Den där om planeten som får vara lika liten som Pluto

Vi börjar prata lite fjäderlätt om barn, Stolte mannen och jag. Lite blyga inför både tanken och varandra.

Tänk om vi inte kan? Vi kan, det vet vi ju, efter en abort sommaren nollåtta, men tänk om den inte vill stanna hos oss längre än fem veckor. Det enda vi vet är att vi kan fem veckor. Ungefär. Tänk om den inte vill stanna för att vi inte ville behålla den förra, tanken är så fel att den på någon planet i mitt huvud blir rätt.

Och runt om i landet Bloggvärlden så är det fina, fina människor som det inte går för just nu. Bitter. Debbie. Jag läser det och funderar. Sen skjuter jag undan tanken. Låter den vila på planeten långt bort, den lilla, den som Pluto inte får vara en planet.