Tog ett ångestlån på banken igår. Jag inbillar mig att jag är extremt mot lån och avbetalningar, men ska vi ro det här bröllopet i land så verkar det som om vi måste låna oss till det. Men det kändes ända ner till tårna och jag vet inte om vi gör rätt. En avbetalning på tre år. Tre år, för att gifta sig? Det kommer att komma barn och jag kommer kanske inte kunna ge barnet det bästa, bästa. Det är en jobbig tanke.
Ännu jobbigare tanke är att om cirka ett år måste vi ta bostadslån om inget händer på vägen. Vi orkar inte flytta en gång om året längre. Tre miljonerslån. Det är lite mer än bröllopslån.
Ännu jobbigare tanke är att om cirka ett år måste vi ta bostadslån om inget händer på vägen. Vi orkar inte flytta en gång om året längre. Tre miljonerslån. Det är lite mer än bröllopslån.
3 kommentarer:
Det är ångest med lån, men tre år går snabbt. Och bostadslån, tja det får man väl se som en investering. Det är ju som att betala hyra, fast till sig själv. Vårt bostadslån är på 20 år.... Puh!
Lån är mycket ångest. Men ibland så kanske man måste och ni har ju jobb. Och vad det gäller barn så måste de inte ha allting och absolut inte nytt och bästa som i dyraste. Kärlek verkar det ju finnas gott om hemma hos er och klyshigt som det kanske är, det är ju det bästa, bästa!
Tror inte du behöver ha ångest. Efter vad det skriver verkar det som att både du och mannen tjänar tillräckligt bra för att ni inte ska behöva oroa er. Det finns ju väldigt många som inte alls har samma ekonomi och jag tror nog att deras barn får det "bästa, bästa" ändå. Kanske det till och med kan vara bättre så ;)
Skicka en kommentar