Det är lite märkligt att vara hemma samtidigt som hantverkare jobbar med ens pärla. Ens lägenhet alltså. Höra alla svordomar från en tjock man som antagligen inte fått diagnos för sin bokstavskombination. När han går ner till källaren för att stänga av och sätta på vattnet för att en halvtimme senare svära över att vattnet är brunt.
Det är inte mitt fel. Det säger jag bara. Det kan det inte vara. Det är ett gammalt hus. Mig kan de inte skylla på. Pratar han för sig själv.
Hjälp! säger jag.
1 kommentar:
Låter som Karlsson på taket.
Skicka en kommentar