När man reser någonstans i det här landet, med långfärdsbuss, så måste man uppge sitt för- och efternamn. Eftersom mitt efternamn är så jekla svårt att uttala (plus att jag har en mental ålder av/på fem) så brukar jag uppge andra efternamn än mitt eget. Det började med Jenny Lingon. Sen avanccerade jag. När vi, häromdagen, var och köpte biljetter för vår fjortontimmarsbussresa till San Cristóbal i södra Mexiko hette jag Jenny von Näbbgädda. Jag satt och småfnissade åt det hela vägen hem på tunnelbanan.
8 kommentarer:
Fan vad roligt! Speciellt om man föreställer sig att någon ska försöka sig på att spansksvensk-uttala det.
haha! du bäst!
jenny af piruett, du är mig en rolig tösabit.
hahaha underbart!
Busigt, busigt! Varför inte:
Jenny Knullaridighårt-Ochlänge?
Haha, vad härligt att läsa om alla mexikanska tokerier! Var där i somras och brukade säga mitt förnamn bara när jag köpte biljett. Oftast blev jag raskt omdöpt till J. López. =)
P.S. San Cris-länken funkar inte.
HAHAH :D
Christina och Jimmy: Tror jag gillar piruett bättre. För det andra stämmer ju inte alltid. Fast det behöver vi inte berätta för folk.
Puman: Hmmm... den funkar hos mig? Och Jenny verkar vara ganska lätt att säga, tydligen heter en del Jennifer här, och förkortar det med Jenny.
Skicka en kommentar