Den där om släkten

Jag minns första gången M möte min släkt. Vi hade varit tillsammans i ett halvår och flyttat ihop nästan ett helt år tidigare och jag var lite irriterad för att min moster hade sagt att killar och tjejer inte kan bo ihop utan att knulla (okej, inte de orden direkt). Jag hade blivit så irriterad att jag tvingat M att skriva på ett kontrakt där det stod att vi bara skulle vara kompisar och bevisa för världen att killar och tjejer visst kunde vara vänner. Det året, ungefär två månader efter att han hade flyttat in, lät jag ändå honom stoppa in den och han lät mig stryka över hans bröst.

Första gången M möte min släkt var på min kusins bröllop. Han hälsade på alla, hade problem med att förstå min farfars skånska, dansade loss med min bror och alla mina yngre kusiner och höll min hand. Jag slängde ögonkast mot honom hela middagen och mina känslor, röda som eld, måste ha känts ända bort till honom. Jag förklarade hela tiden medan vi var tillsammans att jag hade hoppat över den där nyförälskelsen och gått direkt på Stora Lugna Kärleken, men nu i efterhand, när jag tänker tillbaka så vet jag att jag även var nykärochförälskad i honom. Jag kunde sitta på lektionerna och tänka på hur han strukit mig över håret och blåst mig i örat natten innan och bli alldeles pirrig i kroppen och kunde inte koncentrera mig eller sitta still.

På bröllopet log hela jag mot honom och vi smög undan och viskade i hörn och jag kände mig precis som jag antar att mina äldre kusiner känt, när mina mindre kusiner kom på oss och sprang iväg fnissande. Han var min utställningshund. Jag visade upp honom och han svansade efter mig, precis som jag svansade efter honom och min mamma log mot oss och när jag satte mig ner bredvid henne så skrattade hon mot mig och jag tror att hon såg tydligare än jag hur förbannat kär jag var.

Han var lite förvirrad och förskräckt, han umgicks inte så ofta ens med sin familj, medan jag växt upp med nästan alla mina tjugitre kusiner och träffat hela min släkt så ofta vi kunnat. Min faster var som min mamma och till min farbror kunde jag skrika att han var en djävla gris när han slängde mat på mig. Jag visste hur alla mina kusiner såg ut nakna, eftersom vi alltid badade tillsammans i sjöarna runt vårt släkthus och när det var vinter visste man vem man skulle kasta snöbollar på, för man visste vem som sprang snabbast och kramade de minst hårda snöbollarna. Jag kunde spotta ut maten i varje hus utan att skämmas, när de berättade att jag åt kanin, och de förstod att jag inte ville äta upp något som var sött. De visste vilket djur jag ansåg var söta och gav mig (nästan) aldrig kanin, hare, lamm eller kalv, eller så gav de det till mig och sa att det var gris, men absolut inte en grisbebis, eller min favoritgris Arne, som underligt nog levde i ungefär tjugi år, även om han varierade i omfång ganska ofta.

Alla i vår by visste vem vi var, eftersom det bara var vi som hette som vi heter i efternamn och varje år någon började i skolan så log läraren (eller snörpte på munnen, beroende på vilken unge som gått i hennes klass året tidigare) och berättade att hon hade haft en annan H-unge året innan. Och min faster är präst, och var en av de första som vigde homosexuella på kyrkotrappan i Skåne, och en av mina äldre kusiner polis, och pappa och min farbror var fotbollstränare och sjunger i kyrkokören, så det gick liksom inte att unvika vår H-släkt.

Och mellan Taube och 2 Unlimited så drog min faster iväg mig och viskade i mitt öra att han var förbaskad stilig, M, och jag log så där djävla stort och svarade att jag visste.