Jag läser Harens kommentar i inlägget nedan och blir lite tårögd (inte supergråtig, jag är ändå på jobbe, men ni vet – ååååhhhh!ig. För en del av er har varit med mig så himla, himla länge. Ni är mina kompisar. Ni vet antagligen mer om mig än många andra gör. Jag gillar er. Mycket.
Och den här bloggen – oj, vad mycket fint den gett mig. Jag kan nu kolla tillbaka och se att juli 2006 var jag singel, bodde i Stockholm, skulle flytta till Mexiko, var ute och festade jämt, jämt och jobbade bakis och stod på randen av att läsa
Blonde av Oates.
Och den här bloggen – oj, vad mycket fint den gett mig. Jag kan nu kolla tillbaka och se att juli 2006 var jag singel, bodde i Stockholm, skulle flytta till Mexiko, var ute och festade jämt, jämt och jobbade bakis och stod på randen av att läsa
Blonde av Oates.
De galnas hus av Fossum.
Hantering av odöda av Ajvide Lindqvist.
Älskade barn av Fredriksson.
Tillsammans är man mindre ensam av Gavalda.
I juli 2007 flyttade min bästis till Stockholm, jag näckade inför min rumskompis som jag inte kände samt för ett fyllt Debban, jag blev igenkänd på stan, jag har precis börjat träffa Stolte mannen, men vi är inte ett par ännu och jag skiljer mig.
Juli 2008. Jag söker jobb, gör abort, jag har en bloggfest, jag går på jobbintervju superbakis och får inte jobbet.
Juli 2009. Jag planerar bröllop, blir skiträdd när jag kollar True Blood, jag kommer på att jag aldrig mer kommer få ligga med en tjej och jag byter tjänst inom samma företag.
Jag har skrivit här så himla, himla länge. Jag vet inte om jag är samma person nu som när jag startade det här. Jag vet inte ens om jag är samma person som för ett år sedan. Och jag vet inte ens om det är viktigt att veta. Jag vet bara att jag älskar att det finns och att ni finns.
I juli 2007 flyttade min bästis till Stockholm, jag näckade inför min rumskompis som jag inte kände samt för ett fyllt Debban, jag blev igenkänd på stan, jag har precis börjat träffa Stolte mannen, men vi är inte ett par ännu och jag skiljer mig.
Juli 2008. Jag söker jobb, gör abort, jag har en bloggfest, jag går på jobbintervju superbakis och får inte jobbet.
Juli 2009. Jag planerar bröllop, blir skiträdd när jag kollar True Blood, jag kommer på att jag aldrig mer kommer få ligga med en tjej och jag byter tjänst inom samma företag.
Jag har skrivit här så himla, himla länge. Jag vet inte om jag är samma person nu som när jag startade det här. Jag vet inte ens om jag är samma person som för ett år sedan. Och jag vet inte ens om det är viktigt att veta. Jag vet bara att jag älskar att det finns och att ni finns.
7 kommentarer:
Vad fint!
Startade min blogg också 2006 - och även om jag inte skriver så öppet som du (mamma läser, pappa läser, deras kompisar läser) så är det alltid så himla kul att gå igenom alla inlägg och se olika perioder av ens liv. Jag har verkligen förändrats sedan dess!
Ps. Började läsa din blogg 2007, då du precis skulle hem från Mexico och jag var i Argentina. Minns det som igår :)
det är helt nödvändigt att ha åren kvar i text. trots att alla gamla bloggar är låsta går jag tillbaka och läser, ibland nästan förundras; hände det där mig?
dig började jag läsa på orange ställe, för mååånga år sedan, och vet du, häromdagen hittade jag text som du bad mig skriva en gång; en om regn. då var jag tvungen att leta upp de andras, läsa om. hur fint som helst!
/hannah-hooct-marla.
Men, men, du ska väl inte sluta skriva?...;o(
Nejnej, inte sluta. Och det var inte meningen att det skulle bli egoboost heller, men tack för det!
Marlamedmånganamn: djävlar, har du läst så länge? Det måste innebära att jag läst dig lika länge!
Jag har också läst om Den Där Jenny jättelänge, men inte varit så bra på att ge tillbaks, varken i form av kommentarer eller egen blogg. Men läst har jag, och bra har jag alltid tyckt att det var! Heja dig!
shit, nu minns jag att jag också började läsa dig/du mig redan på lunarstorm. MY GOD.
Jag är väldigt glad att jag fick börja läsa din blogg, tror du gav mig adressen nån gång för några år sen och efter det så känns det som att jag lärde känna dig bättre än när vi faktiskt träffades. Jag är övertygad om att vi inte riktigt varit riktigt lika bra vänner utan bloggarna. Otroligt tacksam. Sluta aldrig skriva. Puss
Skicka en kommentar