Den där om tvåtusensju

Men alltså. Tvåtusensju. Jag är lite tveksam. Antagligen mest för att jag, av någon anledning, inte gillar siffran sju. Jag känner på mig att tvåtusensju kommer att bli ett ganska dåligt år. Det är det här året jag måste växa till mig och växa upp och skaffa en riktig pojkvän som vill gifta sig (så småningom), för annars så kommer jag bli en gammal hagga som sitter ensam och utan ungar och som min bror och hans familj måste hälsa på/bjuda in varje julafton, och barnen kommer att ogilla mig och gnälla över att "måste vi hälsa på Jenny? Hon är så trååååkig!" och jag kommer sitta ensam och det enda jag kommer att höra är en sån där klocka som låter högt och ibland har jag på radion, på P2, för att inte känna mig ensam.

Och runt 2052 så kommer mina kompisar börja ringa igen, för då har deras män dött och då kan de börja umgås igen. Och då kommer vi mest klaga på lårbenshalsar och vilken skit de spelar på P2 och sen kommer vi doppa kakorna i kaffet (jag tror att jag har börjat dricka kaffe då. Börjar nog runt år 2017, i ett desperat försök att förändra mitt liv) för att de inte ska vara så hårda mot gommen och bitar kommer trilla ner i kaffet och det kommer bli sådär äckligt i kaffekoppsbotten, men det kommer vi inte att se, för vi kommer vara halvblinda hela hopen.

Och tvåtusensju kommer bli det året då jag måste välja mellan Bangkok och hund (och stanna i Sverige), men eftersom det händer en massa blodiga grejer i Bangkok just nu, så kommer jag inte få åka, så jag kommer nog stanna i Sverige och köpa mig en lägenhet söderomSöder i Stockholm, och där kommer jag bo med min lille jycke och kanske en katt med, så att de kan få leka när jag är upptagen med att knulla runt och få klamydia och en ny pojkvän som vill gifta sig (så småningom).

Jamen... gott nytt år på er då!