Jag har sedan gymnasiet kunnat luta mig mot att jag är ganska smart. Eller i alla fall känt mig smart. På högstadiet var jag den som fick dåliga betyg och som lärarna tjatade på för att "jag vet att du kan bättre", men på gymnasiet vände det.
Tills nu. Jag har blivit fru fummel och korkad. Jag kommer inte ihåg matlåda, mitt personnummer, tappar saker (tre glas den här veckan), glömmer bort saker om jag inte skriver ner dem. Jag hatar det. Jag har tappat mitt intellekt. Och värre blir det. Amningskorkad. Ser inte fram emot det.
Tills nu. Jag har blivit fru fummel och korkad. Jag kommer inte ihåg matlåda, mitt personnummer, tappar saker (tre glas den här veckan), glömmer bort saker om jag inte skriver ner dem. Jag hatar det. Jag har tappat mitt intellekt. Och värre blir det. Amningskorkad. Ser inte fram emot det.
5 kommentarer:
Tror amningshjärna är en myt! Man är ju aldrig så smart som när man tar hand om en yttepytte-ny liten människa!
Vi kör på det. Smart och ofumlig, vill ej tappa mitt barn i köksgolvet.
Oh yes! Det blir "bättre" :) Jag var totalt jävla meningslös på jobbet de sista månaderna.
Haha, det får mig att minnas min kollega som "tappade bort" bilnycklarna medan hon körde bilen. Jo, förvirrad är milt sagt!
Åh. Jag har nu även gått runt med mina glasögon på och samtidigt letat efter dem.
Skicka en kommentar