Den där om att jag ser döda människor

Jag log och vände mig bort från henne och drog in luft genom munnen, skickade det djupt, ut genom näsan. Tog min ölflaska, drog bort lite av etiketen och gick bort till honom. Let the show begin.

"Hej, vi har inte träffats, Jenny heter jag (snälla gilla mig, gilla mig!)" Och han var faktiskt ganska så snygg, på ett sånt där vanligt sätt, lite sådär "hej, jag heter Fredrik, har spelat fotboll och var ganska poppis på gymnasiet, där jag fick helt okej betyg". Ingen som knullar dig hårt. Eller kanske precis typen som knullar dig hårt.

Vi pratade i alla fall ett litet tag och egentligen hade jag honom där jag ville ha honom. Jag hade honom fångad i tittaunderluggblicken, fast i duberättarsåroligtfnisset, insnärjd i tittasomjagrörminahänderöverbröstet, fascinerad över slickandet över läpparna. Så jag vet inte varför.

Jag frågade om jag fick titta på hans händer och han gav dem till mig med ett leende. Jag tittade på dem och vred och vände och kände och smekte och sa "du är född i mars, din favoritfärg är grön, du gillar musik väldigt mycket och din flickvän dumpade dig för ett halvår sedan. Efter det har du bara haft one nights och du känner dig ganska ensam." Och han tittade tvivlande på mig och frågade hur jag kunde veta det. Och jag sa förlåt och att jag inte brukade göra det där första gången jag träffar folk, men att jag kan se saker. I see dead people. Han ursäktade sig för att gå på toaletten och jag gick till köket, säker på att han skulle återvända.

Han kom tillbaka. Och berättade att han hade pratat med sina kompisar, men att de inte hade berättat för mig om honom. Jag svarade att jag visste. I see dead people. Han frågade vad mer jag kunde se. Jag tog hans händer igen och sa att han ville flytta utomlands, att han pluggade ekonomi (vilket inte var så svårt att lista ut, eftersom han berättat det tidigare), att han helgen innan det varit i Köpenhamn.

Och jag borde ha slutat där. Jag borde ha lett mot honom och sagt något fånigt som att "och nu vet jag att du vill kyssa mig!" men fan, ibland, och inte bara ibland, utan oftare, så går jag för långt, så jag sa att jag var tvungen att vila lite, eftersom det tröttat ut mig. Och han erbjöd sig att köra mig hem. Så att säga. Och jag tackade ja och sa att jag bara skulle säga hejdå till min kompis.

Jag gick fram till kompisen och viskade till henne att "tack för informationen, han gick på det. Vi ses imorgon!" Och ja, sen den natten (då jag hade ett djävla meck att inte avsöja mig själv) är jag känd för att ha mer än en talang i vissa kretsar i Lund.