07 november 2011

Den där om stabilitet

Josefin kommenterar att Jenny, det känns som att du är glad, lugn och stabil. Jag vet inte om det stämmer men det strålar verkligen harmoni och frid genom dina inlägg.

Och jag blir alldeles... men va? jag? För jag känner mig inte som den lugna och stabila, även om jag vet att jag faktiskt blivit sådan nu. Jobbet jag har nu fick jag delvis för att de tyckte att jag verkade så lugn och jordnära. Och folk som inte känner mig så bra, eller som träffar mig nu säger att jag är eftertänksam och stabil.

Och det är skitkonstigt, för jag identifierar mig fortfarande med den där tjejen jag var fram till 2007, ungefär. Då var jag hej babberibba! och dramadrottning. Syntes och hördes och flaxade omkring. Inte direkt osäker, för jag har alltid varit ganska säker på mig själv.

Jag tror att det kanske är Stolte mannen. Jag hatar folk som säger att ens partner får en att ändra sig, för jag vet inte om det alltid är så bra, att man måste bli en ny person bara för att man träffar någon, men i mitt förhållande med ex-M så tvingade han mig att bråka, tvingade mig att vara oharmonisk. Stolte mannen bråkar aldrig. Vi bråkar aldrig. Jag har blivit stabil, antar jag. Men jag blir lika förvånad varje gång någon säger eller skriver det till mig.

3 kommentarer:

josefin sa...

Det där med att förändras på grund av sin partner..jag tror inte att det måste vara dåligt. Förvisso finns det alldeles för många exempel på förhållanden där en person anpassar sig och det bär ju oftast inte med sig så särskilt bra saker. Dock tror jag att man i ett förhållande lär känna en människa på ett helt annat sätt än i dom flesta andra relationerna och man tvingas att förstå saker man tidigare inte ens varit medveten om funnits till. Där finns en jävla massa kunskap och lärande att hämta, jag tror att det är det som händer..man lär sig och utvecklas, med hjälp av andra. Att förändra en människas person är en helt annan sak än att utveckla den.

Den där Jenny sa...

Absolut. Man förändras ju av arbetsplats, ny stad, vänner, så varför inte partner. Det jag menar är mest... att bli en helt annan person när man blir ihop med någon, det tror jag inte på.

josefin sa...

Nä, där är jag med dig så klart. I grunden tror jag att man är samma person och om någon får en att mecka med det..då blir det farligt. Konsensus wiho!