20 september 2012

Den där om parantesklag

Nu kommer klag. Jag hatar klag, så se hela det här inlägget som en parantes.

Klag:

jag har feber och är sjuk
Stolte mannen har feber och är sjuk
Fimpen har feber och är sjukast.

Ungar som är sjuka ska sova, det säger regeln
vår unge kryper runt med snor i hela ansiktet (vet ni hur mycket snor bäbisar har? mer än vuxna, jag torkar och torkar, men det rinner nytt på en gång) och gnäller som fan
ähhhähähähäh ä  ä låter han.

Vid frukosten i morse som tog tre år att göra för att vi alla behövde pausa och andas mitt i så spräcktes ett glas över hela bordet
det kom glas i smöret
på Fimpen
och värst: på Stolte mannen.

Ja, det var ju inte hemskast, hemskast hade ju varit på Fimpen men på Stolte mannen grävde sig glassplittret in i ansiktet och han blundade och skrek att det kommit i ögonen
så jag höll i unge som skrek 
och en man som skrek sprang in i badrummet blödandes.

Snälla, ge mig sömn.

6 kommentarer:

Miss Baglady sa...

usch ja vi hade några sånna dagar i början av veckan. icke önskvärda. och du. man får klaga emellanåt. det är faktiskt lite jobbigt ibland.

Quercus sa...

DET ÄR BARA EN FAS! ;)

Kram och krya på er, kära ni.

Jenny sa...

Tack. (Nu har han bajsat på golvet också.)

Colombialiv sa...

Man får klaga. Stackars!
Kram.

egoistiska egon sa...

Ja, klaga på. Det behöver man. Kram!

Johanna sa...

Å herregud. (!)

Alltså man får klaga.