30 juni 2011

Den där om att byta tjänst från att chefa till att bara vara... vanlig

När jag kommer tillbaka från anställningsintervjun så frågar en kollega om hur det var. Jag säger att det var perfekt. Jag vill ha det här jobbet. De hade inget bubbelvatten utan bara kranvatten, fikarummet kändes som ett fikarum på en högstadieskola och lönen var så djävla dålig, men stämningen! Stämningen var som om någon feng shuiat hela arbetsplatsen, masserat tusen små kattungar till gemensam spinnorgie och efter detta tänk hundra doftljus med lavendeldoft. Jag hörde hemma där. Jag var Enya. I nirvana.


Och den andra kollegan som sökt samma jobb snabbchattar att jag måste komma till köket och hängandes över köksön så berättar jag om tjänsten och vad hon bör tänka på. Hon säger tack och frågar varför jag hjälper henne, när vi är konkurrenter och jag rycker på axlarna. För att kvinnor som hjälper varandra dansar ihop i himmelen svarar jag. Jag tror inte på tystnad och missunnsamhet, jag tror på det här. Jag tror även på att den personen de verkligen vill ha kommer att få tjänsten. Plus att jag skrutit om att jag är en a-människa efter att ha gjort personlighetstestet inför intervjun och fått högsta poäng, så jag känner att jag behöver lite bättre karma.

1 kommentar:

Anonym sa...

Heja dig! För att du söker nytt och för att du är så bra under tiden.