Hej,
vet inte om du läser min blogg, men jag finns i din länklista och här finns jag: http://jagjenny.blogspot.com/.
Jag är också gravid (vecka 13, har ej outat mig i bloggen än) och ditt senaste inlägg "De värsta veckorna i mitt liv" har precis fått mig att gråta floder på jobbet. Tänkte bara skriva det. Att... tack. Jag behövde lite verklighet och inte bara gulligull, jag är gravid och fluffig och rosa och 19 år och tror på livet, som det är på vissa bloggar.
Jag har inte tagit några tester (vet inte varför, jag bara sa automatiskt nej när de frågade) och lever nu i någon slags limbo, där jag inte ens vet om ifall barnet lever eller om jag ens är gravid (alltså det är jag ju, men det känns så... inte overkligt, men bortglömt på något sätt). Nu vill jag ju inte att du ska vara olycklig utan glad och ha ett friskt barn, men det kändes bara skönt att någon annan hade andra VERKLIGA känslor.
Kram på dig, Batman och hela den övriga familjen.
Jenny.
Varför bad jag inte om alla tester som finns? Varför? Jo, för att barnmorskan sa att jag inte var i riskgrupp och för att... jag vet inte. Efter att jag sa nej (och Stolte mannen tänkte okej, fast jag hade velat...) så pratar alla om NUPP-test hit och tidigt ultraljud dit. Jag som är skitstark och alltdid säger vad jag tycker och kräver av sjukvården, jag sa ingenting.
1 kommentar:
Du fick mitt svar på mailet väl? Hoppas det. Jag svarade i alla fall, men min hjärna är typ preggomos och mycket glömsk, så jag hoppas att jag också fick i väg det.
Och det där med nupp-testet, i efterhand ångrar jag nästan att jag gjorde det, eftersom det orsakade så himla mycket oro och skit.
Skicka en kommentar