Guuuuuu vad jag blev besviken när jag började övningsköra igen efter sisådär fem-sex år (minns inte ens om det var fem eller sex år sedan) och jag körde skitkasst. Jag trodde att jag kanske skulle behöva putsa lite, sen vara redo igen. Totally not true. Jag har fått börja om från början. Jag iiiiihhhhhh!:ar när jag ska svänga vänster. Och jag vill gråta när jag inte klarar att starta i uppförsbacke.
Men! Igår blev jag lycklig. Och nu när jag tänker på det lyckliga: oj, vad jag sänkt mina krav, mina tankar om var jag ligger i bilkörningen: igår fick jag köra på en stor väg. Med stor väg menas en med 50-skylt. Snart där, folk. Snart där!
Men! Igår blev jag lycklig. Och nu när jag tänker på det lyckliga: oj, vad jag sänkt mina krav, mina tankar om var jag ligger i bilkörningen: igår fick jag köra på en stor väg. Med stor väg menas en med 50-skylt. Snart där, folk. Snart där!
4 kommentarer:
Jag övningskör ju med min kille nu, och jäklar vad många detaljer det är. Jag fick dock lära mig att starta i backe och hitta dragläge i backe på vår första lektion (samt krypköra). Så jäkla jobbigt, men nu sitter det! :) LYCKA TILL TILL OSS med körkortet.
LYCKA TILL OSS!
Lycka till! I oktober kör du i USA!
Åh herregud, jag har sån ångest över det här med körkort att jag till och med får ångest av att andra människor tar körkort. Är det okej att gå i sån där fobi-terapi för att börja våga övningsköra på riktigt? Jag krypkör på nån parkeringsplats var sjätte månad och sen vägrar jag att köra igen på ja, typ sex månader. Men egentligen är det inte så svårt, visst visst visst? Kommer att gå jättebra, alltså inte för mig, utan för dig!
Skicka en kommentar