Den där om hur vi gör Virginia

Vi sitter och äter pasta: min är bättre än hans och den får mig att tänka på julen som vi Samtalar. Om barn. För vi har inte haft en färdig plan, vi har aldrig färdiga planer. Och han frågar om jag inte kan slarva lite med p-pillerna och jag ler och måste vara vuxen, så jag skakar på huvudet. Det blir inga barn nu. Inga planer på barn i alla fall och inget slarvande. Han vill vänta några månader, jag säger ett år.

I Virginia åker vi till Shenandoah national park och kör genom det på fyra timmar. Ibland är det så dimmigt att vi inte vet om vi är ovan molnen, eller om det faktiskt är vanlig dimma. Det är himmelskt. Åk dit!

I Virginia åker vi även till vingårdar och provar vin och kör därifrån i bil, för det är så man gör. Det går inte på något annat sätt. Vi äter så djävla mycket och ganska dyrt. Vi åker till mini-Skansen aka Williamsburg och stannar två nätter och önskar att vi stannat en. Människor imponeras över att vi kört från Maine och tipsar oss om Savannah och vi nickar: vi ska dit. Vi köper för mycket vin, men det är inte så dyrt, så det gör inget. Vi kör vilse i Charlottsville och jag börjar gråta: är trött och har så djävla ont i min axel där jag fått en infektion i ett sår. Infektionen kom i New York City och har vuxit sig stor som en halv golfboll. På ett hotell senare på kvällen rengör Stolte mannen såret som spricker och det väller ut var. Jag kräker på toaletten och Stolte mannen tittar bekymrat på mig. Sen gör han bandage och ligger vaken halva natten. På morgonen ser det bättre ut.