27 maj 2012

Den där om fem månader

Hej Fimpen,

igår fyllde du fem månader och vi spenderade dagen på din farmor och farfars lantställe där din pappa planterade chilin som jag sått åt honom och jag sådde bönor, morot och satte kålväxter i jorden samt vattnade mina jordgubbsplantor. Jag kan se dig framför mig nästa sommar, då ska du sitta mitt i det där jordgubbslandet med jordgubbsrött kladd upp till ögonbrynen och le med solsken i blick. I år är de där jordgubbarna bara mina (och antagligen dina kusiners och fåglarnas), men nästa år då är de dina.

Idag är det mors dag min dag min första och detta firade vi med att du gav mig sovmorgon ända till klockan åtta. I normala fall vaknar du mellan fem och sju. Nu ligger du bredvid mig i soffan och sover igen. När du vaknat ska vi åka ut till Djurgården och träffa mina vänner. Din pappa sover också för han har jobbat natt.

Utvecklingen du har gjort sedan du var fyra månader är enorm. Vi är lite ovana vid att det händer nya grejer varje dag, du utvecklades lite långsammare dina första tre månader, antagligen för att du var för tidigt född och hade kolik. Du var nog för upptagen med att ha ont och vara liten. Men nu! Sedan sist har du lärt dig att suga på tårna, rulla runt från rygg till mage, du har skrattat två gånger, en gång när din morbror Lillebror lattjade med dig. Du älskar att stå upp och kan stå med lite stöd. Du sitter nästan, fast ofta sjunker du ihop som värsta yogaren och ligger med överkroppen över dina ben och suger på fötterna. Du sträcker dig efter saker och vet vad du gillar och inte gillar (din lekapa och plastpåsar: mycket kul!). Du är väldigt bestämd och verkar ha en jävla humor och även ett jävla humör. Du har även börjat ta ut nappen ur munnen och bli ledsen när du märker att du inte har nappen i munnen längre. Då får man sätta in nappen igen och så tar du ut den och så går det hela i en ständig loop.

Du hatar att somna och när du är trött är du den största plågan i världen. Folk har frågat om du slagit dig, eftersom du tjuter så högt. Då får man skratta lite nervöst och säga att du bara är lite trött. Kan vi bestämma att det bara är en fas och inte den du är? Fint, då säger vi det!

För några dagar sedan låtsasgrät din pappa och då blev du helt förtvivlad. Det var det finaste din pappa varit med om. När jag provade samma sak så sket du i det och pratade bara på och log. I helgen gjorde du din första riktiga vurpa då du trillade från stående rakt ner på huvudet. Smärtan i mig då, jisses! Jag har hört att man ska bli mer blödig som förälder, men det här var ju löjligt. Du tog sats från tårna, man såg hur du drog in luft för att kunna skrika och jag var tvungen att gå bort en bit från de andra på filten i parken och samgråta med dig. Lova att inte göra dig illa mer igen, okej? 

Vi har även varit och hälsat på mitt jobb där de tyckte att du var fantastiskt söt. Jag försökte äsch då! men samtidigt pös mitt modershjärta av stolthet. Du, tillsammans med din far, är det finaste jag äger.

Jag är din mamma. Jag är din mamma! Ibland tittar jag på dig och det slår mig, det här är inte bara en unge som jag har plockat upp från random gathörn, du har faktiskt legat i min mage. Du har ärvt mitt bebishumör. Du är en del av mig.

Dig ska jag älska resten av mitt liv.

8 kommentarer:

Matilda sa...

ÅH så fint!

Caroline sa...

Din fimp och min klimp verkar ganska lika varandra. De inledde tiden på jorden med att skrika... Och så det där med att hata att sova, å så länge han höll på med det. Vi tryckte ner honom i sängen. Folk kom med sina tips om hur vi skulle göra när han ägnade hela restaurangkvällen, museumbesöket, sommarpromenaden, med att skrika. SKRIKA.

Jenny M sa...

Åh så fint skrivet. Och visst är han dundersöt din fimp. :-)

Matilda sa...

Det här var så fint! Det finaste jag läst på länge.

Den där Jenny sa...

Caroline: Säg att det går över, please!

Emma sa...

Och där tutade jag en liten skvätt!

Colombialiv sa...

Men alltså! Så himla fint!

Jennie @ Jennialiskt.se sa...

Åh <3