Jag ligger i sängen i Lillebrors lägenhet. Fimpen ligger i sitt babygym på golvet och Stolte mannen sitter på en stol och tittar på fotboll. Jag har sagt att jag ska sova i två timmar nu, men kan inte. Så får jag en kommentar på min blogg, från Johanna. Kram skriver hon och mina tårar börjar rinna.
Stolte mannen vänder sig om. Gråter du? frågar han och jag tillbakasvarar nä. En liten kommentar, men precis vad jag behövde där och då.
5 kommentarer:
Tänk vad en liten kommentar kan göra, jag som är så dålig på att lämna dem. Men jag hoppas du ser ljuset i tunneln, för ni är värda ett break nu.
Jag håller med Alfva, gud vad ni är värda ett break!
MEN, så himla glad jag blir. Kände mig helt otillräckligt och kom inte på något vettigt att skriva, mer än att ge en digital kram. Kramar är ju alltid bra liksom. Vad fint att du fick den just när den behövdes!
<3
En kram kan göra så mycket mer gott än många förstår!
Jag förstår dig verkligen. När vi bodde med allt vårt bohag i sovrummet. Inget kök och ingen toalett eller duschs om funkade. Då ville jag bara gråta och skrika könsord om hela vår pissiga jävla tillvaro. I några sekunder emellanåt försökte jag tänka: ja men alltså vi har nånstans att bo jag är så tacksam för det och vi har mat osvosv men sen igen: JAG HATAR RENOVERING jag HATAR fuktskador jag hatar att vara på ikea fem dagar i veckan och ändå aldrig bli klara och sen ändå behöva åka till typ krauta och bauhaus och nån jävla badrumsaffär också. Men sen när det är klart: oj vad man smälter ner som en liten smörklick i solen då. Man kan ligga och gråta av glädje på badrumsgolvet till exempel. Hoppas det blir klart i ilfart och mycket snabbare än nån trott i er lägenhet!
Skicka en kommentar