Är, efter elva timmars bilkörande från Savannah, framme i New Orleans. Precis innan vi svängde av, på en bro, krockade de två bilarna framför oss. På riktigt. En av bilarna kanade fyra filer på sidan och slutade vid staketet, men hade lika gärna kunnat åkt över. Stolte mannen hårdbromsade och jag skrek. Sen sprang vi ur bilen och fram till en av bilarna fem meter framför oss där en kvinna satt och stirrade och höll hårt i ratten med sin bebis i baksätet. Jag får inte i backen, jag får inte i backen! Det låg saker över hela vägen, ett paraply låg vid sidan och folk bakom oss tutade.
Vi är okej. De dog inte. Inte någon. Polisen sa att det var ett mirakel. Och jag vet vad jag kommer drömma mardrömmar om i natt.
Vi är okej. De dog inte. Inte någon. Polisen sa att det var ett mirakel. Och jag vet vad jag kommer drömma mardrömmar om i natt.
3 kommentarer:
Jag håller med dig, folk kör som GALNINGAR här. Jag är glad att ni och alla klarade sig bra. Hur var Savannah? Är det inte en fantastisk stad? Jag har aldrig varit i Charleston.. hört att det är lite bättre än Savannah!
Urk! Men man kanske får en chock i sån situation och glömmer? Dock är körkorts-tagande ett skämt i USA. Hur lätt som helst. Har ju bott där, så jag vet... Läskigt är vad det är!
Charleston är en mindre och sötare variation av Savannah - älskade båda!
Har hämtat mig efter olyckan, men har fortfarande bilden av den stora pick upen som kastas upp i luften och sen åker över vägen. Usch, usch, usch!
Skicka en kommentar