Den där om att sitta ner på sittning

Jesus. Jag måste komma ihåg att sitta ner nästa gång jag har högsta klackarna på mig, för fy fan, det gör fortfarande sketaont i fötterna!

Igår gick årets fest av stapeln och jag och mina åtta fina vänner var på sittningarnas sittning (studentfinfest med slips och kjol. Och mer kläder än så, om man nu vill ha det). Mycket gjorde mig glad, men andra saker gjorde mig mindre glad. Mindre glad blev jag av:

- Den förbannade jävla skittanten i garderoben som var en förbannad jävla skittant.
- Min placering under middagen. Alla jag satt vid kände varandra och vägrade prata med mig. Så här var det:
J: "Aha, så alla ni sitter i styrelsen?"
Kille: "Ja" vänder sig om och pratar vidare
J: "Vad kul, vad bra ni har fixat det!"
Kille: "Tack" vänder sig om och fortsätter prata med de andra.
- Killen som först var trevlig i tre timmar, sen inte ville prata längre, för att jag var singel. För alla vet ju att singlar bara vill hångla och knulla, och inte kan prata som normalt folk.
- Killen som tafsade på mig och antastade Karin, så hon fick slå till honom och jag fick skrika till honom för att han skulle gå.
- Alla människor som tittade på när Karin slogs och jag skrek, utan att hjälpa till.
- Taxin som tog en inkörningsavgift som var högre än själva resan.
- DJ:n som spelade skivor från 1998.

Men oh! Många bra grejer med; killen som var rolig och trevlig, och som räddade mig från tråkigheten vid bordet, bandet som spelade rock, mina fina, fina kläder, som jag är kär i, men måste lämna tillbaka, toalettkön, som inte fanns, tjejen som började vår konversation med orden "din bordsherre har sett mig naken" och mina kompisar som är bäst, sötast och som gör mig glad.