Den där om hur vi gör Södern

När jag var tio, eller så, såg jag Filmen som sen skulle bli min favoritfilm. Borta med vinden. Jag ville vara Scarlett, jag ville bo på ett plantage (jag fattade inte riktigt det där med slavar), jag ville rida och jag ville gå runt i roliga klänningar. Ända sedan dess har jag fantiserat om, och velat bo i, Södern. Nu har vi kört genom (sedan DC) Virginia, North Carolina, South Carolina, Georgia, Florida, Alabama, Mississippi, Louisiana och jag älskar det så förbannat mycket.

Jag älskar att folk är lika trevliga som man tror, att de pratar som Sookie Stackhouse när de säger now walk away so I can take a look at that ass!, att de kallar dig baby. Jag älskar att det är som jag tror och att jag samtidigt är skiträdd för att vara här.

Jag önskar att vi hade mer tid här. Vi var två dagar i Williamsburg och nja, det var ju okej, ett mini-Skansen, men inget jag skulle åka tillbaka till. Vi var en dag i Outer Banks, jag skulle vilja ha en vecka. I Outer banks finns vilda ponnys och det har levt pirater där. Vi spenderade en dag i Charleston. Jag skulle vilja ha en vecka. I Charleston finns världens godaste räkor och världens sötaste hus. Charleston är som en karamell. Vi spenderade en dag i Savannah. Jag skulle vilja ha en vecka. I Savannah finns blixtar och regnoväder. Det finns världens bästa guideturstjej som styr sin häst Hank med röstkommando easy! Woow, Wow!. Hank ser även när det blir grönt vid övergångsställen. Savannah har även en restaurang med spöken och romkällare där maten inte är så bra, men det gör inte så mycket.

Och det är så jobbigt, för jag vet att vi antagligen inte kommer att återvända. Man åker liksom inte till Södern. Man åker till NYC eller LA eller LV. Man åker till bokstavskombinationer. Det är synd. För Södern - jag älskar dig!