Den där om dubbelbröllop

Jag och min pojkvän ska gifta oss nästa sommar. Det har jag och några kolleger bestämt, så han vet inte om det än. Vi ska görat samma dag som Vickan och Danne, sen ska vi åka typ femtio meter efter dem i deras parad genom stan i en trampbil, vinka åt folket och låtsas att de är där för vår skull.

Min kollega trodde att det var okej med femtio meter efter Vickan och Danne - inte för nära för att vakterna ska spöa en, men ändå tillräckligt nära för att folk inte ska ha hunnit gå än, ni vet antiklimaxet som kommer när man står och väntar i nån timme på något, sen åker det förbi och man hinner hejaheja! två gånger, det är över, men man vill inte riktigt gå och äta en kanelsnäcka än? det kommer vi att utnyttja.

Bara de inte snor vår kyrka, tror att jag ska ringa och boka redan nu.

Den där om min liggalista

Här är mina frikort för dagen. Observera för dagen. Imorgon är det söndag och då känner jag nog inte så mycket för rocknrollsex, då tar vi nog någon mjukare:













Anders Wendin/Moneybrother













Thandie Newton, fast bara under ER-tiden.













Meg White från the White Stripes













Katie White från the Ting Tings. Fast hon måste faen lära sig att stänga munnen nån gång, det måste man kunna, även om man har stora tänder.










Ryan Gosling

Den där om att varje dag är som en fredag

Jag småspringer fram bredvid hans sida: nytränad lite fuktig vid tinningarna av duschen vita sneakers för vem orkar ha på klackar? och Stockholm snöar/det snöar på Stockholm och hans hand letar sig in i min vante, drar lite i mig skynda dig baby!

Där inne står vi längst bak, vid baren och dricker en två tre öl och jag lutar mig mot baren, lägger hakan på armen och hans hand i nacken medan Prinsess är klart bäst på scen och jag sjunger med i

Trudging slowly over wet sand
Back to the bench where your clothes were stolen
This is the coastal town
That they forgot to close down
Armageddon - come armageddon!
Come, armageddon! come!

Och när det är slut står Romeo bredvid oss i baren och en blond tjej äter upp honom med sina armar, och Stolte mannen är gladögon och viskar ska jag prata med honom? och jag hoppar upp och ner och piper du måste du måste! Så han går fram och säger great show, man! och jag blir pipglad och ivrar vad svarade han? vad svarade han? kändiskåt som jag är, men oftast inte låtsas om.

Vi leker vi tetris med våra magar. Han vinner för han är längst tills jag hittar en ölback som jag hoppar upp på.

Senare sitter jag på en stol och oroar mig över hur djävla trött jag kommer att vara imorgon, klockan gryning när jag ska gå upp och min pojkvän dansar runt på dansgolvet med världens vackraste fylleleende på läpparna. Han är mitt bland alla och snurrar och är vackrast i världen och en kille kommer fram till mig, men jag bara gladskakar på huvudet, för där, mitt på golvet, snurrar han och hans rödrutiga skjorta lyser ikapp med hans leende och på vägen hem luktar han mig i nacken och

jag
är
världens
lyckligaste.

Den där om att inte kunna vilja vara ett gult plastförkläde

Ungefär samtidigt som jag läser Inte skyldig nån nåts inlägg om att nöja sig eller icke landar det ett mail i min inkorg, sen ligger det där och vrider sig i ångestplågor.

Jag läser det och magen liksom växer utåt, blir svart av allt ledsamt, för

Du är en helt ny person och jag känner jag inte så mycket för den här nya personen, men jag tror att den gamla personen finns kvar där inne och jag hade hoppats att den fick komma fram i alla fall någon gång.

För vad svarar man på något sådant? Hur förklarar man med rena, raka linjer att man inte längre kan vara den personen som man var när man växte upp, för... vem är det egentligen? Likadan hela livet? Och hur förklarar jag att samtidigt som jag föräldrats jättemycket är jag fortfarande precis samma?

För hon, den där gamla, underbara, verkar tro att jag förnekar min uppväxt, hatar den och stället jag kommer från, när det är den och det som gjort mig till den jag är. Jag skulle aldrig, aldrig vilja flytta tillbaka. Det är inte längre jag, jag skulle inte längre utvecklas. Men det betyder inte att jag inte längre älskar det som var.

Skulle jag flytta tillbaka skulle jag hämma mig själv, bli en morgontoffel, en ikeasoffa, ett gult platsförkläde. Och det är inte det att jag tror att de lever ett sämre liv eller är mer olyckliga än vad jag är, de lever bara en vardag som är helt olik min.

De förstår inte det där. Mig. Hur jag kan leva så långt ifrån mina föräldrar (ångestposten nummer ett: att mina föräldrar inte kommer att vardagshänga med mina barn, hämta dagis, äta kanelsnäcka, se mjölkmustasch), i en så stor stad. Hur jag kan vara lycklig här, att jag inte ska flytta hem igen. Hem. Hem?

Men hur tusan förklarar jag det?

Den där om änglar i Groznyj och halva gula solar

Men helvete!

Jag har typ ett nyårslöfte det här året (har egentligen skitmånga, men har glömt bort alla) och det är att jag inte får köpa fler böcker innan jag läst de jag har i bokhyllan. Jag har skitmånga i bokhyllan och jag vet att jag kommer att gilla dem.

Men helvete, vad ska man göra om man går på Götgatan och ser att det är bokrea på Pocketshop? Jo, man ska bara gå och titta lite. Så jag gick och tittade lite. Sen la jag ner påsen med de nya böckerna i min väska med träningskläderna, så att jag inte skulle se dem. Skämsböckerna.

Och när jag kom hem la jag dem bakom mina andra böcker. Då räknas de inte.

Den där om en bonusbild på när jag har bundit fast min pojkvän vid spisen

Observera! Han har tillräcklig replängd för att kunna nå till att diska! (Bara ett tips liksom). Han undrade efter detta hur han skulle komma loss, jag sa att han lika gärna kunde ta av sig byxorna, för nu var det dags för honom att bli påsatt.

Den där om att min mamma älskar mig mest av alla barnen i sandlådan

När min mamma fick ett foto av mig där jag har mina nya glasögon på skrattade hon så att hon grät sen ringde hon upp mig och berättade att jag var lika ful som henne när hon gifte sig i sina sjuttitalsbrillor.

Den där om att hata Jenny Schecter

Få personer irriterar mig så mycket som Jenny i L-word gör. Jag har givna hatkaraktärer i olika tv-program: Spencer Pratt från the Hills och Donna från Bevery Hills. Jag märker här att jag tittar väldigt lite på tv, kommer inte på särskilt många och när jag försöker hitta exempel på nätet så stöter jag på fler som ogillar Jenny.

Vad är det som gör att vi ogilla Jenny så mycket? Hon gör allt politiskt rätt: ger sig på de starka, hjälper de svaga. Sitter inte tyst, knullar runt ganska spontant, förlåter Max när han är otrogen, hjälper till när han vill göra sitt könsbyte, flummar ut sådär lagom härligt som författare gör. Är lite knäpp vilket förklaras med hennes barndom. Skär sig och visar sig svag. Skämtar på rätt ställe utan att ta över scenen. Är snäll och en vän, utan att vara irriterande för folk omkring henne. Gör något hon verkligen tror på. Står upp för sig själv och sin bok. Klär sig skitsnyggt.

Vad är det som gör att jag stör mig något så fruktansvärt och får mig att vilja snabbspola förbi avsnitt där Jenny Schecter är med? Är det något fel på mig? Har Mia Kirshner misslyckats med sin rolltolkning eller är det meningen att man ska hata henne?

Jag letar inom mig själv och försöker förstå vad det är som gör att jag inte klarar av henne. Jag kan gå utanför hatet och se objektivt på kvinnor jag inte klarar av, se hur smarta och fantastiskt framgångsrika de varit/är, främst inom politiken: Thatcher, Condoleezza Rice, Angela Merkel, Maud Olofsson, Nyamko Sabuni. De är inga personer jag skulle vilja gifta bort min enda son med, men jag blir imponerad. Likså borta Jenny vara, men nej. Jag hatar henne bara.

Den där om söndag och jag

Tjena söndag.

Du är skön. Du är sitta hemma själv, dricka te, äta choklaglass och kolla på L-word och gråta i fethår för att Dana precis har dött och Alice sitter utanför och gråter med en djävla sjungande platsblomma och har också fett hår.

Ska vi gå och träna dubbelpass sen, söndag? eller ska vi bara stanna inne, för att det är för kallt ute? kanske ladda ner säsong fyra och sträckkolla? Fast egentligen vill vi inte kolla längre än så här, eller hur? för vi har ju hört att Shane och Carmen kommer att göra slut och djävla Jenny kommer flippa ut ännu mer och nästa säsong ska bli sämre och sen blir det ännu sämre.

Hörru söndag, vad säger du?

Den där om att gubba byxorna

Det finns inte så många skillnader mellan att vara tjuåtta och tjunie kan jag berätta för er som inte upplevt det än, då jag nått den höga åldern av tjunieåtvådar. En klar skillnad finns dock och det är att jag nu kan replikera att jag är gammal nu, när pojkvännen klagar på att jag har mina pyjammasbyxor för högt upp.

Han säger måste du gubba byxorna?
och jag svarar ja, jag är gammal nu!

Skitgött.

Den där om att arbetsdagen blev ganska så fin ändå

Den där om att tjunie inte är någon ålder att tala om. I alla fall inget vi talar om

Tjoho utan utropstecken,

idag fyller jag år och i år är första året jag inte är ledig det här datumet (sportlov, you know). Har inte peppat min födelsedag alls, knappt någon som vet om den. Är det så här det känns att fylla vuxen? Tänker vara ledig nästa år när jag fyller 3fucking0. Då ska jag äta praliner på sängkanten och faen inte vara i Sverige.

Den där om att storken var på väg men vände innan den kom fram

Vi sitter på Kvarnen och äter brunch. Bredvid oss sätter sig ett par med trötta ögon. I en korg ligger deras bebis och sover och Stolte mannen tittar på mig, viskar det skulle ha varit ungefär nu, va? och jag vet direkt vad han menar, räknar till nio på båda händernas fingrar och nickar.

Ungefär precis nu.

Den där om att nu har vi det här i en liten djävla ask!

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha!

Älskar att vi har nyexade jurister på mitt arbete som behandlas lika dåligt som jag och bara jag läste genom LAS på lunchrasten, nu har vi en grund att stå på!

Den där om att... jo, såatte... en annan har ju alla knapparna isydda idag!

Den där om "kort"

Saker som har hänt idag:

¤ gick omkring halva dagen med kjolen ovanför rumpan, vid midjan ungefär. Det var för att min kofta var längre än kjolen, så att den liksom lyfte upp den. Till slut orkade jag inte dra ner den mer, så det fick vara där uppe.

¤ jag sålde mitt Friskiskort till en liten man med röd mössa som hette Jan-Ove och var nervös, trampade på stället och inte förstod vad jag sa på skånska.

¤ en jobbkompis trodde att jag sa kåt hela dagen och inte kort. Hon förstod inte vad jag sa på skånska.

¤ jag köpte två semlor på vägen hem, för jag vågade inte köpa en, det betyder att man är singel och glupskfet och ska hem och äta den sen gråta. Stolte mannen gillar inte semlor så jag får nog äta två.

¤ jag orkade inte laga min jacka och sydit två knappar som ploppade ur när jag handlade lunch. Stolte mannen erbjöd sig att sy fast dem igen om jag gav honom en avsugning.

¤ jag skriver det här och inser att jag ett) har sålt mitt träningskort två) ska äta två semlor tre) ploppar knappar. Jag låter som världens fetto.

Den där om att det är viktigare att kunna förföra din man med ett renstädat hus än med en vettig konversation

Och ja, inte för att jag trodde att ni skulle få för er, men: Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig (fem stjärnor av fem möjliga på Adlibris) hade åkt i väggen om det varit en bok och inte en ljudbok. Läste kapitel ett och kom inte mycket längre för i kapitel två blir hon sur över alla feminister som protesterade över att det fanns en hemmafrulinje på gymnasiet. Magdalena tycker att detta var det sämsta som hänt någonsin för där fick man lära sig viktigare saker än de fick lära sig på ekonomilinjen, som till exempel att laga mat och stryka.

Den där om att vardaga

På bussen hem står en liten tant: rosa basker rynkhand. Hon kan inte låta bli att smygtitta ner i en barnvagn på lillpyre, fråga mamman om det är en han slash en hon och sen och så vidarear hon frågor, vinglig på skakbuss. Vid Slussen byter de chaufför och nychauffören vinkar bak folket gå in där bak! men de svenskväntar utanför framdörren.

Kommer hem till vardagssoffa och söker nya, bättre jobb: scb? EKN? Tabell och form? Kommunen? Andra kommunen? Utredare? Projektsamordnare? Projektstödjare jämställdhet? För idag pratade jag med en tjej som verkade så liten i telefonen och hon började gråta och mina inälvor började sno sig om varandra för jag kan tyvärr inte göra mer för dig, jag måste följa lagar... och när vi lagt på så önskade jag att jag hade valt ett teknikyrke istället, ett där man hade kunnat tjäna skitmycket pengar och kunna lägga känslorna på hatthyllan hemma och ta på dem igen när man kom hem.

Den där om hur det hela slutade

Javisstja!

Skippa de sista... låt säga 1oo sidorna i Människohamn och den får en femma i betyg!

Den där om barn, barn, barn

I helgen var jag nere i Studentstaden och träffade mina gamla studentvänner. Och blev smittad. Alla var gravida (okej, två av nio) och det var en massa stormagar, småkläder, barnvagnsprat och känn på magen!ar. När jag kom hem igen levde munnen ett eget liv om småstrumpor, overalluvor och bästa godnattvisorna.

Sen hörde jag mig själv liksom utifrån och slutade.

Tills jag började igen. Bilderböcker, bästa namnen, vilken tid på året som är bäst att föda, kan de så kan jag, gul vs grön i genusfärg, vem ska stanna hemma?.

Jag måste bli avsmittad. Måste se lite på Unga mödrar på femman. Måste åka tåg längelänge med en småbarnsfamilj. Måste ringa upp kompisen med kolikdottern.

Den där om att måla Ulf på väggen

Jag var kanske fjorton, eller så och hade precis fått lov att flytta ner i storrummet i källaren, där jag hade en Lasse Åbergtavla eftersom det skulle man ha, och torkade rosor som jag fått av diverse diversekillar på diverse kvällar och festivaler, som hängde i röda presentsnöre, sådana där som man ryser ner i tårna av om man tänker att man skär sig i mungiporna på dem. Den där Lasse Åbergtavlan började mögla sen, jag bodde trots allt i källaren.

På musiken hade vi världens mesigaste lärare, som hette Ullaellerså och det var lätt att fuska på proven, för hon var världens mesigaste lärare och vi kunde liksom David! kan du svaret på fråga tre? men det var alltid skitdumt att fråga David, för han kunde aldrig svaren, man frågade honom mest för att han var snyggast i klassen (han hade en blond page och fick senare en mustach som inte alls passade i färgen till hans hår). Man borde ha frågat Anna.R.

Och på gymnastiken lärde vi oss att dansa vals och Jonas frågade alltid om jag ville dansa, men han hade dålig andedräkt och jag väntade på David. Jag undrar vad som hände med Jonas (han var skitsmart och sålde flest jultidningar av alla).

Vi skulle göra kollage över vår favoritgrupp på musiken och åttorna hade tipsat oss om att göra över Beatles eller John Lennon, för det var Ullaellersås favoriter och de som gjorde kollage om dem fick alltid bra betyg. Jag gjorde så klart inte kollage över dem utan över världens bästa grupp.

Ace of Base.

Jag vet.

Jag klippte ut Ulf och Jenny och de där andra som jag inte kommer ihåg namnen på, men han den fula och hon som var konstig som blev hotad av en ännu konstigare tysk knivkvinna, eller om det var Jenny? Malin? Jag satte upp bilderna på blå kartong och skrev information om gruppen bredvid.

Jag fick en tvåa i betyg och Anna.R fick en femma för sin presentation av Beatles, men det sket jag i för min kusin gillade allt som jag gillade på den tiden och hon hängde mitt kollage på sin flickrumsvägg. Det var liksom ett bättre betyg och skit i det, jag fick i alla fall spela trummor på de där lektionerna och hade alla rätt på alla prov, men fick ändå bara en tvåa i musik.

Och jag fick hångla med David.

(Nej, det fick jag inte, men det hade varit ett snyggt slut.)

Den där om att jag har sexti milimeter mellan ögonen, om man avrundar uppåt

Idag har jag köpt nya glasögon hos en optiker som trodde att han var rolig. Han körde skämt som nu vet du hur brett du har mellan ögonen, så att du kan skriva det i din blogg samt ser du två av mig? Inte? Det var ju tur för dig, jag är inte så snygg! Jag artighetsskrattade inte, för jag orkade inte så nu i efterhand har jag lite dåligt samvete.

Och på andra sidan luren berättar han att han sett sin pappa naken på första gången på flera år och att hans pappa blivit liten gubbe, en sån man ser på ålderdomshem med skrynkelhud och ledsenögon. Jag vill hoppa in i telefonen och komma ut på andra sidan, i hans barndomsstad och hjälpa honom upp, när det blir för tungt. När jag kommer hem har han kärleksordat mig över internet och skickat med:

Det här.

Den där om groddknoddar

Men Jesus,

efter att ha sett Unga mödrar på femman och den där om knasiga storfamiljer (där killarna tydligen är normala om de leker med bilar och inte dockor) på fyran (VAD har hänt med fyran? Djävla u-landskanal!) så känner jag att det kanske är lite längre än ett år kvar tills jag skaffar knoddar.

Och om det nu är runt ett år tills jag skaffar knoddar så ska de faen äta groddar, leka med dockor OCH bilar och veta hut!

Den där om att Stockholm är alldeles för litet

Vi sitter på bussen, på väg hem från spa, och min telefon ringer precis när jag slår på den. Du hörru, jag tror att jag såg din kompis Store björn med en skitsnygg tjej säger en förre detta kollega i örat på mig. Jag trodde att han var gift och hade barn? och jag suckar och nickar jo. Han verkade... otrogen, så att säga.

Och jag måste låtsas som om jag vet ingenting, förstår inte vad han pratar om. Sms:ar Store björn om att han måste vara försiktig och två minuter senare får jag tillbaka jag kan lita på dig, va?

Men jag vet inte. Stockholm är alldeles för litet.

Den där om att jag sträcklyssnat på Människohamn och legat och skrattat åt folk som lekt tai chi

Tjomentjena.

JAG ÄR PIGG!

Har precis kommit hem från spa, vilat otroligt mycket, varit så nyttig (de hade fruktfat som man kunde gå och ta av) att jag nu är sugen på fett, har inte jobbat sex dagar i veckan, som jag gjort de senaste veckorna (hallå arbetslivet!) och har fått MASSAGE (fast hon petade mest på mig).

Imorgon åker Stolte mannen från mig och ska vara borta i tre dagar. Vi har inte varit från varandra sen jag var i Indien 2008. Efter det kom vi på att det var mesigt med ensamhet och blev som Linda och Paul McCartney, de var inte från varandra hela livet. Förutom när Paul satt i fängelse för att han hade gjort något med KNARK! Folk tror att det är hälsosamt att vara från varandra lite då och då. Det skiter jag faktiskt i, jag mår hellre bra hela tiden och är med honom än försöker nå inre lugn och hitta mig själv som en egen individ och mår kasst på vägen.

"Sir Paul McCartney still wakes up every morning feeling a "tingle of sadness" at the death of his first wife Linda. I don't wake up every day with a hole in my heart, but there's a tinge of sadness. I mean, how do you cope with losing those close to you?"

Nu ska jag fortsätta googla Glasvegas texter och gråta. Har länge hört att de är sorgliga men har faen inte fattat vad de sjunger.