Den där om att falla genom

Vi var sjutton och skröt om hur smarta vi var medan vi föll genom småmaskiga hål av naivitet och dumhet. Vi stod på toppen, i de främsta leden och skrek jag går på gymnasiet! jag är på toppen av mitt livs karriär medan vi hånglade med killar som var Mogna och Äldre än de jämnåriga killar vi växt upp med, som vi sett gå genom målbrottsdalar och lemmars växande, när de växte om oss i högstadiet och helt plötsligt gick från att vara fem centimeter kortare till en halvmeter längre. Jag upptäckte en glädje och stolthet i att vara duktig i skolan som jag inte florerat i sedan lågstadiet. Det var kul att vara bäst i klassen, det kunde vara tufft igen. Jag jobbade mycket då som nu med kickar, att få mvg var min nya kick min nya drog.

Vi tröttnade på att sno centiliter från våra föräldrars whiskeyflaskor som vi hälde över i gamla PET-flaskor och sen dricka tillsammans med öl medan vi höll andan och hulkade. Vi hade gjort det i tre år nu och kanske att någon av oss redan hade börjat kunna övertala sin mamma att det var dags att köpa ut en flaska vin. Till tjejmiddagen. En flaska vin till fem tjejer. Bara det att om alla sa detta till sina mammor så hade vi helt plötsligt fem flaskor vin. Det var på den tiden när vi precis hade slutat att fasta från onsdagen fram till helgen för att "bli smala" tills vi skulle gå ut. Vi hade börjat trycka upp tungan i gommen för att få ett smalare ansikte på fotografierna. Vi trodde att vi hade hittat den hemliga formeln, det heliga gralen till hur livet fungerade och samtidigt: herre Gud vad lite vi kände till och visste om.

På torget satt alkisarna i givakt på parkbänkarna. En dag kom vi på att de kunde köpa ut till oss om vi även gav dem femtio spänn till en flaska Rosita. Som sagt: den heliga gralen, vi hade hittat den. En dag kom vi över två liter hembränt i två gamla coca-colaflaskor. Det var jag och en av mina bästa kompisar som gick hem till honom en följde med in den andra stod utanför ifall något skulle hända. Sen eldade vi under en sked och bestämde oss för att lågan hade helt rätt färg utan att komma ihåg om den skulle vara röd eller blå. Sen satt vi i en park med våra Marlboro röd (jag) och våra Marlboro light (hon) och drack rom och cola, utan rom, men med hembränt. Vi hade trillat så långt ner i det där småmaskiga nätet att vi inte ens kunde se toppen hur gärna vi än velat.