Den där om mina vänner

Vi sitter på stolar vid ett bord med ananas papaya melon bananbröd och kärleken löper som trådar mellan oss. Det är längesen jag träffade dem: kanske två veckor? och de frågar ska vi inte mingla med de andra och jag svarar att vi inte setts på så länge, vi behöver det här. För vi behöver det här.

Jag och mina bästa vänner. Vi behöver fnissa och gapskratta och säga att vi har ont i fittan och att vi har gått ner tie centimeter i midjan, vi behöver det för alla har vi karriärer på vars ett håll: en ska på konferens i Bryssel, en har privatkunder som kräver lite extra, en jobbar övertid. Vi försöker stämma träff nästa vecka, men det går inte för på måndag är det sena klasser och på tisdag är det medlemsmöte och på onsdag är det möte med fotograf och på torsdag är det klipptid.

På väg hem, från taxin går jag och Stolte mannen och han säger vad vill du höra? och jag vill höra Monica, för det är det enda rätta, så han sätter på telefonen och vi möter en tjej som ler och vi lyssnar på Monica, medan snön lossnar.