla en anställningsintervju, efter att ha kramat sin mascaragråtande blivande fru hejdå. På jobbet hann han vara en halvtimme, sen kände han att häpp, idag är det den stora friardagen! (observera här att dagen innan hade ingen av oss någon aning om att det här var den stora friardagen), så han ringde sin bäste vän drog ut på Södermalm, spontanköpte två ringar på Götgatan, varav en var för stor (sin egen).

La sig på bäste vännens säng och panikade i två timmar, funderade på om han skulle åka till hennes jobb, gjorde inte detta utan vankade av och an på golvet hemma i lägenheten istället. Köpte sushi, för på fredagar är blivande frun alltid trött (gnällig som faen) och hungrig.

Så kom hon hem, han satte henne i en bil och körde ut till en stuga och hela tiden tänkte han ska jag nu? ska jag nu?.

Sen var det plötsligt nu.

Den där om att få prinsen och hela djävla kungariket

Jag vaknar av att han ringer. Klockan visar lilla visaren mellan ett och två och storvisaren på sexan. Tänker inte igen djävla helvete!, när hans kvitterröst möter mig på andra sidan. Han kommer hem och fullpussar mig på låret och berättar att han har köpt en hamburgarbuffe till mig. En av varje hamburgare de hade på Mc Donald's. Trehundra kronor kostade det. Mc Feast, för det gillar du bäst, min lilla baby. Jag mumlar att även om han haft firmafest och är ledig imorgon ska jag upp sex som alla andra dagar.

Så han sätter sig med benen i kors i vardagsrummet äter hamburgerbuffe och lyssnar på you tubeklipp. Kommer in och pussar mig då och då. Jag ligger i sovrummet och gråter, för är det så här vi ska ha det? Är det så här vi har det? Är ensammast i världen.

Sista gången jag tittar på klockan är den fem och Stolte mannen ligger bredvid mig och snarkar.

På morgonen: går upp och duschar bort tröttögon. Pussar honom på foten och sätter på musik högt för att hämnas. Gråter när jag går ut genom dörren, han bakisser mig och springer ut i bara kalsonger i trapphuset säger det här är inte vi, så här fungerar inte vi, vi gråter inte ensamma.

Så fast att jag är förbannat sur på honom så smälter jag. För han är ju så djävla underbar.

Sitter i möte halva dagen och den andra halvan utbildar jag personal och mellan de där halva dagarna så mailar jag röda mail till honom som besvaras med röda mail. Säger att vi får prata när jag kommer hem.

Rasar in genom hemmadörr och trillar in i en famn. Jag gråter och säger att jag vill inte ha det så här längre och han allvarlighetsnickar och jag gråter svartmascara mot hans axel. Säger det som sårar mest: jag kan inte skaffa barn med dig om du kommer hem så där full. Lite full är okej. Full när jag är med är okej. Men komma hem stökfull är inte okej. Inga barn då. Han tittar ner i marken och jag gråter lite till.

Sen tar han min hand, kör ut mig på landet i hyrbil från Folkkungagatan och väl där darrar han mycket, mycket. Går ner på friarknä och frågar om jag vill gifta mig med honom. Och medan han säger att han älskar mig mest i hela världen så kan jag bara tänka på att jag har en dålig hårdag.

Men jag sa ja.

Jag ska gifta mig.

Hur djävla konstigt är inte det?

Djävligt konstigt.

Den där om att få in Stockholm i ett inlägg om böcker

Faen, tidigare har jag varit mycket bättre på att kombinera text med musikklipp, men så här då: Stockholm. Nu kan jag lägga upp mitt klipp och samtidigt skriva om något annat, för jag har i alla fall något i mitt inlägg som länkar till låten.

Böcker. Jag räknade hur många jag har i hyllan kvar att läsa innan jag får köpa nytt (jag får inte köpa några nya, innan de gamla är lästa. Jag har köpstopp, men världens längsta lista om vad jag vill köpa på Adlibris). Jag har 32 böcker kvar i hyllan att läsa. Jag försöker läsa snabbt. Det går så där och jag funderar på om jag ska råka glömma några av dem i tunnelbanan.

Jag och en jobbkompis kom överens om att second handköp samt denna bok inte räknas som köpa böcker. Minns mitt sorgliga försök till att läsa 69 av de bästa böckerna från 2000-talet. Jag kom till bok två, sen tyckte jag att de var så dåliga att jag slutade.

Den där om vad jag hatar på morgonen

Hatar mycket och många på morgonen. Det här är något av det:

Ett.) Alla djävla idioter som cyklar till jobbe i speciell cykeldräkt och speciella skor som man hakar i sin speciella cykel. Hörrni killar: jag cyklar till jobbe i röda klackskor, för kort kjol och det funkar också skitbra! Ni behöver inte ligga precis bakom och försöka komma förbi både till höger och vänster, för jag CYKLAR FÖR FAEN HÄR och tänker inte köra ut i den djävla gångbanan så att ni kommer förbi med era fula cykelkläder.

Två.) Alla som inte ler och hälsar tillbaka till gubben som spelar trumpet och som slutar spela trumpet för att hälsa när man kommer förbi.

Tre.) De som sätter sig längst ut på tvåsätet och lägger sin väska på insätet så att gammeltanterna får stå. Eller de som inte flyttar in på innesätet när folk kommer, så att man får böka sig förbi. Jag brukar knuffa mig förbi lite extra brutalt när de inte flyttar på sig.

Fyra.) Egentligen hatar jag allra mest att vakna så där förbannat tidigt.

Den där om att det blåser ganska så kallt på toppen. Eller toppen och toppen - på vägen upp med!

Dagens stora, stora ångestpost är att jag varit högst delaktig att få en av de nya juristerna på kontoret sparkad i veckan. En av mina högre chefer har bett mig hålla koll på henne och sen rapportera hur hon sköter sig. Det gjorde hon inte, så igår blev hon inkallad och fick sen packa sina saker och gå på dagen.

Den där om att lägga till låtar

Ehum.

Här är min springlista. Jag tror att jag har gjort så att ni kan lägga till låtar också, men jag vet faktiskt inte om jag har gjort rätt.

Anyway:

kom igen och producera, för tusan!

Den där om att min mjukmusik funkar inte

Och ps: jag behöver springmusik. Vad lyssnar man på medan man springer?

Den där om att göra en egon

Egon gjorde det, så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre att ickelista. Har dock inte stannat i Stockholm alla år, men här är mina juni:

2ooo.) Jag bodde i London och jobbade som barnflicka, det sprang omkring rävar i vår trädgård och jag var ute varje kväll och gick sedan upp klockan sju varje morgon för att lämna barn på dagis och skola. Gick hem igen och sov. Hade varit tjugi i fyra månader och av någon konstig anledning inte varit bakis förrän jag fyllde just tjugi. Ungefär i juni åkte en av mina kompisar där hem till Sverige och vi hade en helkväll ute där jag hånglade med extremt mycket människor, antagligen det största antalet jag någonsin hånglat med på en kväll. En kille tog med mig in på toan och jag petade honom på snoppen, men sprang sen ut till de andra igen.

2oo1.) Jag bodde i Spanien och i juni började det bli riktigt varmt. Brydde mig inte riktigt om att gå till universitetet om dagarna, utan stannade hemma och låg på taket och solade naken eller åkte till stranden och badade i smutsigt vatten. Kom hem från Spanien med ett skitdåligt betyg och en närvarostatistik som var precis på gränsen för att CSN skulle klaga.

2oo2.) På en resa till Prag ville en klasskompis hångla och jag kom på att jag var kär i killen jag bodde med på den tiden - M. Ringde hem till honom, men han svarade inte för han var ute och festade och följde med en tjej hem den kvällen. När jag kom hem från Prag skrev jag en lapp till honom. Jag tror att jag är kär i dig. Sen kysstes vi och jag upptäkte att han inte var särskilt duktig på det, men höll ändå fast vid honom i några år. Den hösten åkte han till södra Afrika och reste runt i flera månader utan mig.

2oo3.) Jag och M hade flyttat ihop igen efter att han kommit hem från södra Afrika och jag gick arbetslös och hade min första och enda panikattack. Kunde inte andas och trodde att jag var på väg att dö. På riktigt. Nu dör jag! var typ det enda jag fick fram i skallen. Jag dog inte, utan hade en nykärsommar och cyklade runt med fräknar på näsan.

2oo4.) Jag var tvungen att flytta hem till mina föräldrar i Skåne och jobba, för att ha råd med sommaren. M bodde i Studentstaden och jobbade och vi sågs knappt. Jag trivdes inte alls med mitt liv, längtade efter M och bråkade med min mamma.

2oo5.) Jag flyttade med M till Stockholm över sommaren och en av de första dagarna i juni berättade han att han ville att vi skulle ha en paus. Vi stod i badrummet för att hans rumskompis inte skulle höra mig gråta. Sen skulle vi bo ihop hela sommaren. Den sista sommaren. Så i augusti klev jag på tåget med vetskapen om att det inte var vi längre. Jag vägrade prata med honom på telefon hela den hösten. På julafton ringde jag honom, hade tänkt på det samtalet hela hösten. På nyårsafton var jag otrogen, om man nu kan vara otrogen när man har paus.

2oo6.) I juni bodde jag med en kompis i en lägenhet i Stockholm, var världens lättaste samtidigt som jag var världens tyngsta. Jag var fri, men extremt, extremt deppad. Valde att lösa det hela genom att flytta till Mexico City, vilket visade sig vara ett smart drag. I juni sprang jag en halvmil om dagen för det kändes som om jag skulle sprängas annars.

2oo7.) Herre Gud var jag var nykär juni o7. Kunde inte tänka på något annat. Inte vara med någon annan. Stolte mannen var allt. Jobbade på midsommar och han ringde mig mitt i natten, när jag satt på jobbet och jag log så det gjorde ont i kinderna. Det här var en helt annan kärlek än den med M. Den här var större, världsstor, barnsligare, hade inga gränser, djupare, rödare. Det var som om varje liten del av mig var kär. Hade man tagit en bit hud från mitt ben eller en bit av min nagel och tittat på den med mikroskop hade den bultat rött av kärlek.

2oo8.) Dagen innan midsommar fick jag och Stolte mannen reda på att vi var gravida, efter att jag hade kissat på en sticka i hans vindsvåning på Götgatan. Jag lycklighetsgrät som snabbt övergick till olycklighetsgråt. Världens finaste ärta skulle kunna bli världens mest älskade unge, men det var liksom inte dags. Vi var fortfarande så där förbannat kära och inte klara med varandra än. Lilla ärtans mamma hade inte fått tillräckligt mycket ensamtid med lilla ärtans pappa då.

2oo9.) Tre dagar har gått och jag har fått reda på att jag har stressmage och är därför hemma för att vila upp mig. Stressmage, tänker jag, det har bara 42-åriga mammor som röker för mycket och inte är nöjda med livet. Ingen mer övertid för min del. Sommaren 2oo9 kommer att bli den bästa någonsin, för jag ska få BETALD SEMESTER första gången någonsin. Det är helt galet.