Stolte mannen (som jag kallar Cookie egentligen, där ute i verkliga livet) har köpt första grejen till vår bb-väska. Han har köpt fingerfärg. Jag förstår hur han tänkte. Men jag tror inte att barnmorskorna kommer att göra det när de kommer in morgonen efter födsel och Fimpen ligger alldeles grön i sin lilla plastlåda. Eller med amerikansk fotbollsstreck under ögonen.
Det fattade inte de jag går på kurs med heller, när jag berättade och skrattade så tårarna rann.
Du, exakt sån där färg har vi hemma i ett skåp! Den köpte solrosen samma vecka vi kom hem från BB. Sen förevigade vi cheetahns å våra tassar med avtryck på canvasduk. Hand var dock ej att tänka på. Ungen kunde absolut inte sträcka ut fingrarna, sära å få till nåt snyggt. Så vi tog fötterna! Även det var lite svårt men till slut fick vi till det. Så ett tributeinlägg till Fimpen: http://devilwomen.blogspot.com/2011/11/fingerfarg-bebis-sant.html
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
3 kommentarer:
Du, exakt sån där färg har vi hemma i ett skåp! Den köpte solrosen samma vecka vi kom hem från BB. Sen förevigade vi cheetahns å våra tassar med avtryck på canvasduk. Hand var dock ej att tänka på. Ungen kunde absolut inte sträcka ut fingrarna, sära å få till nåt snyggt. Så vi tog fötterna! Även det var lite svårt men till slut fick vi till det. Så ett tributeinlägg till Fimpen: http://devilwomen.blogspot.com/2011/11/fingerfarg-bebis-sant.html
Sötaste!
Fint.
Skicka en kommentar